Utbildning – Page 5 – Prinsessan på Ärten

My name is Fishnovice

Det är viktigt att komma ihåg att ingen är felfri. Inte ens jag. Därför känner jag mig tvungen att bekänna att jag en gång startade en tråd på ett internetforum.

När vi bodde i London hade vi nämligen ett akvarium. En gång när vi hade gäster hemma så hade vi druckit lite vin och hamnade i en djup intellektuell diskussion. Om akvariefiskar. Mer exakt om guppys. De röda fiskarna uppe vid vattenytan på bilden är manliga guppys.

Då påstod jag att guppys är däggdjur. Med argumentet att guppys föder levande ungar. För alla däggdjur föder levande ungar, så därför är alla djur som föder levande ungar däggdjur. Maken däremot påstod att de inte var däggdjur, för att de var fiskar och pga en liten skitdetalj som att de inte diar sina ungar. Vi hade också en diskussion om utifall man kunde säga att en fisk har ryggrad eller ej. Jamen jag sa ju att vi hade druckit vin…. lyssnar ni inte?!

Jag envisades i alla fall för jag har minsann sett en guppyförlossning och sett att de inte lägger några ägg, det kommer ut levande yngel ur en guppy. Maken sa att jag yrade. Jag minns inte vems sida våra gäster tog. Till slut bestämde jag mig för att google skulle få avgöra diskussionen.

Google vet typ allt. Men just här gick jag bet. Jag kunde inte att hitta någon information som varken stödde eller förkastade min däggdjursteori. Då tänkte jag att det måste ju finnas några fisk-forum på nätet. Mycket riktigt hittade jag en sida som hette fishgeeks.com. När jag såg namnet kände jag att jag hade kommit rätt. Jag visste att här skulle folk ha mycket onödig kunskap om fiskar.

Svaret på just min fråga hittade jag dock inte på forumet. Folk verkade inte fundera över den här frågeställningen så mycket. Så jag skapade en användare. Jag tänkte till ordentligt när jag skulle välja användarnamn och kallade mig själv Fishnovice. Det var ledigt. Sen startade jag en tråd och frågade “Are guppies mammals? My husband and I are having a domestic over this question”.

Ni ska bara veta hur mycket abuse jag fick. Det blev en ganska lång tråd av min forumdebut, tråden hade säkert 15-20 inlägg. “Are you blond?” var det någon som frågade. Någon annan sa “Haha, this was the funniest thing I have read in my entire life”. Vi var ju på ett akvariefiskforum så det här kan ju mycket väl varit sant. Folk som har gjort flera tusen inlägg på ett fiskforum kanske inte har så jätteintressanta liv eller välutvecklad humor, så det här var kanske verkligen det roligaste han någonsin läst. Så jag tyckte att jag kunde bjuda på det skrattet.

Jag hade i alla fall rätt i att folk som höll till på det här forumet var riktiga fenor på fiskar. Så till slut fick jag svar på min fråga av en kunnig fisknörd. Guppys är “live-bearers”. Jag har ingen aning om vad det heter på svenska, ni får faktiskt googla och översätta det själva om ni vill fördjupa er i det här ämnet. Det betyder att de bär kvar äggen inuti kroppen och sen när det är dags så kläcker de äggen och trycker ut levande fiskyngel.

Så jag hade inte riktigt rätt. Men det hade inte maken heller för han hade påstått att guppys inte alls födde levande yngel. Det fick bli oavgjort i diskussionen mellan mig och maken. Jag var domare.

Jag har tyvärr glömt bort lösenordet till mitt konto på fiskforumet. Vilket är tråkigt utifall att jag skulle vilja diskutera fiskfrågor i framtiden.

Min utbildning var lurendrejeri

Jag har läst ekonomi på universitetet. Där fick jag lära mig att när konkurrensen är hård och utbudet är stort sjunker priserna.

