Föräldrar – precis så här kommer era ungar att bli om ni inte uppfostrar dem ordentligt

På sistone har jag på Facebook uppmärksammats om vad som händer om man som förälder inte sköter sitt jobb ordentligt och uppfostrar sina barn.

Jag har nyligen sett otaliga delningar av tidningskrönikor med varningsrubriker och uppmaningar till föräldrar att skärpa sig.

Carina Glenning har skrivit en krönika som heter “Vad sysslar ni med, föräldrar?”.

Joakim Lamotte har skrivit en krönika som heter “Daltande föräldrar skapar osäkra barn”.

Jag kan inte annat än hålla med om att föräldrar har ett ansvar och dessa två krönikor är goda exempel på att man måste försöka göra sitt bästa för att skapa bra vuxna individer av sina barn.

Om man misslyckas med sitt föräldraskap kan det sluta med att man om en 20-30 år sitter där och ser resultatet av hur man genom sitt misslyckande att uppfostra sitt barn bidrog till att skapa en vuxen människa som sitter och skriver krönikor som visar prov på hur skribenten är en bortskämd individ som inte klarar av att vistas i offentliga miljöer om inte alla andra närvarande människor uppför sig exakt som de vill och som de på något sätt har bestämt är rätt. Sen tar de sig rätten att läxa upp folk och berätta hur man egentligen ska sköta det här med barnuppfostran. Litegrann som Familjeliv men de får dessutom betald för det.

Jag skulle fortfarande älska min dotter, men jag skulle känna mig väldigt misslyckad som förälder om mitt barn valde att försörja sig på att sitta och skriva publikfriande krönikor i jakt på gillningar och delningar på sociala medier, som enbart går ut på att fördöma hur andra människor väljer att leva sina liv.

Jag hatar också andras barn. Jag hatar också andra föräldrar. Precis som Lamotte och Glenning. Det finns nästan ingenting mer irriterande än andra människors barn och andra föräldrar. Men jag ägnar mig inte åt att berätta för andra hur de ska göra. Jag koncentrerar mig på att i största allmänhet bara avsky folk som inte gör som jag tycker att de ska göra men jag låter bli att säga till dem hur de ska göra. Sen gör jag precis som jag vill med vårt barn.

Vårt barn är ganska normal. Ibland uppför hon sig exemplariskt (och förbluffar alla och oss mest av allt) och ibland är hon en riktig odåga. Grejen med vår unge är att hon oftast uppför sig tusen gånger bättre på restauranger än vad hon gör i vår eget kök. Det kan irritera livet ur mig när jag får en massa beröm över vilket väluppfostrat barn vi har och det inte alls är sant.

Jag och maken är också ganska normala föräldrar. Ibland lyckas vi med att styra upp situationen och ibland orkar vi inte med att vara så perfekta som Joakim Lamotte och Carina Glenning förväntar sig att vi ska vara (och som man måste anta att de är själva?!).

Sen så är det ju så att det finns en massa människor som har kvastskaft långt upp i arslet som tror att det de tycker är det enda rätta och som borde söka sig till miljöer där de hittar likasinnade. Sitt eget vardagsrum tex. Eller sin egen matsal. Jag föreställer mig liksom att den här typen av människor har en matsal i sitt hus. Eller i sin våning som de kanske föredrar att kalla det om de råkar bo i en hyresrätt.

Det enda jag vet med säkerhet är att någon Lamotte eller Glenning kommer jag inte att ha skapat när jag är klar med min barnuppfostran. Jävla odågor till människor om man får döma folk efter att ha läst vad de har skrivit, och eftersom de dömer folk efter ett restaurangbesök måste jag dra slutsatsen att man får göra precis det.