Jag är rädd för tandläkarens receptionist

Till slut lyckades jag komma fram och få en tid hos tandläkaren igår. Jag beställde en tid igår alltså, jag ska dit imorgon. Många är ju rädd för tandläkaren, det är ganska vanligt. Jag tycker inte heller om när de skrapar mig på tänderna, det är obehagligt. Både tandläkaren och tandhygenisten jag går till nu är dock jättebra, så nu för tiden är de inte så farligt att gå dit.

Men jag är lite rädd för deras receptionist. Hon är supereffektiv. Hon vet ALLT. Det är skrämmande. Jag får känslan av att hon vet att det är jag som ringer, och exakt vem jag är, redan innan jag har hunnit presentera mig. Som att hon känner igen alla röster i hela stan.

Igår när jag ringde så sa jag mitt namn och att jag ville kolla när det var dags för min årskontroll, och att om det var långt bort skulle jag nog behöva komma tidigare. Då rabblade hon upp mitt personnr. Hann hon verkligen leta fram det så snabbt? Eller kan hon alla patienters personnr utantill?

Ni vet hur man lätt kan råka skjuta på att gå till tandläkaren? Man tänker att man ska göra det nästa vecka, också blir det aldrig. Det behöver man inte oroa sig för när man går till den här tandläkaren, de kallar en när det är dags.

Sist hade jag inte fått papperskallelsen för vi hade flyttat så den låg kvar hos mamma och pappa. Jag hade förmodligen fått ett påminnelse-SMS också som jag troligen inte läst. Så jag missade min tid. Då ringde receptionisten när jag inte dök upp. Fast jag är sämst på att ha med mig mobilen (eller kolla om någon ringt, den kan ligga i handväskan i flera dagar utan att jag kollar den) så jag missade samtalet.

När hon inte fick tag på mig ringde hon maken, som också är patient där. Det är ju det jag säger. Hon vet ALLT. Hon vet vem jag är gift med. Maken glömde ge mig meddelandet, och sen när han gjorde det glömde jag att ringa upp. Sen ringde hon flera gånger till, under loppet av flera dagar eller veckor, för att boka in en ny tid och jag missade samtalen och glömde alltid att ringa upp. Tandläkaren är ju inte prio ett på ens komma-ihåg-lista om man inte har tandvärk. Det känns inte heller som att man sviker en vän när man glömmer ringa upp tandläkaren, så man har inte ens dåligt samvete över att man glömmer.

Till slut ringde hon till mamma och pappa. Då blev jag skitskraj. Inte för att hon har deras telefonnr, de är ju också patienter där. Men att hon har koll på vem som är mina föräldrar. Hon är som en mänsklig Interpol-databas. Då förstod jag att här skulle jag inte komma undan med att missköta mina tänder – she will hunt me down tänkte jag. Så jag kastade mig på telefonen och beställde en tid.

Sådana tandläkar-receptionister törs man inte mess with alltså.  Nu är jag väldigt mån om att göra mina kontroller regelbundet och att inte glömma tiden. Jag törs inte annat.