En cykel, två abborrar och Mikael Persbrandt

Mikael Persbrandt har sprungit omkring på stadens gator i veckan. De spelar in filmen “Mig äger ingen” här i Piteå. Filmen utspelar sig på 70-talet, och då är Zon-området en utmärkt plats att filma på.

Jag är lite well-connected så jag kan berätta detaljer för er om rekvisitan i filmen. Min moster bor på Zon och hon har en sambo. Mosters sambo har en cykel från 60-talet. Produktionsteamet har frågat om de får låna denna cykel, så den ska vara med i filmen.

Jag ringde mosters sambo för att fråga om han kunde vara med på en blogg-intervju om cykeln. Jag hade tänkt fråga saker som var han köpte cykeln och ta reda på tekniska detaljer om cykeln, som utifall att bromsarna fungerar bra och så. Men han var alldeles för blygsam och ville inte alls vara med. Så tyvärr kan jag inte tillhandahålla några detaljer om cykelns egenskaper.

Inte heller är det känt vilken roll cykeln kommer att spela i filmen. Det är oklart om Persbrandt kommer att cykla omkring på den, eller om den bara kommer att stå i ett cykelställ.

Vad har då denna historia med abborren i min frys att göra? Det undrar säkert ni som är fans av bloggens FB-sida och har läst att jag har abborre i frysen. Abborre heter förresten åbbarn på Pitemål om ni undrar. Jag tycker inte att abborre är gott, men maken tycker att det är supergott.

Jo, vi har två abborrar i frysen. Så här ser de ut.

Varje gång jag öppnar frysdörren och ska ha något ligger abborrarna där. Längst ut på hyllan, på precis den hylla som jag ska ha något ifrån. Nästa gång jag kommer dit och ska ha något från en annan hylla ligger abborrarna där längst ut på DEN hyllan. Jag fattar inte hur det går till, men så här är det.

Det är min mosters sambo som har fiskat de här abborrarna. Maken är ju ett socialt geni. Han hittar alltid något att prata om med alla. Det är bra för mig, då kan han sköta snacket när vi träffar främlingar. I alla fall, maken fiskar inte särskilt ofta. Men prata om fisk, DET kan han. Ibland när han pratar med folk brukar jag förbluffas över hur tur jag haft som lyckats hitta en make som kan konversera om vad som helst.

En gång när moster och hennes sambo hälsade på pratade maken och mosters sambo om fisk LÄNGE. Jag orkade inte lyssna så jag kan tyvärr inte återge vad som sas om fisk, men då fick i alla fall moster och hennes sambo reda på att maken gillar abborre. Man skulle ju önska att folk glömde bort sådana här saker när de åker hem, men icke.

För någon månad sen messade min moster mig och frågade om vi ville ha lite abborre. Jag var inte så intresserad, men maken blev överlycklig. Så jag tänkte att en abborre eller två gör väl ingen skada och tackade ja. Åkte och hämtade dem och fick en hel bärkasse med abborre. Typ ett helt årsbehov. Nu är det bara två kvar, eftersom vi bjöd på abborre när svägerskan var här. Smart va?

Om man är lite generös med definitionen av ordet “koppling” så är detta kopplingen mellan Mikael Persbrandt och abborrarna i min frys. Persbrandt filmar i Piteå, där jag nästan bor. Min mosters sambo har en cykel som ska vara med i filmen. Min mosters sambo har fiskat abborrarna i min frys.

Det var allt för den här gången. Nu kan ni fortsätta er dag, och känna er rikare av den här nya kunskapen om en cykel och två abborrar.