Idag på badhuset kände jag mig litegrann som Carola Häggkvist

Idag har vi varit och badat i Öjebyn. När vi simmade genom den varma bassängen för att gå till det kalla fotbadet med en liten rutschkana var det någon som knackade mig på armen.

När jag vände mig om stod där en tjej som såg lite vagt bekant ut. “Hjälp, jag glömde pokerfacet i omklädningsrummet” hann jag tänka. För jag trodde att det var någon som jag kände och borde komma ihåg vad hon hette och kunna placera var jag kände henne ifrån.

Så var det dock inte, det visade sig vara någon jag aldrig träffat förut som sa att hon brukar läsa min blogg och kände igen mig och bara ville hälsa. Hon har kommenterat här på bloggen ibland och hade tidigare själv en blogg som jag besökt, så det var därifrån jag kände igen henne.

Då kände jag mig litegrann som typ Carola.

Inte på det sättet att hon bad att få ta ett idolfoto med mig eller så. Det var ju tur för jag hade ju baddräkt på mig och det är inte min bästa sida. Det är baddräktens fel förstås. Den är gjord av ett väldigt konstigt material som suger sig fast i knähöjd och den är väldigt svår att få på sig. Varje gång jag står i omklädningsrummet och försöker åla mig in i den här baddräkten så svär jag för mig själv att jag glömt att ta med ett skohorn.

Inte heller bad hon om min autograf. Men det var säkert bara för att vi var i en bassäng. Ingen har ju med sig en penna i bassängen. Hon sa bara att hon ville säga hej eftersom hon brukar läsa bloggen.

Så ja, egentligen kände jag mig kanske inte så mycket som Carola. Jag kände mig väl mer som någon som har en blogg som har några läsare per vecka och som aldrig förut blivit tilltalad av en främling som berättar att de läser ens blogg. Det kändes kul liksom. Det är det jag menar med Carola – hon måste ju också bli glad när folk kommer fram och hälsar.

När jag kom hem och berättade det här för maken så sa han “Du sa väl tack?!”. För han vet att jag blir generad och inte vet vad jag ska säga i sådana situationer. Jag blev väldigt paff över att bli igenkänd så jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade, men jag tror att jag samlade mig tillräckligt och kom ihåg att säga tack. Faktiskt så tror jag det. Men om jag glömde vill jag bara säga tack för att du kom fram och hälsade Erika! Det var väldigt roligt att träffa någon som läser det nonsens de mästerverk jag producerar.

Nu har jag inte tid längre. Det känns lite bekymmersamt att bli igenkänd när man är iklädd baddräkt. Jag måste kolla igenom bloggen så att det inte slunkit in någon baddräktsbild någonstans.