Idag fick vi en ny jämställdhetsminister. Maria Arnholm heter hon visst har jag just lärt mig.
Hon har ett “starkt engagemang för samhället”. Det låter jättebra. Exakt vad det betyder vet jag dock inte. Det är nog bara jag som inte är tillräckligt intellektuell för att förstå. För att de skulle vara en klyscha kan jag aldrig tro.
Viktigaste frågorna som hon nämner är ojämlikheterna mellan män och kvinners löner, det låga antalet kvinnor i bolagsstyrelser och sexualiserat våld mot flickor och kvinnor. Jag tycker att det låter som att hon har gjort bra prioriteringar där. Om hon verkligen jobbar för att förändra dessa frågor hejar jag på henne.
Det är dock en liten detalj som jag läste idag som jag tycker drar fokus från de politiska frågorna. Inte fortkörningen och att hon har betalt för svart arbetskraft. Det är ju standard nu för tiden att politiker när de ska släpa fram sina skelett från garderoben innan någon annan gör det kastar upp lite svartjobb och fortkörningar på bordet.
Nej, det är inte det som stjäl uppmärksamheten. Människan bor i ett kollektiv med åtta andra. På Lidingö. Min hjärna slår nästan knut på sig själv när jag sitter och funderar över det här. Hur ser det här kollektivet ut? Vem bor hon med? Bor hon i kollektiv av ideologiska eller praktiska skäl?
Flatsharing är något som jag är oerhört glad att det är ett minne som hör ungdomen till. Så varför väljer man att bo med en massa människor som inte tillhör ens familj om man inte måste? De “delar på trädgårdsarbete och äter gemensamma måltider när det passar”. Hur gör det med städningen då? Var det ett kollektivt beslut att betala svart för tjänsterna i hemmet eller fattade Arnholm det beslutet själv? Eller bor de inte i samma hus, utan delar bara trädgård med uteplats där de sitter och äter?
Så många frågor. Jag hoppas verkligen att det kommer en djupgrävande intervju med henne någonstans snart så att jag får svar på alla dessa frågor om kollektivet.