Nu har jag fått veta av VDn på Onlinepizza att det här är helt fel. Pizzorna är dyrare i Stockholm än i Malmö och detta förklarar Anders Signell, som han heter, med att “konkurrensen i Stockholm är högre. Utbudet är så högt och då blir priserna generellt högre”.

Jag blir så arg när jag läser det här. Tre år av mitt liv helt bortkastade! Man vandrar omkring där på universitetet och tror att man lär sig saker. År senare får man via Aftonbladet reda på att allting bara var lurendrejeri. Att man lärt sig helt fel.

Vuxet och beundransvärt

På en skola i Luleå har de satt upp en toalettskylt på väggen där en kille/man står och kikar ner över väggen på tjejen/kvinnan. En rolig skylt kan man tycka. Om den hänger på rätt ställe.

En del kan också tycka att den är kränkande. Oavsett om man tillhör den lättkränkta sorten eller ej skulle man kunna tänkas tycka att den är lite olämplig på en skola för årskurserna 4-9. Jag vill minnas att killar i den åldern inte har mycket bättre för sig än att försöka kika in i tjejernas omklädningsrum och toaletter. De behöver inte alls den vuxna personalens uppmuntran och medgivande för detta, de kommer på det helt själva utan hjälp.

Toalettsits mini — Bild av vår toalett. Helt orelaterat till inlägget eller händelsen. Klicka på länken till Aftonbladet om ni vill se den aktuella skylten.

En fjortonårig tjej protesterade och bilden hamnade i sociala medier. Lokaltidningen skrev en artikel.

Hur hanterade då den kvinnliga vuxna rektorn den här kritiken? Jo, man får lov att beundra henne. Hon måste känna sig stolt över sitt handlingskraftiga agerande.

Skolan ordnade helt enkelt en omröstning bland eleverna. Som går i årskurs 4-9. Sa jag det? Åldrarna typ 10-16 tror jag att det blir. Jag har inga vetenskapliga bevis för det här påståendet, men visst är det väl de åren under en livstid när det är allra svårast att hantera och motstå grupptryck?

“Enkäten visade att 98% av eleverna vill ha kvar målningen på skolan. Den visade även att 99,1% av eleverna inte mår dåligt av tavlan”.

Det här måste kännas jättebra och tryggt för de föräldrar som har barn på skolan. Om man som förälder vänder sig till skolan och ber om hjälp för att ens barn inte mår bra, kanske blir mobbat på skolan. Då kan man dra slutsatsen att föräldern får till svar “Mår ditt barn dåligt? Det gör ingenting. Vi har 300 elever och bara 3 mår dåligt, så dem bryr vi oss inte om”.

Men den kompetenta vuxna personalen på skolan nöjde sig inte med en liten enkät. Barnen, eleverna, nej vi säger barn va? För det är ju det man är i åldrarna 10-16, fick även skriva ner sina åsikter om bilden. Sedan satt någon (bildläraren kanske?) och klippte ut dessa åsikter och tejpade upp dem på väggen.

Varför det? Jag tror att man gjorde det för att visa den här 14-åriga tjejen att “ingen tycker som du”. Jag tror att det personalen vill visa är att om barn/ungdommar har fräckheten att kritisera något på den här skolan då tar personalen de andra barnen till hjälp för att mobba den som har uttryckt en åsikt. För det måste ju ha varit jätteroligt för den här tjejen att komma tillbaka till skolan och mötas av allt det här uppklistrat på väggen. Dessutom är det inte jämnåriga elever som ligger bakom projektet, utan vuxen personal.

På skolans hemsida står det så här;

“På Tunaskolan arbetar mycket engagerade och kompetenta pedagoger, och vår målsättning är att möta varje barn utifrån deras förutsättningar, ge dem trygghet, självkänsla och verktyg för att kunna påverka den värld de ska leva i.”

