Det finns fåglar i Stockholm

Norrlänningar tror gärna att det är fruktansvärt hemskt för barn att bo i Stockholm. Att det bara finns asfalt i Stockholm.

Så är inte fallet. Idag har vi varit på picknick med faster P och farbror O. Fem minuter från där vi bor finns det en sjö och vid den finns det jättemycket skog och gräsmattor. Norrlänningar vill gärna tro att man behöver 100 hektar natur omkring sig för att vara lycklig. En sak de har missat där är att om man står i mittpunkten av 100 hektar skog, äng eller gräsmatta i Norrland är det väldigt långt till närmsta glasskiosk.

Barn har en tendens att gilla träd, blommor, djur och glass. Jag har en teori att om man ger ett barn ETT träd, EN blomma, ETT djur och EN glass blir de gladare än om man ger dem 100 träd, 1000 myror, en ekorre, några blommor och ingen glass.

Dessutom finns det fåglar i Stockholm. Kan ni tro va? Man kan stå på gräs, vid en sjö och kasta brödbitar i vattnet också kommer det fåglar och äter brödbitarna.

Jag har alltså kommit fram till att det kan bli folk av barn som växer upp i Stockholm också.

En sak som gullefjunet måste lära sig är dock att om det kommer en stor gås-liknande fågel och travar mot en i full fart för att man håller i en brödbit så ska man akta sig, inte springa MOT fågeljäveln. De där fåglarna med stora näbbar kan vara elaka. Svanar är värst, dem ogillar jag nästan lika mycket som de flygande råttorna duvorna.