Jag följde slaviskt X-factor i England i sju år. Om vi var borta på lördagkväll när det gick spelade jag in det på Sky+. Jag missade inte ett enda avsnitt på alla de åren så vitt jag kan komma ihåg. Första åren klagade maken mest men med tiden lyckades jag hjärntvätta honom till den grad att han till och med hade favoriter.
Jag har alltid trott att jag är road och intresserad av music talent shows. Men jag har upptäckt att jag mest är intresserad av sådana som Simon Cowell sitter i juryn på. Jag kan titta på andra också, men de saknar alltid något om Cowell inte är med. Svenska Idol förra året dög tex att äta chips till. Så att man har en ursäkt liksom.
Svenska X-factor däremot är helt uruselt. Jag halvtittade på första avsnittet och sen dess har det i bästa fall stått på i bakgrunden på fredagkvällarna. Jag har ingen som helst aning om vad någon av deltagarna heter.
Maken däremot har bättre koll. Ikväll berättade han för mig att “den lilla tjejen vinner nog”. Då frågade jag vem han menade – typ vad hon heter och vem hennes mentor är. Han visste inte svaret på någon av dessa frågor. Så då frågade jag hur han visste att hon skulle vinna och frågade om han hade tittat.
Det hade han inte men “det är enda gången jag märker att det är sång på TV och tittar upp från boken”.
Maken har alltså märkt mer än mig trots att jag sitter i samma rum så jag får lov att tro på honom. You read it here first. Den lilla tjejen vinner. Vem hon nu är. Om ni klarar av att lista ut vem den lilla tjejen är tipsar jag er om att sätta en tia på henne på Oddset. Om nu Oddset gör X-factor.
Ja, det är väl ett mått på kvalitet om något, att tränga igenom ett så kompakt ointresse.
Tjejen heter Awa Santesson-Sey. Hon är bara 15 år och egentligen alldeles för ung för att vinna ett skivkontrakt, men talang har hon i överflöd.
http://www.tv4.se/x-factor/klipp?quick_selection=Awa+Santesson-Sey&utf8=%E2%9C%93