Personalen på skolan lyckades alltså använda sig av en fånig/humoristisk bild för att ge ett empiriskt exempel på hur de ger den här fjortonåriga tjejen “trygghet, självkänsla och verktyg att påverka den värld hon lever i”.

Fint gjort av rektorn och personalen va?

Jag har bihåleläckage

Jag sitter här och är taggad att prata med en telefonförsäljare. Jag är trött och grusig i ögonen. Barnet har gråtit varannan minut i flera timmar. Jag har bihåleläckage.

Jag får kanske lov att förklara vad bihåleläckage är. Det är kanske inte en jättekänd åkomma. Jag är snorig som en unge. Det bara rinner och rinner. Då kan man ju få problem med bihålorna. Men jag har ont här;

Där sitter det ju ingen bihåla. Vad jag vet i alla fall. Det gör extra ont när jag böjer mig ner, det bultar liksom i skallen, och då gör det också ont närmare örat. Alltså har jag kommit fram till att jag har ett läckage i högra bihålan så att det rinner ut snor i kinden mot örat till. Om det blir värre kommer jag att få börja snyta mig ur örat.

Det är ingen läkare eller sjukvårdsutbildad person som har ställt den här diagnosen. Jag vill ogärna störa sjukvården med småsaker som jag kan diagnostisera själv.

Just nu är jag alltså i utomordentlig form att ta itu med telefonförsäljare som vill sälja på mig ett dyrt telefonabonnemang med bristfällig täckning som är bundet i fyra år.

I övrigt höll jag på att köra över min farbror idag. Han hade reflexväst och jag körde inte fort men det kom en buss och bländade mig så jag såg honom nästan inte. Som tur var saktade jag ner pga att bussen bländade mig så jag missade min farbror. Det skulle ha varit otur om jag hade kört över min egen farbror. Ja, någon annans farbror också förstås, men om det hade varit någon annans skulle jag ju inte behöva vara med på framtida släktkalas när nermejningen av farbror skulle diskuteras.

Dessutom har han bjudit oss på middag på lördag. Om jag hade kört över honom idag skulle han knappast ha varit på bena igen på lördag så då skulle jag ju ha fått laga middagen själv. Det skulle också ha varit förargligt.

Hur man slår in en julklapp

Senaste veckan har jag fått flera besök här på bloggen från folk som har googlat efter ‘paketinslagningar’. En person letade tom efter vackra paketinslagningar. Någonstans här på bloggen finns det tydligen paketinslagningar eftersom folk hamnar här. Men några julklappsinslagningar finns det inte på bloggen. Det är väl det ni letar efter nu antar jag?

Allvarligt talat vet jag inte hur inkompetenta ni är om ni måste googla efter hur man slår in en julklapp. Men självklart ska jag hjälpa er nu när ni ändå är här.

Gör så här. Detta är instruktioner för hur man slår in ett paket som är bredare än en rulle papper. Repetition är lärandets moder så ställ markören över bilden för upprepande eller tydliggörande av instruktionerna.

Rulla ut pappret på ett bord eller på golvet och ställ kartongen på pappret. Akta så att ni inte river sönder pappret medan ni håller på.

Om olyckan ändå skulle vara framme lagar ni med en bit tejp.

Om ni väljer att hålla till på golvet kan jag tipsa om att kolla att ingen har klampat omkring på golvet med snöiga skor. För då blir pappret blött.

Om ni glömmer kolla detta för att ni förutsätter att ingen springer omkring i snöiga skor i köket så gör det ingenting. Pappret torkar nämligen.

Vik upp ena ändan av pappret på kartongen och lägg dit en sax som tyngd medan ni river en tejpbit. Klistra fast en tejpbit.

Vik upp andra ändan av pappret och klipp av pappret på lämplig längd.

Klipp två ytterligare pappersbitar i lämplig storlek och täck sidorna och tejpa fast.

Vik in hörnen snyggt eller o-snyggt och tejpa.

