Ungar är ju små experter på att lära sig ny teknik. Vår tex, hon bläddrar mellan skärmarna i telefonen eller plattan och startar filmer och appar helt själv. Hon vet var man höjer ljudet och om man tjatar nog så kan hon även sänka ljudet. Hon vet hur man backar och om man petar på skärmen och pausar filmen startar hon den igen omedelbart.
En Commodore 64 däremot skulle ungarna inte ha en aning om hur man hanterar. Om jag berättade för henne att när min familj skaffade dator för första gången var man tvungen att byta diskett mitt i spelet flera gånger skulle hon tro att jag hittade på sagor.
Igår märkte jag dock att hon har lärt sig en ny sak helt själv. Jag har aldrig visat henne hur man gör det. Hon måste ha observerat mig eller maken och snappat upp hur man gör.
Hon satt i soffan och tittade på film när min telefon ringde. En signal typ hann fram innan hon svepte över skärmen och tryckte bort det. Utan att titta upp från skärmen sa hon “Det var ingen”.
Jag bara “Hallå där, det ringde faktiskt. Till mig. Nu ger du hit telefonen för nu har du haft den för mycket!”.
haha det gör min 3 åring.. fast han säger “det var ingen vi ville prata med” om han inte ser en bild på typ mormor eller farfar eller så när det ringer – då svarar han!