Idag är det alltså soligt och fint här hos oss. Som gjort för en avkopplande promenad medan ett barn sover sött i barnvagnen. Jag har ju både ett barn och en barnvagn så för att få den rätta promenadkänslan tog jag med dem, med löften om att titta på hästar och tuppar.
Hästarna gömde sig i andra ändan av hagen och var bara små prickar i fjärran. Det gjorde inte så mycket för tuppen bor en bit längre bort. När vi kom till tuppen hann han ana faran och smet in i hönshuset just när vi kom fram. Det löste vi genom att prata om vart tuppen bor och att han var trött och skulle gå och sova middag.
Efter 20 minuter var alla inblandade trötta på att prata om djur som vi inte sett. Den promenerande parten ville nu ha tystnad, ett sovande promenadstillbehör, lugn och ro. Det icke-promenerande promenadstillbehöret ville komma upp och gå själv.
Vi lekte blunda-leken. Ni vet, den där man blundar och räknar till 25 med förhoppningen om att ögonen inte ska öppnas på 25. Den fungerade inte, ögonen öppnades på 5. Vi lekte V-leken. Den går ut på att bara stjärten skall vara i kontakt med barnvagen fastän man ligger ner, fastspänd, så att kroppen formar ett V ungefär. Denna lek ger starka magmuskler och ser ut ungefär så här.
Under promenadens sista 20 minuter lekte vi gråta-leken. Nu känner jag mig så där härligt upp-stressad som man bara kan göra efter den här typen av promenad.