Nu är julklappen färdig. Nu kommer vi till momentet där det är dax att imponera. Verkligen visa hur duktig man är. Dekorera julklappen.

Leta fram något skrot som finns kvar sedan förra hjulen. Tag en stjärna eller två. Pilla bort pappret på baksidan.

Tryck fast stjärnan/stjärnorna på julklappen.

Tag sedan en sax och en platt snörstump av papper. Vik upp saxen och lägg snöret mot ena saxbladet och håll fast med tummen. Drag i snöret. Då krullar det sig.

Gör gärna flera krulliga snörstumpar. Mycket är alltid bättre än lite. Många är bättre än få. Fler är bättre än färre.

Tag en tejpbit och sätt den på de krulliga snörena. Detta är paketinslagningens svåra moment, tejpen klistrar alltid fast sig någonstans där den inte ska. Ge inte upp! Om man svär litegrann medan man pillar loss snörena från tejpen känns det bättre. Klistra skiten på julklappen.

Nu är ni klara och har en vacker julklapp.

Vad menar ni att ni inte tycker att det blev fint för att jag inte mönsterpassade pappret i skarvarna?! Om ni är så himla duktiga själva fattar jag faktiskt inte varför ni googlar hur man slår in en julklapp.

En annan viktig sak att ha i åtanke är att inte lägga så mycket tid, möda och besvär på det hela. På julafton kommer någon att riva alltihop i hundra bitar på ett par sekunder.

Varför hamnar alltid glitterskarven fram?

Nu har vi klätt granen. Ställt dit de obligatoriska sju upp-och-ner-vända ljusstakarna under granen.

Visst är det märkligt att glitterskarven ALLTID hamnar fram? Man tar bort hela glittret och gör om det. Barren är jättevassa och sticks. När man har gjort om alltihop är skarvarna lik förbannat fram, bara en grenrad högre upp eller längre ner. Jag har då gett upp. Mina glitterskarvar får vara kvar på framsidan.

Hur många julpollor skrev vi av i år? Bara en. Det tycker jag är helt acceptabelt. Lite svinn får man räkna med.

Om ni trodde att det heter julkulor så har ni lärt er något nytt nu. För det heter inte julkulor. Det heter julpollor.

Internettroll

Flashback och Familjeliv måste vara internettrollens favoritplatser. De får superlätt napp där.

Det är nästan komiskt att se hur fyra personer på största allvar ger råd till ett troll som säger sig tycka att det är ohygieniskt att tvätta på lägre än 90 grader. Minst en gång i månaden ska man tvätta tvättmaskinen genom att tvätta på 90 grader får man lära sig av en övernoggrann informatör. Trådstartarens rubrik är ju en stor giveaway att han trollar.

I en annan tråd är det ett troll som, för att hjälpa andra, berättar om sina erfarenheter av att ge burfåglar mun-mot-mun metoden. I svar #11 är det en person som är trollet på spåren och ifrågasätter historiens sanningshalt. Men redan i #12 så täcker samma person upp med utförliga råd om hur man inte ska tvätta fåglar med tvål och sätta dem på fönsterbrädan. Det hela är så detaljerat att även denna person i och för sig kan misstänkas för att trolla.

Någon borde starta kurser i hur man känner igen ett internettroll. Det verkar vara många som behöver en sådan kurs, så det finns nog mycket pengar att tjäna.

Tid och plats är viktigt

När man ska göra en snögrotta är det viktigt att välja rätt tidpunkt, och rätt snöhög.

Maken grävde en snögrotta. Farsan stod bredvid och sa saker i stil med “man kan inte gräva en snögrotta med en rundad snöskyffel, man måste ju ha en spade”.

Sen kom traktorn och plogade.

Ena problemet löst

Jag löste det där problemet med den skrynkliga luciaskjortan.

Nu måste jag bara hitta det batteridrivna ljuset.

