Har ni någon gång fått en vänförfrågan på Facebook av er bror/systers grannes arbetskompis kusin? Man får tänka i 14 minuter innan man kommer på vem människan är och var och när man har träffat dem. Sen tänker man “varför vill hon/han vara kompis med mig?”. 8 minuter senare tänker man “okej då, spela roll” också accepterar man förfrågan och ansluter personen till sin krets av kompisar på Fejjan. Har ni också varit med om att upptäcka att den där personen sedan sex månader senare har plockat bort er som vän? Då blir man nu sur alltså.
Eller har ni några sådana där Facebook-kompisar som med jämna mellanrum lägger upp en statusuppdatering som säger “Nu ska jag rensa litegrann bland mina vänner. Jag är så öppen med mitt liv här på Facebook så jag måste göra en utrensning”. Köp en dagbok med hjärtformat lås istället liksom. Där kan du berätta vad du har lagat för mat idag eller vilken tid du steg upp utan att vara orolig för att världen ska få reda på det.
När en av ens nära vänner på Facebook skriver så då tänker man ju “Jaha nu ryker jag, för vi har ju inte träffats på över tio år och om vi inte var vänner här på Facebook skulle jag inte ens veta vad personen heter i efternamn”. Också sen en timme senare återkommer personen med en ny uppdatering att de är klara med sin utrensning. Själv är man kvar och utrensningen bestod i att göra sig av med 8 utav 483 vänner. Då brukar då i alla fall jag undra vad de här 8 vännerna som blivit utrensade egentligen gjort för att förtjäna detta grymma öde.
Jag rensar sällan ut folk själv eftersom ingenting jag skriver på Facebook är privat. Enda anledningen att inte alla kan se min profil är för att jag inte vill att folk jag rent ut sagt ogillar ska kunna läsa om mitt liv. Har blivit bortrensad några gånger och i alla fall en gång blev jag ganska sårad eftersom det var en gammal vän. Någon jag visserligen inte träffat på flera år men ändock någon jag umgicks med dagligen förr i tiden.