Jag är ganska ljudlös när jag är sjuk

Jag är sjuk. Om jag vore man skulle jag ligga på soffan och oja mig och sucka ljudligt och upprepade gånger berätta detaljerat om hur jag mår. Nu är jag ju kvinna så jag är ganska ljudlös när jag är sjuk. Jag ligger mest där på soffan eller i sängen och lider. Det går ju över snart. Jag pratar bara om hur sjuk jag är om någon vill att jag ska göra något jobbigt. Om någon säger “kan inte du dammsuga i köket?” så svarar jag “ojojojojoj så sjuk jag är”.

Dessutom är publiken som lyssnar så liten om man ligger på soffan och rapporterar om sin sjukdom. Om man vill att en lite större krets ska veta hur sjuk man är ska man faktiskt ha en blogg. Det är mycket effektivare än att ligga på soffan och tjata.

Natten mot nyårsafton fick jag ont i halsen. Ont i öronen har jag också. När jag tar Nezeril gör det mindre ont i öronen och Alvedonet hjälper mot halsontan. Jag har ingen feber.

Så mycket mer än så kan man inte orda om min förkylning. Ni behöver inte ens skriva upp det. Fast det är inte allt. Det är nu ni ska ta fram penna och papper och börja anteckna.

Jag har ont i knäna och höfterna också. Eller inte ont egentligen, mer som att det kryper i lederna. Som växtvärk ungefär. Fråga inte mig hur kryp i lederna och förkylning hör ihop, jag har ingen medicinsk utbildning. Det bara är så. Bara i benen, armbågarna kliar inte tex. Störigt är det. Alvedon hjälper inte. Om man rör på benen känns det bättre, men det är typ jättesvårt att sova när man ligger och vaggar benen fram och tillbaka.

Vilket är dumt för jag är dessutom trött, och att vara trött och inte kunna sova är en dålig kombination. En plussidan av det här är förstås att man kan skriva blogginlägg om att man inte kan sova klockan fyra på natten. Det går ju inte om man ligger och sover.

Ytterligare information om min förkylning är att vi har en massa döda flugor i lampan i sovrummet. Man märker sånt när man ligger och stirrar upp i taket länge.

Då vet ni.