Att torka en diskbänk

Idag ska vi lära oss hur man torkar en diskbänk.

Steg 1 – finn en smutsig diskbänk. Om ni ingen hittar kan ni komma till oss, för här har vi alltid välling och kaffe på bänken.

Steg 2 – blöt en disktrasa. Använd gärna handskar.

Steg 3 – torka bänken. Skräpet torkas med fördel ner i slasken. Om man istället sopar ner skräpet på golvet blir jag tvungen att göra en steg-för-steg-guide till att sopa/skura ett köksgolv också. Och jag har verkligen bättre saker för mig att göra än att skriva städguider.

En kattjuv

Idag läste jag på Facebook att det finns en kattjuv i byn. Om det står på Facebook måste det ju vara så. Det här förklarar ju en hel del. Nu förstår jag att det förstås måste ha varit kattjuven som har köpt alla katt-adventskalendrarna nere på ICA.

Kattjuvens modus operandi är alltså att hon börjar med att mata katterna ute. Efter en tid när katterna kommer dit regelbundet för att äta släpper hon in dem i sitt hus. Till slut flyttar katterna in där för gott. Det skulle ju katterna inte göra om hon bara erbjöd vanligt torrfoder. Hon måste alltså använda sig av någon form av gourmetmat.

Enligt uppgifter på Facebook bor tanten på en parallellgata till vår. Det här har gjort att jag känner mig väldigt oroad. Det känns obehagligt att ha kriminella runt knuten på det här sättet.

Alltså, vi har ju ingen katt. Men den typen av kriminalitet har ju en förmåga att eskalera har jag hört. Det börjar med kattstöld, sen blir det hundar och till slut släpper alla hämningar också börjar hon stjäla barn. Med tanke på att gullefjunet bråkar och kallar mig “Mamma Dum” var och varannan dag vid måltider när jag ber henne äta upp så känns det som att gullefjunet skulle vara ett lättduperat offer om tanten börjar locka med plättar med sylt varje dag.

Om tanten bor på vår parallellgata har hon dessutom väldigt nära till dagis. Jag tror att jag får ta upp det här med personalen på dagis och kolla om de är medvetna om faran.

Äppel päppel

Jag tänkte berätta några viktiga saker om ett äpple. Gullefjunet fick ett äpple uppskuret i bitar. Hon tog en tugga från varje bit och började kasta halvätna äppelbitar runt bordet. Då tog jag bort alla utom en och sa att om hon åt upp den skulle hon få en till bit. Jag lämnade köket, hörde dörren till soppåsen öppnas och sedan ropade hon “Jag har ätit upp den, kan jag få en till?”. När jag kollade i soporna hade hon kastat bort den bit hon hade för att få en ny.

Vad kan ni dra för lärdom av det här? Jo, nästa äppelbit är alltid godare än den man har. Eller, var aldrig nöjd med den äppelbit du har om du kan få en bättre äppelbit.

Jag orkar inte rama in visdomsorden och dekorera dem med ett äpple, hoppas att ni kan ta dem till er ändå. Annars får ni säga till så skapar jag en bild senare när jag känner inspiration.

Lokala kossor är alltid bäst

Har ni märkt att när man käkar på hamburgerkedjor finns det ofta någon sorts ”information” om att de ”bara serverar 100% svenskt nötkött”. Den här sortens reklam tolkar man ju som att det är någon form av kvalitetsstämpel. Svenskt är bäst.

Den normal-korkade svensken borde dock bli lite lätt förvirrad av det här om de åker utomlands. När jag bodde i England tex så fanns motsvarande ”kvalitetsstämpel-text” ofta i engelska hamburgerrestauranger. ”We only serve 100% British beef”. British is best.

Man kan förstås även se det som att det är positivt ur den synvinkeln att svenska företag inte skeppar över en engelsk ko till Sverige och gör hamburgare av den när vi har kor i Sverige, eller tvärt om. Det finns liksom ingen mening med att transportera omkring kor i onödan. Dåligt för miljön, dyrt och bara byte av kor i största allmänhet.

