Jag fick höra en sak förra veckan som jag skulle vilja blogga om. Det var en sak som en mycket avlägsen bekant, knappt ens en bekant, till oss gjort. Eller mer specifikt inte gjort. För personen i fråga tyckte att jag kunde göra det istället så att de slapp. Det hela var så oförskämt att det är komiskt. Maken säger att jag inte får berätta om detta här på bloggen utifall att personen läser det och känner igen sig.
Jag är precis lika förbittrad som er över makens ståndpunkt. Det skulle ha blivit ett roligt inlägg. Men han har säkert rätt. Jag hittar något annat att skriva om och då kommer inte det här att svida lika mycket längre.
Oj, nyfikenheten bubblar.