Första skärgårdsdagen

I morse åkte jag till vaxeriet och frågade om de hade någon ledigt tid, men det hade de inte. Jag berättade för kvinnan att jag skulle ut och segla om fyra timmar och att jag skulle vara ute i skärgården i en hel vecka och att min bikinilinje inte såg presentabel ut. Jag frågade om hon hade något tips på hur jag kunde lösa den akuta situationen. Kvinnan var mycket förstående och insåg det orimliga i att jag skulle måsta springa omkring på en båt ute i skärgården med små lockiga hårstrån kring bikinitrosan. Så hon klämde in mig i schemat och ryckte bort dem.

Sen handlade vi mat. När vi stod i kassan sa maken att vi köpt för mycket mat och att den inte skulle rymmas i kylskåpet fastän det var han som skrivit shoppinglistan. När vi kom ut frågade farsan om vi tömt affären. Det hade vi inte för de hade massor kyckling och vi köpte ingen kyckling alls. Farsan som egentligen skulle med och segla var tvungen att hoppa av pga sitt ryggskott. Jag tror att det var bitsockerplockandet som knäckte honom till slut.

Vi körde vilse två gånger på väg till båten. Sprang trettio vändor för att bära ombord all packning. Kastade loss. När maken vänt båten och pekade fören ut mot havs frågade barnet “Är det långt kvar? Är vi framme snart?” Precis som om att hon inte ser skillnad på en båt och en bil.

Till slut var vi i alla fall framme vid kvällens naturhamn. Vi badade och satt i bikini klockan åtta på kvällen. Vi har övat på att inte springa på blöta klippor och det gick inte så bra. Det skulle ha gått bättre om barnet inte varit så envis med att bada naken men nu har hon skrapsår och plåster i stjärten.

Det balanseras dock upp av att hon har fem spigg i en hink på däck och är överlycklig över det. De “är så söta!”. Hon vill ta hem dem till Stockholm. Jag har lovat henne en skål och en guppyfisk när vi kommer hem om hon slutar springa på klippor och lovar att alltid göra som mamma och pappa säger på båten.