Men jag tror att reklam-makarna spelar mest på kvalitetsgrejen när de kör den här slogan. Så vad är egentligen bäst?

När jag bodde i England brukade jag ofta sitta på hamburgerställen och tänka ”Mmm, this is delicious! British beef, I bet this cow had a happy life in beautiful Sussex and ate no poisonous food. Short journey as well, I bet it took the tube to slaughter, you can’t beat public transport in this country. I cannot possibly consider eating beef from any other country”.

Nu när jag bor I Sverige sitter jag och tänker “Oj vad gott, den här hamburgaren smakar verkligen svenskt nötkött. Oj hallå, vad är det där för smak? Mmm, jag tror minsann att det är en Norrländsk ko! Åh vad fantastiskt, nu vet jag att den här kon har levt ett lyckligt liv och inte ätit några gifter. Kon gick säkert själv till slakteriet, våra kor är minsann vana vid långpromenader. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att äta något annat nötkött än svenskt. Helst ska det komma från Norrbotten så att jag äter en ko som jag själv har matat med gräs på Grans”.

Så vem har rätt? Vilken ko är bäst, godast och säkrast?

Jo, den patriotiska kossan.

Rött och rosa passar inte ihop

Imorse när maken hade klätt gullefjunet kom hon rusandes till mig och storgrät. Hon var verkligen jätte, jätteledsen. Det bara sprutade tårar. Då sa jag till henne “Ja älskling, jag vet, jag förstår hur du känner. Röd tröja passar inte till rosa byxor”.

Maken muttrade något om att hon hade fastnat med huvudet i tröja när han skulle ta på den. Men jag vet bättre, jag vet varför hon var så ledsen. Vem vill bli ivägskickad till dagis klädd så? Men jag tröstade henne och sa att hennes polare bara är två-fem år de också så de har säkert inte så bra koll på vilka färgkombinationer som passar ihop.

Nu är det säkert någon som tycker att det är moderiktigt att bryta mot vilka färger som passar ihop. Men innan man börjar med sådana moderiktiga experiment bör man ju ha koll på vilka regler det är man bryter mot.

Så jag har satt upp en lapp på stumpans garderob som maken kan konsultera när det är han som ska välja kläder. Det finns plats kvar på pappret så jag kan fylla på eftersom när vi identifierar nya svårigheter.

Saker jag lärde mig i Stockholm

Igår fick jag veta vart Danny Saucedo bor. Inte så att han bjöd in mig på fika eller så. Han gick in i en port på samma gata som min bror bor på. Det är inte så att jag tror att alla människor bor i alla portar de går in i. Men jag googlade och fick reda på att han bor i den porten han gick in i.

Om jag hade varit tolv år och Danny var min idol skulle jag ha kunnat ha väldigt mycket nytta av den kunskapen. Jag skulle tex ha kunnat sitta på trappsteget och vänta varje dag för att få se min idol. Kanske bett om en autograf. Nu är jag inte tolv och tycker att hans musik är så där lagom amazing. Så nu har jag ingen nytta alls av att veta var han bor. Just nu i alla fall, men om gullefjunet får för sig att Danny är hennes idol om några år kan vi ju gå ditt och sätta oss på trappen då.

Han var väldigt orange kan jag också berätta. Lite kuriosa så där. Ni undrar säkert jättemycket vilken färg han var.

Jag lärde mig saker om mat också i Stockholm. Om ni någon gång är i närheten av Centralen och känner att ni är sugna på något klassiskt svenskt att äta då vet jag vart ni kan gå. Där inne på Centralen där det är en food court med flera snabbmatställen runt omkring finns det ett ställe som heter Svenska Klassiker.

Dit kan ni gå och äta en klassiskt svensk kebabtallrik eller en klassisk svensk french hot dog.

