En vecka skulle mormor och morfar få låna vårt barn. Nu när de har bokat tillbakaresan har en vecka tydligen nio dagar. Jag kollade i almanackan och jag hittade ingen vecka med nio dagar.
Mormor bara “joho, det finns visst, vecka 53 heter den” och morfar bara “jomen, ni vet hur billiga biljetterna är på lördagar…”.
Igår kväll var jag så sjukt sugen på en Piggelin. Man blir ju det när man sitter och tittar på när någon äter Piggelin tre gånger på en dag. Det fanns bara en Piggelin kvar i frysen. Den ville jag äta upp. Fast det kunde jag ju inte. För tänk om gullefjunet skulle ha vaknat mitt i natten och den enda vätska vi kunde få i henne var isglass. Då skulle det ha varit högst olämpligt om jag hade ätit upp den sista Piggelinen.
Hon vaknade mycket riktigt vid tretiden. Skitpigg. Hon satt där mitt i sängen och sa “mamma jag känner mig frisk nu!”. Sen var det full fart med katter och hundar som hoppade runt hela sängen. Som om att det inte var någon som skulle upp och jobba om ett par timmar. Då tänkte jag “nu går jag och äter upp Piggelinen”. Fast innan jag satte iväg till frysen tog jag tempen på henne och den var över 39 så då fick hon glassen.
Nu är frysen full med Piggelin igen, minst tio stycken har vi. Ikväll är jag dock inte ett dugg sugen på Piggelin.