Det här har aldrig hänt förrut

Jag har lyckats vattna ihjäl en blomma.

Det vill jag lova är första gången. I vårt hem får blommorna ytterst sällan vatten. Inte för att jag är för lat för att vattna, jag glömmer helt enkelt bort det. En del blommor anpassar sig och lär sig att leva på den ranson vatten jag delar ut. Andra dör.

Blommor som blommar brukar inte alls tycka om min vattningsregim. De brukar tappa livslusten nästan i samma stund som jag bär dem över tröskeln. Därför brukar jag aldrig köpa blommor som blommar. Jag har bättre saker att göra än att vattna blommor.

För ett tag sedan hittade jag dock en jättefin blomma med massor lila blommor. Jag köpte den och tänkte att den här gången skulle jag minsann hålla liv i den. Så jag vattnade varje dag. Nästan. Ändå dog blomskrället.

Då kände jag mig nästan förgrymmad. Den har ju fått vatten, hur mycket vatten kan den behöva egentligen tänkte jag ilsket. Om man skaffar hund får man lov att anpassa sig till att den måste matas och rastas och skötas om morgon, middag och kväll. Om man skaffar blomma tycker jag däremot inte att det är rimligt att man ska måsta sköta om den tre gånger om dagen.

Idag insåg jag att allt hopp var ute för blomman. Det skulle inte gå att vattna liv i den. Så jag plockade upp den för att kasta bort den.

Då upptäckte jag att den stod i vatten ända upp till kanten på ytterkrukan. Vilken otacksam blomma va?! Som inte dricker upp vattnet jag ger den.