Jag gillar kall dryck. Isvatten är en delikatess. När man är en gourmand får man ju räkna med att ens avkomma också utvecklar en smak för livets godsaker. Vilket innebär att det går åt väldigt mycket råvaror i vårt hushåll.
Så ibland när man ska blanda sin favoritdryck ser det ut så här.
Jag har sagt till barnet att inte bara lägga tillbaka tomma former i frysen och att om hon inte kommer ihåg receptet på is ska hon googla. Eller leta efter en tutorial på TikTok. Men det kanske inte finns något recept på is på nätet så jag tänkte styra upp det. Så att folk som söker efter is-recept har något att hitta.
Det här behöver du;
Vatten
En iskubsform
Så här gör du;
Steg 1 – häll vatten i formen
Steg 2 – ställ formen i frysen
Lämna i frysen i några timmar utan att rycka i frysdörren och leta efter glass stup i kvarten.
Nu är det den tiden på året igen. Tiden när dagis hittar på att det ska vara påsk-utklädnad och informerar föräldrarna dagen innan. Ja okej då – i år blev vi informerade två dagar innan. Men igår kom jag hem från jobbet halv elva så det är sak samma. Ingen tid alls.
Nu sitter jag här med en beställning på en kycklingdräkt. Ungar blir ju mer och mer krävande för varje år som går. Ena året så går det bra med vilken påskdräkt som helst och nästa år då MÅSTE det vara en jävla kyckling.
Hur svänger man ihop en kycklingdräkt den här tiden på dygnet när man inte har några gula saker alls i hela huset? Förutom några få fjädrar?
Någon borde upplysa dagispersonalen att vi inte lever på 50-talet längre. Kvinnor är inte längre hemmafruar som sitter hemma uttråkade och bara väntar på att någon ska leverera en utmaning med tight deadline till oss. Dagens kvinnor behöver inte kycklingdräkter i sitt liv. Vi har jobb att sköta och om vi ska kombinera jobbet med kycklingdräkter så behöver vi lite tid på oss för att planera in kycklingprojektet.
Eller skicka för all del hem kycklingdräkts-uppgifter. Men jag vill ha tillräckligt med förvarning för att kunna KÖPA en kycklingdräkt…!!! Det är ju barbariskt att man ska måsta åstadkomma något kycklingliknande för egen hand. Jag känner ingen skaparglädje just nu.
Idag när vi skulle äta lunch fanns var det sparsamt med utbud i kyl och frys och jag orkade inte åka och handla.
Vi hade ett drygt paket av 1,5 liter mjölk så jag kom fram till att om vi snålade med mjölken skulle det räcka till både en halv plättsmet och dricka till maten.
När vi satte oss till bords så berättade jag för maken och barnet att förutom att vi hade snålt med mjölk så hade jag dessutom när jag dukade upptäckt att vi hade väldigt lite sylt. All sylt var i frysen och jag har ett förbud mot micro-tinande av sylt. Sylt ska vara kall.
Jag delade upp sylten och mjölken rättvist och det fanns en liten liten reserv kvar av varje. Sen varnade jag “Ni får hushålla med mjölken och sylten för det här är allt vi har”.
Just när jag sa det tappade gullefjunet ner sitt mjölkglas på tallriken så att den la sig som en liten hallonssyltsoppa med flytande plättbitar i.
Typiskt alltså. Maken fick dra ner på sin mjölk och syltkonsumtion.
Jag: Lunch? Är du inte riktigt klok?! Jag har just storstädat köket! Du ska inte stöka ner det med matlagning. Du får åka och köpa en varmkorv. Här blir det ingen matlagning i köket förrän tidigast kl fem.
Jag kollade ut genom fönstret och där var det en kvinna som var ute och rastade två hundar. Hon stod där i evigheter eftersom hon var tvungen att vänta på två hundar som skulle pinka på lampstolpen.