Putta tillbaka!

Det vet man ju att de bästa och de mest intellektuella konversationerna äger rum vid 2-3 tiden på natten. Fråga vilken universitetsstudent som helst om ni inte tror mig.

Vi har haft flera nätter på raken nu när jag och gullefjunet har suttit och pratat långa stunder mitt i natten. Som undanledningsmanöver så att hon ska glömma bort att gråta. Inatt pratade vi tex om barn som är dumma.

Jag: Blev du lite blyg för den där pojken som ville läsa boken med oss idag på Familjens Hus?

Gullefjunet: Pojkar puttas.

Jag: Det gjorde han ju inte, han ville ju bara räkna fiskar med oss.

Gullefjunet: Puttas, pojkar puttas.

Jag: Är det någon som har puttat dig? Vem då?

Gullefjunet: Barn X och Barn Y [på dagis].

Jag: Gör de? Man får inte puttas, det är inte snällt. Om någon puttar dig så får du säga till dem att de inte ska puttas.

Gullefjunet: Jo, inte putta Gullefjunet [sa hon inte, hon sa sitt namn].

Jag: (efter en stunds funderande) Och om dom inte slutar då kan du putta tillbaka. (Det bara slank ur mig…).

Gullefjunet: Putta tillbaka!

Oj, oj, inte bra…

Jag: Fast man får inte puttas, det är inte snällt och om du puttar andra barn kan de bli ledsna. Man får aldrig vara den som börjar puttas. Så du får bara puttas om någon puttar dig och inte slutar när du säger till. Och man får inte putta hårt så att de gör illa sig, bara putta lite så att de slutar putta dig.

Gullefjunet: Okej då.

Ja, så gick det till när jag lärde ut lite moraliska grejer till gullefjunet om att man ska vara snäll. Men man ska minsann inte ta en massa skit heller. Om folk inte lyssnar när man säger ifrån får man lov att vara lite tydligare.

Äktenskapsrådgivning i Piteå

Idag var det någon som hittade hit till bloggen genom att googla ‘äktenskapsrådgivning i Piteå’. Personen i fråga stannade inte särskilt länge, hon eller han måste av någon konstig anledning ha dragit slutsatsen att de kommit fel. Vid första anblick kan man kanske få det intrycket. Men jag tycker att det är synd att besökaren inte stannade längre. Jag tror att jag skulle kunna rädda ett och annat äktenskap med mina fina råd.

Nyckeln till ett lyckligt äktenskap är att låta frugan bestämma allt. Utom när det ska tas några beslut som det finns risk att det blir fel. Då kan man överlåta beslutstagandet till maken. Så att man har någon att skylla på. Om man strävar efter ett jämlikt förhållande kan man eventuellt låta maken komma med synpunkter och önskemål innan beslut fattas. Dessa kan beslutsfattaren sedan ta hänsyn till eller ignorera.

En annan ingrediens till äktenskaplig framgång är att inte haka upp sig på småsaker. Om ni tex har en make som inte bara äger en sådan halmhatt som på bilden, utan dessutom använder den. Det är ju självklart att ni helst skulle vilja slippa se hatt-eländet.

Det fattar man ju att det inte var det ni drömde om när ni var 13 år gamla och låg och fantiserade om er framtida livs kärlek – en make i halmhatt köpt i ett marknadsstånd vid flodkanten i Henley-on-Thames.

Men seriöst, vad spelar det för roll egentligen? Han är ju bra på så många andra sätt. Och om man har en make som springer omkring i en sån hatt så kan man ju själv lämna huset i mjukisbyxor fastän maken tycker att det är det fulaste som finns.

Om man sen får barn tillsammans löser sig ju hattproblemet sig av sig självt. Inte med en gång förstås, men när barnet blir några år äldre. Då kan ni säga till maken “bränn upp den där hatten nu, vårt barn kan ju bli mobbat om du springer omkring i den där”.

