Vi har ett par nycklar till svärmors lägenhet. “För säkerhets skull” kallar svärmor det. Nyckelknippan har en strassklädd elefant på. Ungar har en tendens att tycka om strass som ni kanske vet. För det glittrar ju.
Nyckelknippan är borta. Maken tror att barnet har gömt den. Så han frågade barnet “Var är farmors nycklar?”. Sicken dålig fråga va?! Barnet svarade givetvis “Vikka nycklar?”.
Jag har tagit över förhöret. Jag frågade om hon kommer ihåg den där glittriga elefanten som vi har som sitter på en nyckelring. Vi har kommit så långt att barnet tillstår att hon vet vilka nycklar jag pratar om.
Jag frågade om hon visste om den lilla olydig musen har gömt nycklarna någonstans. Det säger hon att hon inte vet för hon var inte där just då.
Läget just nu är att vi leker en lek där vi försöker komma på vart musen kan ha gömt nycklarna. Vi har letat igenom två byråer. Just nu har vi paus. Man ska inte pressa för mycket på en gång för det här med att erkänna att man vet vart musen har gömt nycklarna är inte helt lätt. Precis som den där gången när musen hade tagit alla skruvarna till gångjärnen på den nya garderoben och gömt dem i skolbänken. Det tog en stund innan barnet kände sig redo att plocka fram skruvarna som musen gömt.
Egentligen är jag inte helt säker på att barnet den lilla musen är skyldig. Jag tror nämligen att det kan vara maken gammelmusen som har förlagt nycklarna. I så fall är det inte säkert att vi någonsin hittar dem för då kan de vara vart som helst.