Då undrade jag för mig själv hur man kan skaffa hund? Jag skulle bli tokig om jag var tvungen att rasta hunden flera gånger VARJE dag. För jag gissar att hundar pinkar varje dag så att man inte kan hoppa över någon dag. Också drar hunden benen efter sig och ska pinka på varenda jävla stolpe man passerar.
Vem har tid eller tålamod för sånt?
Jag vabbar idag. Det är därför jag har tid att fundera över sånt här.
Alltid när jag vabbar måste maken ha bilen så att man inte tar sig till affären för att köpa piggelin och lunchmat. För det verkar vara någon sorts regel att det alltid måste vara tomt i kylskåpet just de vab-dagar som jag får.
…man sitter och får sitt hår stylat och frissan, efter att ha målat lypsyl på ens haka, kammar en med en rosa plastkam, betraktar sitt verk och börjar skratta och säger “Det ser ut som att någon har krattat dig i håret – det blir ränder när jag kammar!”.
Till mitt försvar måste jag säga att det inte är så lätt att schamponera håret med en hand så det blir inte helt ordentligt gjort. Så håret är flottigt redan på kvällskvisten. När jag har två händer att schamponera med tar det ett helt dygn innan det är så flottigt att jag måste tvätta det igen.
Det barnet önskar sig mest av allt just nu är en brödrost.
Hon har sett den på tv.
Den är gjord av plast och det “hoppar upp brödbitar ur den”. En brödrost. Det kallas brödrost.
Helt jävla onödig. Bara folk som bor i England och maken använder riktiga brödrostar så tom en riktig brödrost är onödig.
Tala då om hur onödig en leksaksbrödrost är. De där plastbrödbitarna kommer att hoppa ur brödrosten 250 gånger första dagen. Sedan kommer brödrosten stå i ett hörn och aldrig lekas med och plastbrödbitarna kommer att ligga på golvet och skräpa.
Inte kommer de att ligga stilla heller. Plastbrödbitarna kommer att åka runt från rum till rum. Det är det värsta med plastbrödbitar från brödrostar som ingen leker med. Att de inte ligger och skräpar på en och samma plats utan alltid är under fötterna på en.
Ungefär som riktiga brödbitar när maken rostar bröd. Han är aldrig där och fångar dem när de hoppar upp så de hamnar allt som oftast på bänken eller golvet och smular av sig.
Det enda jag avskyr mer än leksaksbrödrostar är riktiga brödrostar som sprutar ur sig brödsmulor.
Om det inte vore för tv-reklam som får leksaksbrödrostar att se roliga ut skulle inga barn önska sig brödrostar.
Häromdagen fick vi ett email som sa att vårt dagis hade studerat barnens närvarotider och kommit fram till att de kunde stänga klockan fem istället för halv sex.
Det går ju inflation i hur tidigt föräldrar hämtar på dagis. Ingen vill vara sist så folk verkar hämta tidigare och tidigare. Jag fattar inte vad folk jobbar med som kan hämta så tidigt varje dag?!
Vi (eller rättare sagt maken) försöker hämta senast fem så ofta det går, eftersom alla andra hämtar så tidigt, för att inte gullefjunet ska måsta vara sist kvar varje dag.
Vi försöker dock inte hämta så tidigt som möjligt för att dagis ska kunna korta ner sina öppettider. Det känns som att bli bestraffad för att man försöker vara en god förälder att de ändrar öppettiderna.
Jag kan inte hämta klockan fem, för även om jag kan gå hem i tid för en gångs skull, så slutar jag inte förrän kvart i fem och har 45 minuters restid. Så det blir lite svårt för oss de dagar maken inte kan hämta.
Jag var så upprörd att jag knappt kunde sova på natten efter vi fått det där emailet.
Dagen efteråt pratade jag med personalen och då sa de att om vi har behov av öppet till halv sex skulle de ändra tillbaka till den stängningstiden.
De har dock inte kommunicerat ut den nya (gamla) stängningstiden ännu. Så just nu känns det lite oklart vilken tid dagis egentligen stänger.
