Hon sitter i sängen och håller en mjukis-hamster.
Gullefjunet: Trött! Jättetrött!
Jag: Du eller hamstern?
Gullefjunet: Hamstern.
Jag: Du är också trött, klockan är jättemycket.
Gullefjunet: Nej, jag är inte trött. Jag är bara trött på morgonen.
Helt sant. Hon har ett morgonhumör som är långt värre än vad mitt någonsin har varit och hon är bara fyra. Jag sitter inte och lipar på morgonen för att jag måste stiga upp, även om jag har god lust ibland. Jag fasar redan för hur det ska bli när man ska ha henne ur sängen när hon blir tonåring.
En gång i tiden hade jag ett sommarjobb när jag var tvungen att åka hemifrån klockan sex. Varje morgon fick farsan väcka mig. Han slet täcket av mig och stod vid sängen med en hink och hotade att kasta vatten på mig. Det var ju inte så att jag hade tänkt att inte stiga upp, jag skulle stiga upp “strax”.
Då tyckte jag att farsan var asjobbig. Nu fattar jag hur jobbig han tyckte att jag var.
Det kanske vänder? Jag var galet morgonpigg fram tills typ 25 (även efter hårda festnätter så var jag uppe astidigt). Men efter det…. Well, jag sover när jag kan! Men mest utsövd känner jag mig om jag får vakna av mig själv, vilket lediga dagar är oftast är sju-nio (lägger mig vid 1-3).