Det var dax för mina biblioteksböcker att återvända till bibblan idag. Eftersom jag hade råkat vika ett hörn i en av böckerna skickade jag maken. Om det skulle uppstå någon sorts situation med en bibliotekarie som frågade “har du VIKT ETT HÖRN i boken?” ville jag inte vara den som skulle stå där och skämmas. Jag sa till maken att det var bättre om han åkte, för då kunde han ärligt förneka någon inblandning i vandaliseringen av boken.
Dessutom såg jag en möjlighet att få lite lugn och ro – egentid som det så fint heter – genom att föreslå att gullefunet följde med. Det ville hon inte. Då berättade jag att hon kunde leka med legot som finns på bibblan. Då ville hon åka.
Jag hade bestämt för mig att det fanns lego på barnavdelningen när jag var där och tittade på barnböcker för ett tag sen. Det visade sig att det inte fanns något lego. Det jag mindes som lego visade sig vara dinosaurier och små gubbar. Jaja, man kan ju inte komma ihåg alla detaljer. Leksaker som leksaker liksom.
Den attityden hade dock inte gullefjunet. Ni vet hur man ska vara tyst på bibliotek så att människor kan läsa utan att bli störda? Den regeln kan inte gullefjunet än och medan hon sprang runt och letade lego ropade hon också “LEGO, LEGO” för full hals.
Vilken tur det var att jag skickade maken va?
Det borde för övrigt finnas lego på alla bibliotek.