Vi sitter och krånglar vid matbordet i en dryg halvtimme. Efter jag och maken ätit klart. “Inte hungrig”, “Ont i magen”, “Inte gott”, “Kan inte äta det eller det”. Då brakar grannungarna in i hallen.
Ungar: Vill du komma ut och leka?
Jag: Det går inte, hon har inte ätit klart än. Om ni väntar ute så kommer hon när hon är klar.
Min unge: Jag kommer snart!
Ungar: Ok, skynda dig!
Jag: Ska jag värma upp maten eller vill du äta den kall?
Min unge: Det går bra, jag äter den kall.
Slevar i sig.
Jag: Det är godare om jag värmer den. (Kall pasta och kall svampsås är ju INTE gott).
Min unge: Det är bra såhär – det går fortare då.
30 sek senare.
Min unge: Slut! Tack för maten, får jag gå från bordet och tvätta händerna?
Sen stack hon genom dörren utan att vänta på mitt svar eller tvätta händerna.