Idag har jag flugit flygplan. Jag ska flyga mer sen men just det här inlägget handlar om när jag flög i morse. Jag är inte flygrädd sådär att jag går och är nervös innan. Men just att lyfta och landa tycker jag inte om jättemycket. Jag betraktar det som de två kritiska momenten i en flygtur. Jag brukar titta på Air Crash Investigations förstår ni. För att utbilda mig.
Idag hann vi inte mycket mer än att lyfta innan jag hörde att motorn på min sida ändrade ljud. Jag är inte utbildad flygplansmotortekniker. Men lite baskunskaper tycker jag att jag har. BrumBrumBrum är ett okej ljud tycker jag. BrumiiiibrumiiiBrumiii tycker jag inte om. Så jag antog att min sista stund var kommen och fick lite dödsångest.
Helt plötsligt släckte piloten lampan för säkerhetsbältena och flygvärdinnorna började dra i sina vagnar. Motorn lät fortfarande inte bra så där satt jag och ifrågasatte deras kompetens. Sälja kaffe när vi var på väg att störta kändes som helt fel prioritering.
Om det nu var så att vi hade en stund kvar tänkte jag att jag i alla fall kunde nyttja det gratis wifi och logga in och berätta för er vad som höll på att hända. Berätta att jag älskar min familj, mina vänner och mina fina bloggläsare. Googla fram en problemrapport över vad det var för fel på flygplansmotorn.
Då funkade inte wifi-n. Vilket jag tolkade som ytterligare bevis på att det var fel på planet. Så istället för att njuta av lite egentid uppe i luften satt jag där och studerade motorn genom fönstret och flygvärdinnorna för att kolla om de såg rädda ut.
Det slutade i alla fall bra. Det måste ha varit en mycket skicklig pilot som visste hur man flyger och landar med en halvtrasig motor. Så här såg problemmotorn ut.
