Jag och maken har varit förkylda i flera dagar nu. Vi pratar om det olika mycket. Men i eftermiddags när mormor och morfar var barnvakter då blev det allvar. Mormor ringde och sa att stumpan var sjuk så jag åkte dit med sjukvårdsväskan.
39 graders feber uppmättes. Morfar var i upplösningstillstånd. Maken ringde för att få en rapport och när han hörde 39 frågade han om vi skulle åka till sjukhuset. Så jag gav en dos med alvedon och en piggelin. Sen gjorde vi en sjukhussäng på golvet i vardagsrummet och där låg jag och gumman i 45 minuter. Det är den längsta tid hon har legat tyst och stilla i vaket tillstånd sen hon föddes. Detta inkluderar spädbarnstiden när hon bara låg på rygg för då trummade benen hela tiden. Så hon mådde verkligen inte bra.
När den vilostunden var över var febern nere på 38 grader så nu är det fullt ös igen. På henne alltså. Maken ligger fortfarande och jämrar sig på soffan. Jag tror att han också ska få en piggelin efter middagen. Då blir nog allt bra igen.
Jag har förbättrats som sjuksköterska avsevärt sedan jag gick i skolan och praktiserade på sjukhuset och råkade mata ihjäl en gubbe. Jag blev satt till att mata en gubbe som bara spottade ut all maten hela tiden. Sen fick jag själv gå på lunch och när jag kom tillbaka låg han i medicin-förrådsrummet och var död. Sköterskorna sa att det hade varit “på gång” ett tag och inte var mitt fel, men jag har alltid undrat så nu för tiden matar jag aldrig patienter med något annat än piggelin.
Tur att du likt Florence kunde ordna det där så gullefjunet slapp åka till akuten….. 😉 Kusinsjuksköterska H
Jag dör av skratt åt dö’gubben. Själv gick jag en sommar under namnet “dödsängeln” på äldreboendet där jag jobbar extra, när jag sa till en tant att ‘nu får du vila’ och tanten dog direkt efteråt!