Igår hade vi då kalas för gullefjunet. Jag “bakade” en tårta. Så här gjorde jag.
Jag köpte en färdig, torr tårtbotten. Jag mosade banan och la som första lagret. Sen vispade jag vaniljsås ur en påse och la som andra lagret. Vispade grädde och bredde på och sen hällde jag blåbär som jag maken och svågern plockat ovanpå. Jag fick jättemycket beröm för min goda skapelse.
Efter vi hade kladdat färdigt med tårtan öppnade stumpan sina presenter. Bla en Pippi-docka av farmor, och dockan som jag var tvungen att importera från England var en Upsy Daisy docka. Jag letade överallt på nätet efter Upsy Daisy men det enda jag hittade inom Svea rikes gränser var en hård plast-Daisy som kostade över 500 spänn eftersom det följde med ett badkar. Jag var inte ute efter något badkar, jag vill inte betala 500 kr för att få hela lägenheten ner-blött så jag importerade en mjuk sjungande docka för 150 kr istället. Mycket nöjd är jag, med allt utom ljudvolymen som är något för hög för min smak. Det är dock bättre med en högljudd docka än en med ett badkar.
Av mormor och morfar fick hon lite matlagningsgrejor. Mest av mormor misstänker jag. Om det hade varit morfar som handlat hade hon nog fått en verktygslåda. Det här var dock ett mycket gott val av mormor eftersom gullefjunet omedelbart visade intresse och fallenhet för det här med matlagning. Med lite tur kan hon börja hoppa in och stå för matlagningen redan i 7-årsåldern om maken är för förkyld för att laga mat. Vi får ta en snabbkurs i matcirkeln när det börjar närma sig, för att klargöra att banankaka inte är en näringsrik måltid.
Nu känns det som att ribban är lagom högt satt för nästa års födelsedagskalas. Håller vi den här takten slipper vi kanske köpa en lägenhet till 18-årsdagen.