Idag har vi varit i två lekparker. Det vet alla mina Facebook-kompisar redan. De vet också hur vädret var.
När vi är i lekparker så åker vi rutschkana. Om och om igen. Vid ett av de där åken hände det en olycka. Jag stod längst ner och väntade och gullefjunet stod längst upp. Jag såg vad som var på väg att hända. Jag stod längst ner och kunde inget göra. Jag gjorde allt i min makt för att förhindra katastrofen. Jag skrek “HOPPA NER FRÅN RUTSCHKANAN FÖRST”.
Min insats kom för sent. Det var förgäves. Vi hade en olycka. En potträningsolycka. Ni förstår säkert vad som händer när man har en olycka i en rutschkana. Mamma måste inte bara torka upp fläcken, utan hela rutschkanan. Med en liten våtservett.
När vi skulle byta kläder så var det ju även blött i skorna. Ingen vill vara blöt i skorna, det förstår ju jag det. Men istället för att vänta på att jag skulle ta av skorna sparkade gullefjunet av sig den ena. Då fick jag piss på kinden och i håret. Sånt gör inget när det är ens eget barns piss.
Jag har ingen bild från olycksplatsen.