Jag hade väntat mig en cykel i Zlatans Volvo-film

Igår frågade en kompis mig om jag hade sett Zlatans Volvo-reklam. Jag hade inte ens hört talas om den förut så när jag kom hem så kollade jag några ansedda tidskrifter på nätet och läste att Zlatans film “hyllades”.

Vad kan vara så speciellt med en reklamfilm tänkte jag. Det måste ju vara med något totalt oväntat i filmen. Jag föreställde mig en reklamfilm där Zlatan kommer och kör i en tjusig Volvo och plötsligt kör han ikapp en kvinnlig fotbollsspelare på cykel. Då stannar Zlatan sin Volvo, kliver ur bilen och erbjuder den kvinnliga fotbollsspelaren att ta hans bil. Sen byter de två fotbollsspelarna autografer innan Zlatan cyklar iväg i solnedgången medan den kvinnliga fotbollsspelaren drar iväg i Volvon i 90 km i timmen. Jag tänkte att det var därför alla hyllade reklamfilmen. För att Zlatan gjorde avbön från sitt cykeluttalande genom att driva litegrann med sig själv i en rolig reklamfilm.

Det var vad jag väntade mig när jag läste alla kommentarer om hur fantastisk reklamfilmen var. Fylld av förväntan letade jag reda på reklamfilmen och startade den. Om ni inte har sett den så “sjunger” Zlatan Sveriges nationalsång Ranelid-style samtidigt som han springer omkring i skogen i snön, kör lite Volvo, sladdar, jagar, gör upp en eld och ägnar sig åt andra klassiskt svenska aktiviteter, bland annat att bada i en isvak.

När reklamfilmen var slut tänkte jag “Var fan var cykeln? Missade jag cykeln?”. Inte ens en bicicleta såg jag.

Jag fattar inte grejen? Vad är det som är så fantastiskt med en påkostade och proffsigt filmad reklamfilm? Sådana ser man ju på TV varje dag. Varför hyllas Zlatan för det?