Maken är ju bra på många saker. Men att hålla upp ett ögonlock när man ska stoppa in en lins är inte en av dem. Hur svårt kan det vara att hålla upp ett ögonlock egentligen? Så här kan vi inte ha det i flera veckor. Jag måste helt enkelt lära mig att inte blinka när en lins närmar sig ögat.
Imorse sa jag till maken att det ju var väldigt otur att det här skulle hända just när vi går in i en tvåveckors storstädningsperiod. Då påstod maken att han inte hört talas om den här storstädningsperioden förut.
Påklädd mamma: Nu hittar ni inte på några hyss medan jag går och duschar.
3 ungar: Nä, nä.
Fem minuter senare när mamman inte är påklädd längre och står i duschen slits badrumsdörren upp.
Barn 1: Mamma, blablablabla, jag slog knät på tröskeln, blablablabla, Andys lekland, blablablabla, följa med blablablabla….
Barn 2: Din mamma är NAKEN…!
Naken mamma: Ja, jag brukar vara naken när jag duschar. En annan sak som jag gärna är när jag duschar är ensam…. UT med er och gå och fråga M & T om någon av dem vill följa på Andys för jag har redan sagt att jag inte pallar tre ungar själv på lekland så det blir inget om ingen annan också kan följa med.
Jag köpte en limpistol häromveckan. Det är det sämsta inköp jag gjort sedan jag köpte spray-tuschpennor till Gullefjunet.
Jag har tränat 11 gånger den här veckan. Just nu ligger jag i sängen och funderar på om det ska bli 12 eller om det räcker med 11.
Gullefjunet tycker att vi ska spela plockepinn på mitt nattduksbord men det tycker inte jag, jag får så dålig vinkel då.
Jag känner mig väldigt pigg idag. Maken säger att det beror på att han är sjuk. Han funderar på om han ska åka till akuten. Jag funderar på om jag ska städa idag. Det är på inget sätt så att han inte kan köra dit själv.
Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag satt på toaletten i godan ro, men så var det inte. Jag satt på toaletten. Dörren vidöppen. Utanför stod barnet och mannen och diskuterade.
Han: In i duschen nu.
Hon: Jag måste ha mina solglasögon.
(Jag i tanken: Varför det?)
Han: Nej, man har inte solglasögon i duschen.
(Jag i tanken: Varför inte?).
Hon: Det är dusch-glasögon, det stod så på serietidningen som morfar skickade.
(Jag i tanken: Vad är dusch-glasögon?).
Han: Det finns ingenting som heter dusch-glasögon.
(Jag i tanken: Är du säker?)
Maken försvann någonstans.
Hon: Mamma, jag MÅSTE ha mina solglasögon i duschen.
Jag: Hämta paketet som glasögonen låg i så jag får kolla om de verkligen är dusch-glasögon.
Hon: Paketet är redan i soporna.
Jag: Jaha…. in i duschen då och ta med dig glasögonen, men om du tar med dem in i duschen så får de aldrig komma ut igen.
Hon hoppade in i duschen med solglasögonen på.
Hon (5 sek senare): Mamma, bajsar du?
Jag är helt ärlig när jag säger att jag absolut inte bajsade. Det gick fan inte att prestera någonting som helst vettigt på toaletten under omständigheterna.
Vad gör ni så här på en lördagskväll då? Är ni på fest? Kollar något bra tv-program?
Tro inte att en lördagskväll är actionbefriad bara för att man är småbarnsförälder. Jag kan försäkra er om att en avlusning av en fyraochetthalvtåring är lika dramatiskt som ett krogslagsmål.
För ca fyra veckor sedan fick vi reda på att det gick löss på dagis. Vi luskammade (utan schamponering) och hittade ingenting. Vid det här laget trodde vi att faran var över, men igår såg jag en lapp på dagis om att det fortfarande går löss. Så idag när ungen kliade sig i skallen som besatt så blev jag misstänksam och luskammade litegrann. Jag hittade den här filuren.
