Ibland längtar jag så himla mycket efter att sitta i framsätet.
Det är inte så att jag inte kan sätta mig där. Vi har barnstolen bak och det är oftast ingen som sitter i passagerarsätet fram. Så jag skulle kunna sätta mig där.
Men jag tycker att det förstör stämningen av att sitta fram litegrann när någon sitter bakom en och gråter och ylar “jag vill att mamma ska sitta här bredvid mig”.
Jag orkar inte med sånt. Då är det bättre att sitta och stirra maken i nacken.
Jag tror att maken tycker att det är skönt när jag sitter bak. Man ser så dåligt från baksätet så jag kan inte ge honom lika mycket råd om hans körning.
