I våras fick maken jätteont i skallen som inte gick över. När han hade haft ont i över en vecka så beordrade jag iväg honom till vårdcentralen. För som ni vet så kan den där lilla elakingen cancer sätta metastaser i hjärnan. Eller om ni inte visste det så berättar jag det nu. Så är det.
Kom med en huvudvärk till vårdcentralen så lär ni inte bli så tagna på allvar. Man blir ju oftast inte det inom vården här i Sverige. Men om man har haft cancer är de lite mer omhändertagande, så maken fick omedelbart en remiss på röntgen. Sen fick han i och för sig inte komma på röntgen på evigheter, men man får vara tacksam för det lilla och en remiss är inte fy skam.
En evigheter senare kom beskedet i ett brev på posten.
Jag tycker att de kunde vara lite tydligare med vad exakt det var de fyndade på röntgenplåtarna.
Vi har i alla fall bestämt oss för att det nog är goda nyheter. Jag tolkar det hela som att de hittade en hjärna. Jag har i och för sig misstänkt det hela tiden, men det känns ändå skönt att ha det såhär svart på vitt att man är gift med en man som har en hjärna. Också tycker jag mig utläsa att de inte hittade någon tumör eller några metastaser som försöker bygga en tumör. Goda nyheter all round alltså.
Det där med att de hade “fått svar så här sent till mottagningen” är garanterat skitsnack. Sannolikheten att inkompetensen skulle ligga på röntgenavdelningen är väldigt liten. Svaret har legat där på någons skrivbord på vårdcentralen i veckor/månader och de har missat att ta kontakt och lämna besked.
Ett fantastiskt svar : ” visade normala fynd ” . Tycker nog de skulle behöva gå en kurs i att uttrycka sig.
Ja, fast en kurs i att bara överhuvudtaget svara i telefon och på meddelanden i Mina Vårdkontakter har nog ändå högre prio på vår vårdcentral!