Det här med att gå till fina ställen va? Det låter ju trevligt i teorin men i praktiken blir man bara utmattad.
Förra lördagen var vi ju på svägerskans födelsedagsfest. Uppklädda till tänderna åkte vi in till stan lite tidigare och tänkte att vi kunde passa på att gå och ta en liten firardrink för att jag fått nytt jobb och att maken dragit in flera stora kontrakt veckan innan. Eftersom vi var så tjusiga bestämde vi oss för att frottera med det fina folket i baren på Grand Hotell.
Vi anlände mitt i The Afternoon Tea rusningen så det tog lite tid att få bord. Jag blir alltid väldigt stressad av att manövrera omkring en paraplyvagn i trånga utrymmen men på ställen som Grand är det lite extra svettigt.
Till slut fick vi i alla fall ett bord och jag och maken sjönk ner i var sin bekväm fåtölj. Barnet la sig på en fotpall och sprattlade med benen i vädret. Det är inte så att jag orkar skämmas över vad en fyraåring hittar på bara för att hon råkar ha min DNA, men jag brukar inbilla mig att folk som har betalat 495 kr för lite te och några snittmackor tycker att det är störande att titta på sprattlande miniben. Folk som betalar så mycket för smörgåsar är ju inte riktigt riktiga så man kan inte vänta sig att de ska vara toleranta mot barn.
Jag tyckte att det var ganska skönt när barnet kröp ner under bordet på Grand så jag stoppade dit lite saker hon kunde leka med så att hon skulle stanna där. Det kanske inte är lämpligt beteende på ställen där folk betalar 495 kr för mackor, men under bordet är det i alla fall ingen som ser henne.
Sen åkte vi till svägerskans fest där jag kunde slappna av litegrann eftersom det bara fanns friendly faces där. Å när svågern avslutade sitt födelsedagstal till svägerskan och gjorde en kort paus för att utbringa en skål var det inte vårt barn som hade perfekt tajming genom att utnyttja pausen till att högt och ljudligt säga “Jag behöver kissa!”.
Kvällen avslutades med födelsedagsmiddag på en restaurang i Hammarby Sjöstad. Barnen fick ett eget bord. Det tog inte länge innan jag och makens systerdotter, som har ett barn i gullefjunets ålder, satt och balanserade på kanten av våra stolar medan ungarna ockuperade resten av sitsen.
Gullefjunet fick hamburgare och pommes som hon inte åt upp och jag fick torsk. Fisken fick jag dessutom äta kall för att gullefjunet hela tiden skulle ha hjälp med att skära maten i bitar som hon kunde sitta och titta på och inte äta, eller så skulle hon på toaletten eller bara i största allmänhet sitta i mitt knä. Å när jag tänkte att jag skulle norpa en tugga av gullefjunets hamburgare som såg svingod ut så hade personalen redan tagit bort tallriken. Men torsktallrikar verkade de inte ha någon brådska att befria en ifrån.
Nu måste jag natta barnet. Återkom senare så ska jag berätta hur det gick när svärmor bjöd på födelsedagslunch på Erik Lallerstedts Gondolen tidigare idag.