Jag har köpt fingerfärg till gullefjunet. Maken säger att det var ett dåligt köp och att jag får leka med fingerfärgen själv, han tänker inte göra det. För jag gav honom så mycket skit över bondgården.
Som att jag inte tar ansvar för mina leksaker?! Jag leker minsann med de leksaker jag har köpt. Jag har lekt med plastmaten. Lekt med dockan. Matat dockan med plastmat. Kavlat modellera.
Bondgården leker jag inte med. Plockat kossor och grisar och tak och staket och gräsmattor från golvet har jag däremot gjort. Men där drar jag gränsen. Bondgården är makens, den får han leka med.
Jag leker med min fingerfärg. Maken ska inte tro att han får vara med. Det är min och gullefjunets egen grej. Jag hade en hel lekplan klar redan innan jag köpte fingerfärgen. Vi leker med den i badrummet, i bara blöjan. Jag har inte blöja förstås, jag målar i trosor och BH. Sen hoppar vi rakt i duschen när vi är klara.
Fingerfärgen är superkletig, det kan jag möjligtvis erkänna. Så vi målar inte med den varje dag. Vi har målat med den en gång. Nu är den gömd i skattkammaren. Out of sight, out of mind.
Vi ska måla med den igen vid något speciellt tillfälle.
