I sjukskrivningarnas Sverige

Bara i Sverige kan en partiledare som varit sjukskriven i sex månader sitta i tv på bästa sändningstid och berätta att de varit psykiskt frånvarande under en valkampanj där partiet de representerar på lång sikt ser sig själva som ett regeringsalternativ. Naturligtvis kan en partiledare bli utbränd. Men bara i Sverige kan de göra comeback efter en sjukskrivning och berätta att de ska “jobbträna”. I andra länder skulle en sjukskrivning för “utbrändhet” ha varit en politisk död.

“Jobbträning” är sånt som politiker ska hitta på för att fiska röster, inte något de ska syssla med själva. Jobbträning funkar kanske bra för icke-specialiserade yrken. Men i Sverige finns det bara 8 partiledare i Riksdagen så det är inte ett yrke som det är lämpligt att facket går in och förhandlar “jobbträning” för – antingen gör man jobbet eller så kliver man undan.

Politiker måste naturligtvis måste få vara lediga. Semester och föräldraledighet är okej. Men vilken normalt funtad människa vill ha en psykiskt instabil människa i regeringen? Eller i riksdagen? Till skillnad mot den genomsnittliga Sverigedemokraten så är jag helt med på att hjälpa människor i nöd men jag vill tamifan inte ha några psykiskt svaga människor som erkänner att de inte ens kommer ihåg vad de sagt i en valdebatt in charge of the country som sedan dessutom sjukskriver sig och plockar ut bidrag bara dagar efter de blivit valda på en politik som är emot att hjälpa utsatta människor.

Only in Sweden alltså…. Han kunde kanske inte förutse att han skulle klappa ihop, men det är olämpligt att återanmäla sig till tjänst i nationens intresse på halvtid när man företräder den politik han gör.

Ja förlåt, ni kanske inte vet vad jag pratar om, ni kanske inte såg det här på tv nyss. Jag pratar om Jimmy Åkessons intervju hos Skavlan. Det kändes som att han satt där och berättade om sina problem som om att han tyckte att för att han är öppen med sina problem så borde svenska folket ge honom en frisedel att stoppa in hela Sverige i ett flygplan och köra landet rakt in i ett berg i Alperna.

Han satt där och berättade om sina svårigheter som sjukskriven och vilka piller han åt och att han hade lidit av utmattning under en längre tid. Typ en tid som går tillbaka tills innan han bad svenska folket att rösta på honom och sen när 13% förlorade stackare gjorde det för att de inte ville betala bidrag till folk så ballade han ur.

När bidragsmotståndarna hade röstat på honom så pös Åkesson iväg och anmälde sig hos Försäkringskassan och började casha in. Samtidigt som han spelade bort en massa pengar. Att journalister tog reda på hans spelvanor och publicerade de (uppenbarligen sanna) uppgifterna var i och för ett övertramp. Men Sverigedemokraterna använder ju sina gräsrötter (ointelligenta idioter) för att sprida en massa overifierad dynga, och sedan utesluta medlemmar som avslöjas med att företräda partilinjen i klara ordalag, så jag tycker att man kan ta allmänt lätt på kritiken mot just den bristen i journalistiken.

Åsså kallade Åkesson Sverigedemokraterna för ett Socialkonservativt parti. Vad betyder det? Ett parti som vill ge bidrag till vissa typer av människor men inte andra? När Gudrun Schyman pissade i hörnet av en biograf på fyllan så förespråkade hon i alla fall en politik som har utrymme för människor i utsatta situationer.

Dessutom brukar jag tycka att Skavlan är en manschauvinistisk idiot men till skillnad från när han intervjuar popstjärnor så blev jag lite imponerad av att han lyckades ställa åtminstone några relevanta frågor.

Jamen jag är bara lite upprörd. Det går över snart. Kom tillbaka imorgon så ska jag berätta någonting lättsamt om Bling Magic maskinen. Folk som köper den är ungefär som folk som röstar på Åkesson och SD. Idioter som tror att för att ytan är fin så ska det fungera, trots att det syns lång väg att det är skräp.