Jag har berättat om det här förut. Om hur jag och maken tycker att olika regler är olika viktiga.
Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag satt på toaletten i godan ro, men så var det inte. Jag satt på toaletten. Dörren vidöppen. Utanför stod barnet och mannen och diskuterade.
Han: In i duschen nu.
Hon: Jag måste ha mina solglasögon.
(Jag i tanken: Varför det?)
Han: Nej, man har inte solglasögon i duschen.
(Jag i tanken: Varför inte?).
Hon: Det är dusch-glasögon, det stod så på serietidningen som morfar skickade.
(Jag i tanken: Vad är dusch-glasögon?).
Han: Det finns ingenting som heter dusch-glasögon.
(Jag i tanken: Är du säker?)
Maken försvann någonstans.
Hon: Mamma, jag MÅSTE ha mina solglasögon i duschen.
Jag: Hämta paketet som glasögonen låg i så jag får kolla om de verkligen är dusch-glasögon.
Hon: Paketet är redan i soporna.
Jag: Jaha…. in i duschen då och ta med dig glasögonen, men om du tar med dem in i duschen så får de aldrig komma ut igen.
Hon hoppade in i duschen med solglasögonen på.
Hon (5 sek senare): Mamma, bajsar du?
Jag är helt ärlig när jag säger att jag absolut inte bajsade. Det gick fan inte att prestera någonting som helst vettigt på toaletten under omständigheterna.