Hur det kom sig att jag bakade en sockerkaka

Hon: Jag vill baka en sockerkaka.

Jag: Imorgon kanske, det är perfekt att baka en sockerkaka just innan korvgrillningen. Då är sockerkakan lite ljummen också kan man ta med den och bjuda på utflykten.

Hon: Jag vill baka ikväll. Jag vill att vi ställer sockerkakan i någon skåp över natten.

Jag: Då får du baka själv.

Hon: Jag kan inte, jag vet inte hur man gör.

Jag: Jag kan lära dig, jag berättar hur man gör men baka får du göra själv.

Jag menade det, att hon skulle få baka själv. Jag hade ingen lust att baka. Och så vitt jag vet finns det inga regler om att fyraåringar inte får baka. Jag fattade ju att jag skulle få städa efteråt men jag var mer sugen på att städa än att baka. Så jag tänkte att hon får väl hålla på också blir kakan som den blir också blir den bättre nästa gång. Nån gång måste man ju börja om man ska lära sig och fyra är en lika bra ålder som någon annan.

Jag läste recept. Hon flyttade omkring stolen och hämtade ingredienserna från skåpar. Hon tog fram mått. Sen kom vi till smörsmältningssteget. “Det går ju inte, jag är inte redo för att hon ska använda spisen” tänkte jag. Så då smälte jag smöret.

Hon hällde upp sockret. “Knäcka ägg? Nejmen det går ju inte, jag orkar inte att hon ska knäcka ägg”. Så då knäckte jag ägg.

Hon måttade upp mjölet. Jag visade hur man skakar av måttet så att det inte är rågat. Hon gjorde precis som mig. Enda skillnaden var att när jag skakar av ett mått så hamnar överflödigt mjöl i påsen igen men hennes hamnade på golvet och min tröjärm och mage.

Sen var det dags för mjölken och vid det här laget hade jag tappat städsuget så man kan säga att hon gjorde mjölken själv om man bortser från att jag hade ett stadigt tag om hennes händer hela tiden och styrde.

Hon skulle bröa formen. Jag hällde i flytande margarin och bad henne stryka ut det med hushållspapper. Nästa gång jag kollade hade hon lagt ner hushållspappret i formen och liksom klätt formen med papper. Jag kastade bort det kletiga hushållspappret, fick smör på tröjan och gjorde klart själv med en nytt papper. Jag bröade själv.

Sen hällde jag upp smeten i formen själv också, bakningsutbildningsorken var slut. Jag klantade mig och råkade spilla en liten, liten klick smet på bänken. Då säger hon “Du måste vara försiktig mamma”. Det är ju tur att jag älskar henne alltså!

Nu är kakan i ugnen och barnet i duschen. Jag har dammsugit och nu ska jag gå och byta kläder.

Det värsta är ju att en sockerkaka blir ju torr fortare än en tvättmaskinsladdning så imorgon på utflykten kommer kakan redan att vara torr.