Jag är ingen Domestic Goddess. Det vet alla. Det finns dock två saker som jag briljerar på i köket. Att hacka lök och att knyta ihop en bärkasse så att den tar minimal plats. Båda sakerna har jag lärt mig av min mamma. Hon kan faktiskt inte komma och säga att jag aldrig lyssnade på vad hon sa, för både mina lökbitar och bärkassar är jättesmå. Så även om jag kanske spelade nonchalant när jag var yngre så lyssnade jag och lärde mig.
I över tio års tid har jag försökt dela med mig av min unika kunskap till maken. Det är helt hopplöst. Även om vi hackar lök två dagar på raken så hinner han glömma vilken ända av löken som MÅSTE vara kvar.
Med påsarna är situationen ännu värre. Där handlar det inte om glömska. Det är inte så att han inte kommer ihåg mina instruktioner. Han klarar helt enkelt inte av att utföra manövern även om jag står där och pekar och säger exakt hur han ska göra.
När maken knyter ihop en bärkasse ser det ut så här.
Makens påsar tar upp tre gånger så mycket plats som mina påsar. Så här ska det se ut.
Kom nu inte och försök anklaga mig för att lida av någon Obsessive Compulsive Disorder bara för att jag knyter så perfekta knutar av påsar. Ni är bara avundsjuka över att jag är så duktig på att knyta påsar. Om tillräckligt många efterfrågar det i kommentarerna kanske jag bjuder på en pås-knytar-skola här på bloggen en dag.
Klart du ska ha! Gärna med en filmsnutt som visar. Kanske i slowmotion=)
Jag har lärt mig vika mina påsar (av min mamma – jag lyssnade också!) och försöker tvinga maken att vika dem enligt denna modell till små trianglar:
http://www.hobbyman.se/lar-dig-vika-pasar-sa-att-de-tar-mindre-plats-i-ladan/
går ju superfort och enkelt och de är så släta och fina dessutom 😉 minimalt med plats!