Kraftigt förstorat foto
Maken: Det är ett skräp.
Jag: Skräpet har horn…
Maken: Du inbillar dig.
Gullefjunet: Pappa, skräpet rörde på sig.
Maken: Ni inbillar er.
Så vi ritade en ring runt skräpet och skräpet kröp ut ur ringen. Det är inte normalt beteende för ett skräp. Så jag plockade fram lusmedlet och sen började kampen.
Är det en lus eller ett skräp?
Blöta håret var svårt. Schamponeringen var ännu mer utmanande. Sen när det skulle sköljas bort så bröt själva tumultet ut. Jag blev tvungen att näcka och kliva in i duschen och hålla ner barnets armar med ena handen och hålla en handduk över ögonen med andra handen så att hon inte skulle få lus-schampo i ögonen. Huvudet i ett skruvstädsgrepp.
Jag: Skölj!
Maken: Låt inte så stressad, du jagar upp henne, hon blir ju också stressad…
Jag: Hon var hysterisk redan innan jag spände fast henne…. SKÖLJ!!!!!! Jag tror inte att vi kan undvika stress i det här läget så stå inte bara där med duschen och småprata… Förkorta stressen genom att skölja medans hon sitter fast för hon är hal som en ål!
Sedan skulle det kammas. Det gick relativt bra. Kostade tre glassar och löften om obegränsat filmtittande bara hon satt stilla.
Klockan var elva innan barnet sov och hela dramat var över.
Jag: Det kliar i huvudet på mig.
Maken: Du inbillar dig.
Jag: Kanske det, men du får kamma och kolla ändå för säkerhets skull.
På fjärde kam-taget satt det en sådan där liten hornig sak på kammen. Så nu är jag också avlusad.
Man blir tydligen aldrig för gammal för att lära sig nya saker. Löss för första gången när man är 42 bast hade jag inte väntat mig. Nu fattas det bara att man ska få klamydia för första gången när man är sjuttio. Då blir det jävligt synd om maken. Men så pigg lär jag nog inte vara när jag är sjuttio, så jag kanske klarar mig från det i vilket fall som helst.
Jag och gullefjunet ska gå och klippa oss imorgon. Väldigt kort. Jag har sagt åt gullefjunet att om hon inte berättar för frisören/frisörskan att hon har/har haft löss så får hon en leksak efteråt.
Hos oss ligger det alltid en massa tvätt på golvet i badrummet. Å badrummet är inte stort ska ni veta.
Anledningen till att det alltid ligger tvätt på golvet är att tvättkorgen har ett väldigt svåröppnat lock.
Kolla här så förstår ni.
Rakt ovanför locket hänger det liksom en spärr. En handduks-snibb. Som hänger ovanför locket och hörnet till om med nuddar tvättkorgslocket och tynger ner det. Det är ju verkligen inte konstigt att det alltid ligger tvätt på golvet.
Flera gånger i veckan har jag haft jättesvårt att hitta något att ta på mig på morgonen. Då har jag stått där och tänkt “Jag har ju inga kläder, jag måste köpa mer kläder”.
Men idag på morgonen har jag plöjt igenom hela tvättkorgen och tvätthögen på golvet och tvättat alltihop. Jag har kläder. Allting var i tvätten utom mina fula kläder. Jag hittade massor kläder. Jag hittade flera plagg som jag tänkte “Men den här var ju riktigt snygg, en sån här skulle jag ha kunnat gå och köpa”.
– Barnet har haft 39-40 graders feber. Fyra vab-dagar på en och samma vecka. För maken alltså. Jag skulle vabba imorgon men nu är hon frisk.
– En natt när vi satt i sängen och snyftade och åt Piggelin om vart annat kvart i två pausade hon båda aktiviteterna och knackade maken i huvudet och sa “Pappa, jag vill berätta en sak – om man röker får man svarta lungor”. Sen återgick hon till glassen och maken mumlade något som ingen hörde. Bra utbildningsbok vi har köpt måste jag säga.
