Jag sitter inte på planet just nu, jag sitter i flygtaxin. Vi får anledning att återkomma till Norwegians Wifi igen i ett senare inlägg. Just nu ska vi tala om Fru Fräck.
Idag satt jag på sista raden. Längst ut. Tomt säte i mitten. Sista raden är ett bra säte. Man går in genom bakre ingången och glider rakt ner på sitt säte. Sen sitter man bara där och tittar på alla idioter som sölar med sitt handbagage och sina jackor och böcker, tidningar, godis och vattenflaskor.
Idag klev det ombord en tant och började böka med att få upp sin resväska alldeles framför där jag satt. Den rymdes inte. Då frågade hon kvinnan på min rad om hon inte kunde ha sin jacka i knät så att tanten skulle få plats med sin väska. Kvinnan sa ja och mosade ner sin jacka under stolen framför sig. Med lite hjälp av en flygvärdinna fick tanten upp sin väska.
När allt detta var klart tog hon av sig jackan och tryckte upp den in the overhead locker. Medan kvinnan bredvid mig hade sin jacka mellan fötterna på golvet, för att tanten hade bett henne ta ut den så att hon skulle få plats med sin väska.
Sen satte tanten sig ner på raden framför mig. Hon tände naturligtvis sin läslampa med en penna.
Vad är det med folks bacillskräck och flygplansläslampor?
Hm vilket bra tips ang sista raden! Har alltid sökt mig så långt fram som möjligt 🙂 Skönt att vara hemma nu, I guess. Ha en trevlig helg med make och dotter!
Kram
Ibland öppnar de inte bakre ingången och då blir man mycket bitter över att man valt sista raden. Men nu för tiden är det nästan alltid påstigning från båda hållen så det en alltmer säker strategi. Plus att sista raden inte är så populär så den är nästan alltid ledig.