Idag har vi varit på barnklädes- och leksaksloppis på Familjens Hus. Maken kom och frågade om jag hade någon enkrona. Jag borde förstås ha frågat vad han skulle med den till, men jag antog att han skulle på dass och att man behövde en krona för att öppna dörren.
Så var det inte. Han och gullefjunet var och fyndade bakom ryggen på mig. En ful anka köpte de. Lortig var den också.
När jag frågade maken om det inte fanns något annat de kunde ha valt svarade han “hon valde själv ut den”.
Hon är faktiskt bara två år. Man kan fortfarande styra hennes “egna” val. Om hon väljer en lortig sak kan man föreslå en annan renare sak och då väljer hon den helt själv istället. Ibland får man föreslå några olika andra saker innan man får napp, men det brukar lyckas till slut.
Nu är vi en enkrona fattigare och en lortig anka rikare. Fast ankan är lite mindre lortig nu när den har åkt en vända i tvättmaskinen.