Det är inte bara jag. Det går i familjen det här med att inte kunna vara diskret. Jag har det i generna.
Brorsan och tjejen har ju varit här på middag ikväll. Det här med att jag skulle reparera första intrycket genom att verka vara normal och trevlig rasade direkt när vi mötte upp med dem i stan och jag var helt utmattad och rasande av att det var så mycket folk på stan. Vem kan framstå som avslappnad och trevlig då liksom?
Sen åkte vi hem till oss och åt middag. Jag tycker att allt gick relativt okej. Fjällan kan få komma och hälsa på fler gånger. Hon var en riktig fena på att pärla. Sånt kan förstås gå över. Brorsan satt också och pärlade och att han låtsas tycka att det är kul att pärla är en stor bluff. Brorsan leker mycket lekar med gullefjunet som jag vet att han inte tycker är kul, men jag känner honom tillräckligt väl för att veta att pärlandet var för fjällans skull. Han försökte visa att han minsann kan vara metro man, men det är han inte för fem öre. Jag tror inte att han vet hur man slår på en hårtork. Till hans credit tycker jag förstås, jag har väldigt svår för karlar som fönar håret längre än vad jag gör. Vilket därmed inbegriper alla karlar som fönar håret.
Så hon kanske bara fejkade intresset för pärlande. Men jag tror inte det för hon var grymt duktig och fattade att man skulle lägga mallen under plattan så att det blev en Bamse-figur av den fyrkantiga plattan. Själv skulle jag ha tittat på mallen och tänkt “vad är det här för pappersskräp, det kastar vi bort” och sedan skulle jag ha undrat hur man intresserar en fyraåring att pärla en fyrkantig platta. Mönstret på det där pappret jag alltid kastat bort är alltså nyckeln till framgång med pärlplattor.
So far so good. Förutom att jag inte fattat vitsen med pärlplattor förrut. Vi åt middag. Men morsan och farsan vill gärna prata med gullefjunet på Skypen varje dag. Nu har hon dock kommit in i åldern att hon inte vill prata varje dag. Hon pratar inte på beställning, hon pratar bara när hon har något att säga.
Jag visste dock att de satt där extra förväntansfulla och hoppade att vi skulle ringa. För morsan har inte träffat brorsans fjälla än. Och hon håller på att dö av nyfikenhet och de visste att brorsan och fjällan var hos oss. Så efter middagen så övertalade jag gullefjunet att ringa dem och sedan beordrade föreslog jag att E skulle gå och vinka. Stackarn hade ju inget val så hon gick och sa hej på Skypen.
Så vi hängde kring Skypen ett tag allihopa och morsan och farsan satt på andra sidan. Sedan satte sig E ner i soffan. Tio centimeter från datorn, väl inom hörhåll, men utanför bild.
Farsan hör ju dåligt, han är typ halvdöv även med hörapparat. Han har nu börjat prata om att han ska skaffa två hörapparater istället för en. Men han tror att alla hör lika dåligt som honom. Så han pratar på på full volym.
Så trettio sekunder efter E försvunnit ur bild så vänder sig farsan mot morsan och säger “Visst jär hon gullat?!”
Sa han det? Va? VA?!!! Ett kort ögonblick trodde jag att han pratade med morsan om sitt barnbarn men sen insåg jag också att han satt och babblade om sin åsikt om brorsans tjej.
Jag skulle ju ha kunnat försöka rädda upp situationen genom att försöka låtsas som att han pratade om gullefjunet. Som han tycker är jättegullat, det vet alla och för en gångs skull satt ungen kvar i bild. Det skulle ha kunnat funka som en räddningsmanöver. Men alla hörde ju vad han sa och alla visste ju att han menade brorsans fjälla.
Så jag ordnade upp det hela så att alla skulle kunna skratta åt det genom att vända mig till E och säga “Han menade dig nu, inte ungen om du undrade”. Hon klarade det testet också för då skrattade hon och sa “Jo, jag förstod det!”
Stackars fruntimmer alltså. Om hon pallar med resten av oss som kommer med på köpet måste hon verkligen gilla brorsan. Om hon hänger med får hon gå “Grundkurs Stenberg” (min farmor Harriet är ett helt eget ämne i den utbildningen) som min fasters man Lars körde med maken när han var ny i släkten som maken fortfarande garvar åt. Only special people platsar.