Jag hade ett viktigt ärende. Vi ska ha gäster imorgon och maken glömde köpa vitt vin och jag har hört att det finns folk som tycker om vitt vin så när man har gäster är det bra att ha vitt vin hemma.
Jag tog med mig gullefjunet till Bromma Blocks. När vi skulle åka hem igen ville hon ha hjälp att starta filmen på apparaten med sladdar i så jag vred på nyckeln för att hon skulle få ström. Startade mackapären.
Sen när jag la i backen och skulle köra iväg var backen trasig. Jag kopplade ur och la i den igen. Jag kände att den gick i men när jag släppte upp kopplingen hände ingenting. Jag provade två gånger till men backen var helt död.
“HUR kunde backen gå sönder medan jag var inne på Systembolaget” tänkte jag? Det var ju ingen idé att ringa till maken för han vet ingenting om hur det går till när backar går sönder mitt på en parkeringsplats medans man inte ens använder dem. “Jag får ringa till farsan och fråga hur backen kunde gå sönder och vad jag ska ta mig till” tänkte jag.
Men först testade jag en gång till. Då slog en tanke mig “Bilen kanske inte är på?!”.
Det var så det låg till. Jag hade bara vridit på nyckeln ett steg för att få ström till dvd-spelaren, men jag hade inte vridit så långt att bilen startade.
Vilken tur att jag inte hann ringa till farsan. Nu var det ingen som hann märka att jag inte hade startat bilen när jag trodde att backen var trasig. Det fattar ju vem som helst att backen inte kan gå sönder bara så där hur som helst. Det skulle ju ha varit helt pinsamt om jag ringt och sagt att backen var trasig när jag inte hade startat bilen. Den skulle ju ha varit jättesvårt att prata sig ur när farsan frågade om jag hade startat bilen.