Gondolen

Knappt hade man hunnit hämta sig från förra helgens kalasande på lokal med barnet innan det var dags igen. Svärmor har fyllt år i veckan och bjöd in familjen till en sen lunch på Gondolen.

Gullefjunets kusinbarn som skulle ha varit med blev sjuk så helt plötsligt var hon enda barnet. Det är förstås svintråkigt att vara enda barnet i sällskapet på Gondolen. Vilket i och för sig kompenseras av att det finns klätterbara “staket” lite här och var i lokalen.

Innan förrätten ens kommit in hade gullefjunet vält sitt vattenglas över halva bordsduken och halva sin klänning. Jag brukar alltid ha lite extrakläder i handväskan för sådana eventualiteter. Men jag kör ju ingen fingarderob i handväskan. Så när maten kom låg klänningen i barnvagnskorgen och barnet satt i mjukbyxor och t-shirt. Jag tyckte att det var lite oprofessionellt av en servitör på en sådan restaurang att visa det missnöje han faktiskt kände över att måsta hjälpa till att torka upp vatten. En del av priset på notan bör faktiskt täcka att personalen inte ska visa vad de tycker om ungar som betalar dyra pengar för mat som de inte äter upp och istället spiller vatten.

Vatten syns ju inte ens. Det var dock inte slut vid vattnet. Mellan varmrätten och efterrätten lyckades hon putta omkull sitt Coca-Colaglas. Åt andra hållet, så att hela duken på hennes bord var blöt. Som tur var hade sällskapet udda antal så hon hade ingen mittemot. Servitören med det dåliga pokerfacet dök upp och bar iväg den tygbeklädda stolen och la en vit servett över Coca-Colafläcken på den vita duken och torkade golvet.

Sen kom efterrätten och gullefjunet fick glass med chokladsås. Då tittade hon på mig och sa “När han kommer tillbaka ska jag säga till honom att jag inte tycker om chokladsås”. Då spände jag ögonen i henne och svarade “Det ska du inte alls säga för det är inte han som har bestämt att du ska ha chokladsås på glassen”.

Jag förhandlade lite med barnet om vad hon skulle säga till honom. Så när han väl dök upp sa hon “Förlåt att jag spillde, det var inte meningen – vill du ha en av mina karameller?” också gav hon honom en seg liten TuttiFrutti. I slutändan tycker jag faktiskt att hon uppförde sig bättre än honom. För hon är bara fyra och bad om ursäkt för att hon spillde, och han var i tjugoårsåldern och klarade inte av att torka upp lite spill utan att visa sitt missnöje. Han sken dock som en sol när svärmor betalade så jag misstänker att hon gav honom lite extra dricks för besväret.

På Grand Hotell har de i alla fall stilen att hantera oregerliga barn på ett snyggt sätt så att man tycker att det är värt pengarna när notan kommer.

Nu blir det inte fler finställen på ett tag. Nästa gång vi går ut blir det på någon sorts hak där man kan slappna av även om ungen klättrar på väggarna.