– Vi har upptäckt en vaxpropp. Den sitter i helt fel öra. Den sitter i örat på den enda personen i den här familjen som brukar vråla på vårdcentralen. Vi upptäckte den när jag tyckte att det var konstigt att febern var 39,5 i ena örat och 36 i det andra.
– Jag har gått 29733 steg och sovit 19 timmar och 20 minuter den här veckan. Båda delarna är under target. Det här är en helt egen historia. Jag berättar den en annan gång. Jag har inte tid just nu, jag har 812 steg kvar att gå idag och klockan är mycket och man tänker på klockslaget i det antalet steg.
Dörrarna stängdes mitt framför näsan på mig också åkte tåget iväg utan mig. Sju minuter till nästa. Efter en minut kom det ett tåg som inte går dit jag bor så jag tog det istället. Jag tänkte att jag kunde ta en buss från stället där jag inte bor till stället där jag bor och på så sätt komma hem tre minuter tidigare än om jag skulle vänta i sex minuter till på tåget som går dit där jag bor.
När jag kom till stället där jag inte bor så var det tio minuter tills bussen gick till stället där jag bor. Då hoppade jag på en annan buss som inte heller går dit jag bor men åtminstone halvvägs. När jag satt på bussen som bara går halvvägs dit jag bor ringde pappa och frågade var jag var för han skulle till affären och hade tänkt hämta mig vid stationen som ligger närmast där jag bor. Men där var ju inte jag för jag hade ju tagit ett annat tåg och en annan buss så han fick åka åt andra hållet och hämta mig halvvägs från där jag bor där bussen som inte går dit jag bor stannade.
Till slut kom jag hem fem minuter senare än vad jag skulle ha gjort om jag hade väntat i sex minuter på det där tåget som gick dit jag bor.
Inte intressant för er att läsa om? Nähä. Det är faktiskt så här mitt liv är. Jag åker tåg på dagarna. Inte för att jag tycker att det är kul utan för att det är vad som erbjuds om man ska kunna ta sig till jobbet. För jag vill inte köra bil för då kan man inte sitta och titta på House of Cards på väg till jobbet. Det finns inte hur mycket intressanta saker som helst att berätta om. Det kan inte vara intressant varje dag.
Det där hände förresten igår, men då orkade jag inte berätta om det. Man blir trött av sådana där hemresor.
I och med att vi tittade på en lägenhet förra helgen så har vi i veckan pratat litegrann om hur vårt drömboende skulle se ut.
Så jag berättade för maken om min dröm. En egen tvättstuga. Egen tvättmaskin. Man skulle kunna ha torkställen framme hela tiden. Hänga upp tvättlinor i taket. Egen torktumlare till sängkläder och handdukar. Ha strykbrädan och strykjärnet ståendes framme hela tiden. Kanske tom be morsan och farsan att få mangeln som står i deras uthus.
När tvätten är torr kan den hänga kvar i tvättstugan tills dess att man orkar vika och lägga bort den. Eller om man orkar vika den men inte lägga bort den kan tvätten ligga kvar i prydliga högar i tvättstugan istället för i sovrummet eller vardagsrummet.
Man skulle kunna ha en radio i tvättstugan. Eller någon annan sorts modernare apparat som man kan lyssna på musik på. Då skulle man kunna stå där och ha lite egentid och stryka kläder istället för att ha skrynkliga kläder som får hänga till sig när man tagit på sig dem.
För att göra det lite fint och hemtrevligt skulle man kunna köpa några glasburkar att ha tvättmedlet i istället för i paketen. Jag har inte kommit så långt att jag har funderat ut hur man skulle skilja på vit- och kulörtvättmedlet men man kan säkert köpa någon fin liten skylt att klistra på burken.
Maken säger att jag har konstiga drömmar och prioriteringar och pratar om saker som stort kök och trädgård och onödigt tjafs som badkar. Jag bara “Jaha då kan du kanske ta över ansvaret över tvätten då så tar jag över matlagningen i det stora köket så får vi se vad du tycker om det, då skulle nog du också vilja ha en tvättstuga!”.
