Det vet jag för att det ringer en jävla massa människor och berättar det här för mig. Jag har inte varit otrevlig mot någon. Ännu.
Igår ringde de från Telia, men jag var hos sjukgymnasten så jag sa att jag inte hade tid. Karln lovade att ringa igen senare. Han lät som den typen av person som håller vad han lovar. Jag hoppas att jag är på skitdåligt humör när han ringer. Jag är mycket, mycket otrevligare när jag är på dåligt humör. När jag är på bra humör kan jag ibland uppföra mig som en annan jävla trevlig mesig och artig människa. Sen blir jag jättearg efteråt för att jag låtit dem komma lindrigt undan och blir på dåligt humör. Men då är det minsann ingen som ringer så att jag kan återställa balansen.
Nyss ringde en kvinna från Phone House. Hon frågade efter mamma. Sen bröts samtalet. Av sig självt. Det var inte jag som la på. Jag lovar.
När vi flyttade hem från England fick vi inte teckna några mobilavtal eftersom de inte kunde ta någon kreditupplysning på oss en vecka efter vi flyttat hem igen. Så då fick mamma teckna två avtal. Fast jag har ju skrivit över det på mig nu, men det verkar de inte ha koll på. Jag får använda mig av det på något sätt när försäljaren ringer igen. För det gör hon ju säkert.
Allra mest hoppas jag att Dialect ska ringa. Det är ett telefonförsäljarföretag som har ett avtal med Telia. Dem har jag anmält till Allmänna Reklamationsnämnden förut (ang pappas telefonabonnemang) och vunnit. Om de ringer hade jag tänkt att vi skulle prata en stund om det lilla ARN-ärendet.
Jag får säkert anledning att återkomma till ämnet telefonförsäljare och mobilabonnemang här på bloggen framöver.