Känner ni er lite utbrända av livets snabba tempo? Stressade och jäktade av alla människor som springer och yrar runt omkring er? Jamen då ska ni flytta till Piteå. Här är det ingen som har bråttom. Ingen skyndar sig på något som helst sätt. Herr Skalman framstår som rena sprinterlöparen jämfört med många Piteåbor.
Ta bara en sådan sak som att knappa in pin-koden när man betalar på affären. Här i Piteå har folk så mycket tid att de räknar till tio bananer mellan varje knapptryck. Först trycker de ‘konto’. Sen räknar de 1 banan, 2 bananer, 3 bananer ända till tio. Då är de redo att börja med själva pin-koden. Trycker första siffran och sedan räknar de 1 banan, 2 bananer, 3 bananer… igen. Sen trycker de andra siffran och räknar bananer igen. När de har tryckt in alla fyra siffrorna i koden har de räknat 50 bananer. DÅ kommer de på att de har glömt att köpa bananer och springer går iväg och hämtar bananer medan hela kön står och väntar.
Och alla bara står där i kön och väntar och ser helt tillfreds ut med tillvaron. Som att det är skönt att få en liten paus och bara stå rakt upp och ner i en kö. Alla utom jag, mig pyser det ur öronen på.
Maken säger att jag överdriver och att han inte fattar varför jag klagar när det är mycket folk på stan här i Piteå. Han påstår att jag spottar och fräser och pekar på folk och kallar dem sölkorvar. Det kanske jag gör, men han får det att låta som att det på något sorts sätt är obefogat.
Han säger att det var mycket mer folk på stan när vi gick på stan i London än här i Piteå. Jag är faktiskt inte helt säker. Om man tex tar Coop eller ICA i Piteå och jämför det med ett likvärdigt, men fyra gånger så stort, Tesco i London. Sen räknar man att en Piteåbo behöver 10, kanske tom 15, gånger så lång tid på sig att utföra en enkel uppgift som att betala som en Londonbo. Då blir det fler Piteåbor än Londonbor i en matbutik.
Det här är enkel matte. Jag fattar inte hur maken räknar när han säger att det inte är särskilt mycket folk här.