Egen tvättstuga är höjden av lyx. Ett mål i livet skulle jag kalla det.
Maken tyckte att jag skulle stiga upp och koka kaffe på sängen. Jag förklarade att det inte gick för då kunde grannarna se mina bröst. “Vicka grannar?” undrade maken. Det finns ju massor av grannar att välja på här i Stockholm, vart man än vänder sig bor det en granne. Men jag tänkte främst på de som bor så att de har full insyn i vårt kök.
“De är inte hemma” säger maken då. “Nån annan granne kan ju gå förbi på gatan” påpekade jag. Maken försökte påstå att ingen gick på gatan den tiden. Som om att vi befann oss i någon sorts by i Norrland. Där går det kanske an att koka kaffe topless men här i Stockholm går det ju folk på gatorna hela tiden till och med i villasamhällen. Även på morgonen. Folk rastar tex sina hundar på morgonen.
När kan barn lära sig koka kaffe så att vi slipper de här morgonförhandlingarna om vem som ska koka kaffe och kan skicka dottern? Hon har ju nattskjorta. Fyra är lite tidigt, men vid fem kanske de är redo. I vilken ålder började era barn servera er kaffe på sängen?
Det här är en konstig grej. Jag undrar om det finns någon annan som har varit med om det här någon gång? Mig drabbar det varje gång jag ska sortera tvätt.
Varje gång jag ska tvätta får jag stå och plocka ut strumpor ur kalsonger. För man kan ju inte tvätta svarta strumpor med ljusblå kalsonger så man måste dela på dem. Hur hamnar strumporna i kalsongerna?
Vad har män för kombinerad kalsong och strumpavtagningsteknik som gör att strumporna alltid blir kvar i kalsongerna? Plocka t-shirt ur tröja skulle jag kunna förstå men det är ju ett stort mellanrum mellan kalsongerna och strumporna.
Jag skulle vilja påstå att jag har bättre saker för mig än att stå och plocka strumpor ur kalsonger. VARENDASTE gång står jag där och undrar “Hur hamnade strumporna härinne?”.
När man är klar med strumporna och kalsongerna så står man där och plockar barnstrumpor och barntrosor ur barnbyxorna.
För några veckor sedan var jag i en blombutik och såg en ny sorts ormbunke. Alla vet att ormbunkar är riktiga problemblommor. Tjusiga i butiken men inte alls så snyggt när hundratals små ormbunkeblad ligger på golvet och skräpar. De är törstiga jävlar de där ormbunkarna.
Jag konverserade med floristen om ormbunken. Det här var en riktig blomkännare, ingen allmän kassör. Han hade kunskap och åsikter om vilken sorts typ av ytterkruka jag skulle ha (en större och dyrare än den jag höll i) och att jag skulle vattna blommorna underifrån för om man vattnar uppifrån blir det ett tunnelhål genom jorden och vattnet rinner rakt ner istället för att blöta hela jorden. Man kan sammanfatta det hela som att han kunde så mycket om blommor att om hade varit gift med floristen så skulle jag ha varit karln i förhållandet och han fruntimret.
Eftersom han var så kunnig om blommor frågade jag honom om den muterade ormbunken var av den sorten som inte barrade och han försäkrade mig att även om jag glömde att vattna den så skulle den inte fälla några löv. Jag slog till och köpte.
Jag måste säga att jag är mycket nöjd med mitt köp. Floristen talade sanning. Kolla här.
Ormbunken är stendöd och den har inte tappat ett endaste blad. Kan man få tag på en bättre ormbunke än en som inte skräpar ner när den dör?
Det var för övrigt inte den där ytterkrukan han sålde mig. När ormbunken dog fick den en mindre kruka att stå i medan jag försökte vattna liv i den igen. Det funkade dock inte och ormbunken is no more så jag ska kasta bort den när jag julpyntar.
