Jag gick in i köket. Det var tomt. Jag tog en coca-cola utan att bry mig om att kolla om kusten var klar.
Jag gick till sovrummet. Det var tomt. Förutom alla leksaker som låg på golvet. De fick ligga kvar. Jag la mig på sängen en stund och drack coca-cola.
Jag gick in i vardagsrummet. Det var tomt. Förutom tvätten som hänger på tork. Den fick hänga kvar. Jag satte mig i soffan och tittade på det tomma rummet.
För några år sedan skulle jag inte ha tyckt att det här lät så märkvärdigt. Lite tråkigt till och med. Idag vet jag bättre. Jag förstår att 45 minuter ensam hemma är höjden av lycka.
Nu har jag inte tid med det här längre. Jag har fler ställen kvar att sitta och ligga på.
Dessutom finns det risk att det blir mindre än 45 minuter. De glömde nämligen bort att gå på toaletten innan de åkte och maken tog inte med sig några torra kläder.