Ibland tror jag att folk inte förstår hur kungen har det. Tänk er vilken press han är under och så. Tänk er själva om en av era arbetsuppgifter var att titta på när Sverige spelar OS-handboll. Han gör sitt allra bästa och hejar på laget för kung och fosterland. Också sitter det en fransk kärring på raden framför och håller för öronen.
Som om det inte vore nog. När Sverige har vunnit semifinals-rysaren och kungen ska gratta spelarna i spelargången då blir det pannkaka av det också. “Det blev någon sorts high five-variant” säger du Rietz. I papperstidningen får man veta att kungen var för kort, han nådde inte upp för att göra high five.
Då är det tur att kungen har Silvia vid sin sida som stöd. Ungefär så här föreställer jag mig att deras konversation lät på kvällen efter semi-finalen.
Silvia: Kan du inte sova älskling?
Kungen: Nej.
Silvia: Är det jobbet som bekymrar dig?
Kungen: Ibland känner jag mig så misslyckad och otillräcklig.
Silvia: Är det något speciellt som tynger dig?
Kungen: Jaaa…. jag tänkte att jag skulle vara ball och visa att jag är som Folket och göra en high five med den där matchhjälten från handbollen. Också nådde jag inte upp också blev det fiasko av alltihopa. Det får mig att känna mig så omanlig.
Silvia: Men lilla gubben nu tror jag att du överdriver. Du går ju på strippklubbar med kaffeflickor. Det är ju jätte-manligt.
Kungen har jag svårt för, men det blir lättare om man tänker att han är utvecklingsstörd.