När man åker någonstans med sitt barn så måste man ju göra sitt bästa för att hålla reda på ungen. Se till att hon inte ställer till med något. Det är inte alltid man lyckas, men man försöker ju så gott man kan.
Förra veckan var vi på biblioteket. Där har de en ko av trä som läser böcker. Den där kon har tappat svansen, den ligger på en soffa bredvid kon. Det är väl någon unge som har vandaliserat antar jag. Första gångerna vi var där var gullefjunet rädd för kon, men nu törs hon gå fram och klappa den.
Förra veckan när vi kom till biblioteket hängde det en unge i kanske femårsåldern på kons horn. Det var alltså ingen som hade hängt dit ungen. Hon hade klättrat upp själv och höll fast sig i hornen och hängde på ryggen.
Där låg hon och sprattlade och gastade “kolla mormor!”. Två meter bort stod mormorn och filmade länge och väl med sin mobiltelefon. Mormorn sa inte ett ljud. Hon ville väl inte förstöra filmen.
Till slut var bibliotekarien tvungen och gå fram till ungen och säga till henne att hon var tvungen att hoppa ner och att man inte fick klättra på kon. Mormorn fortsatte filma utan att säga något, trots att ungen inte alls hade bråttom att lyda.
Då tänkte jag för mig själv att det måste ju vara helt suveränt att vara mormor. Man behöver inte ta något som helst ansvar för ungen. Inte ens när föräldrarna inte är med. För då kan man låta bibliotekarierna göra grovjobbet. Om någon tycker att man ska hålla reda på ungen kan man bara hålla upp händerna och säga “den är inte min”.
“Den där kon” har ett namn: Mamma Mu! och hon kan även gunga, städa och cykla! 🙂 Kram
Nu när du säger det så kom jag på att jag också vet att hon heter Mamma Mu! Fast jag hade ingen aning om att hon kunde alla de där sakerna. Vi är lite rädda för kon så vi har inte börjat läsa Mamma Mu ännu.
Vic, den här kommentaren har egentligen ingenting med Mamma Mu eller mormödrar att göra… Jag har läst bakåt i flera inlägg eftersom jag halkat efter pga att dom sista tre timmarna på mitt önskade 27-timmarsdygn saknats men… Men vad jag ville ha sagt är att du är så oerhört bra! Din blogg är fantastisk och du levererar jämt. Jag är glad att du är min vän och att vi kan träffas irl och sladdra medan vi pimplar kaffe, löser världsproblem och bara är medan flickorna leker (och makarna ev sladdrar om onödiga saker eller kockar ihop lite krubb åt oss alla dom gånger dom “får” vara med)
Och nej, jag är på intet sätt berusad men ibland slinker sanningen ut ur andra än barn och fyllisar 😉
Kram
Tack, så snäll du är! Vi får ordna den där träffen som aldrig blir av snart. Kram
japp japp jaaapp som Lillefots kompis Kvacki säger… fast ni har väl inte kommit till stadiet “Landet för längesedan” än…eller?!