Vi har alltid haft tur med nattningen av gullefjunet. Förutom någon månad när hon var kring halvåret och vi fick bära henne upp till en timme innan hon somnade. Till slut fick jag nog så då Ferberizade vi henne och på två kvällar var det problemet löst och sedan dess har hon alltid somnat själv.
De senaste två kvällarna har vi dock varit tvungna att ligga bredvid henne tills hon somnat. Det är ju inte alls bra. För jag somnade förstås själv också och sov nästan en timme ikväll. Så nu sitter jag här pigg som en mört.
Nyss hörde jag att gullefjunet vaknade och hur hon och maken pratade om att “Ugglis inte skulle ligga där utan där och Kajsa skulle ligga där”.
Det lät så gulligt att jag nästan svämmade över av kärlek och lycka. Jag drabbades av en nästan oemotståndlig lust att spruta ut en massa hjärtan och kärlek i min Facebook-status.
Då kom jag på att varken maken eller gullefjunet har Facebook, och att jag därmed inte kan tagga dem till all kärlek jag skickar ut i sociala-medier-världen. Så jag går och lägger mig och gosar med dem istället.
