Den vanligaste frågan jag har fått på sistone är “När flyttar ni?”. Sen kommer alltid följdfrågan som är “Hur tar mormor och morfar det då?”.
Ja, de är lite traumatiserade. Den första veckan efter det blev klart att vi skulle flytta gick de omkring och såg ut som två ledsna hundvalpar. Jag misstänker att det inte är mig och maken de kommer att sakna.
Nu har de i alla fall hämtat sig litegrann och hunnit vänja sig vid tanken på att gullefjunet ska flytta till Stockholm. De säger inte “Stackars lilla barn” lika ofta nu. För det är ju tydligen det värsta som kan hända ett barn. Att måsta flytta till Stockholm. Men de har trots allt inte riktigt förlikat sig med tanken på att hon ska flytta.
Igår vid middagsbordet frågade jag gullefjunet om vi skulle ta med oss trollbarnen till Stockholm eller om de skulle bo kvar hos mormor och morfar. De skulle flytta med svarade hon.
Då sa morsan “Ni kan ta era trollbarn och flytta till Stockholm”, och efter en kort paus la hon till “också stannar gullefjunet här”.