Jag tar ju det här med julpyssel på dagis på allvar. Jag levererar toalettrullar. Jag tycker att det är mycket viktigt att någon av oss går. Det skulle göra ont i hjärtat på mig om gullefjunet fick gå omkring där själv medan alla andra barn hade föräldrar som dykt upp. Då skulle hon ju bli jätteledsen. Så jag skickade dit maken, för jag gick ju ifjol.
Vid middagsbordet beundrade jag maken och barnets julpyssel och frågade maken “Borde du inte ha gjort en smällkaramell också? Det gjorde jag ifjol”.
Sedan vände jag mig till gullefjunet.
Jag: Var det kul? Var det många föräldrar där?
Gullefjunet: Du var inte där…
Jag (översköljd av dåligt samvete och ångrade att jag ställt en så dum fråga): Jag var tvungen att jobba, men jag kommer på Lucia och pappa var ju där.
Gullefjunet: Både Ns mamma och pappa var där.
Jag: BÅDA?? Var både J och J där?!
Gullefjunet: Ja.
Jag funderade en stund. Jag var tvungen att samla mig efter den här informationen. Den fick ju mig att framstå i dålig dager.
Jag: Men Ns lillasyster går ju också på dagis nu, det var därför både deras mamma och pappa kom för de är ju två barn.
Som tur var hade gullefjunet tappat intresset för samtalsämnet och börjat berätta vilket julkort som skulle skickas till vem.
Jag måste ta ett snack med Ns föräldrar om det här. Lucia är okej, då kan man gå båda två för det vill ju båda se, men inte julpysslet. De sätter ribban för högt. Andra föräldrar kan inte leva upp till den standarden.