Det gäller att se på äktenskapet i ett långsiktigt perspektiv. Det kan inte alltid bli som man själv vill med en gång. Men om man ser till att fokusera på det viktiga sakerna på kort sikt så löser sig småsakerna också med tiden.

Varning för trappsteg i San Sebastian

Jag har ont i ryggen igen. Den här gången har jag inte lyft något soffbord. Den här gången vet jag inte vad jag har gjort, troligtvis har jag lyft ett barn. Det gör jag i princip varje dag, men igår måste jag ha lyft fel. Maken fick i alla fall baxa mig ur sängen imorse.

Om det finns några unga läsare här som har tänkt åka ut och tågluffa vill jag varna för att i San Sebastian finns det tre trappsteg någonstans i staden. Sedan jag inte uppmärksammade detta och satte mig på ändan där har min rygg aldrig varit sig lik. Det här är ju över 12 år sen så jag kommer inte ihåg var de där trappstegen låg. Var bara uppmärksamma. Speciellt om ni har druckit ett par öl. Man kommer där och går på något torg och helt plötsligt ligger torget tre trappsteg längre ner.

Ett annat tips om ni åker till San Sebastian. Om ni när ni har ramlat på de där trappstegen bestämmer er för att ni inte kan gå hem och sätter er i första bästa taxi. Då kanske taxichauffören bara talar spanska, och det gör inte ni, och då låter det kanske så här;

Jag: We want to go to hotel Vad-det-nu-hette.

Chaufför: Något obegripligt på spanska.

Jag: Säger gatuadressen.

Chaufför: Något obegripligt på spanska. Vevar lite med armarna och pekar.

Jag till min kompis: Vilken idiot, fattar han ingenting? Får jag låna kartan.

Jag till chauffören: Take us HERE. (Hammrar på kartan med pekfingret).

Chaufför: Något obegripligt på spanska. Vevar med armarna och pekar igen.

Jag: We have money. Repeterar övertydligt namnet på hotellet och gatan samtidigt som jag hamrar på kartan.

Chauffören: Skakar på huvudet och börjar köra.

Om ni hamnar i den här situationen kan jag berätta att det som chauffören försöker säga till er på spanska är att hotellet ni vill åka till ligger 50 meter längre fram runt hörnet.

Den där 50 meters taxiresan kostade en hundralapp eller två. Jag hade ont i ryggen så jag har för mig att jag tyckte att det var värt det.

Ja, det var bara det jag ville säga. Akta er för de där trappstegen i San Sebastian. Så slipper ni ha ont i ryggen 12 år senare. Ett annat alternativ är att akta sig för ölen.

Bullens grytunderlägg

Om ni är och handlar och ser ett erbjudande på Bullens varmkorv att man får ett gratis grytunderlägg om man köper två burkar korv va. Då tycker jag att ni ska slå till. Det var jättelänge sedan jag fick mitt, men erbjudandet kanske dyker upp igen.

Det här är nämligen ett väldigt tåligt underlägg. Om det råkar kila sig fast under en pajform med löstagbar botten och följer med in i ugnen och gräddas på 250 grader tex. Då kan man plocka ut det i samma skick som det åkte in i ugnen i.

Det skulle ju aldrig gå med ett underlägg av kork. Tänk er hur ett kork-underlägg skulle se ut efter 20 minuter i ugnen på den värmen?! Eller hur ugnen skulle se ut, eller köket för den delen.

Dispens från bloggförbudet

Maken har gett mig dispens från bloggförbudet om föräldramöten. Jag tror att det är mer intressant att gå på föräldramöten i storstäder, där folk inte känner varandra. På vårt föräldramöte var alla helt normala. Ingen kom med några orimliga krav eller konstiga frågeställningar.

Vi fick se en film/bildspel som de hade hade gjort för att visa vad de gör på dagarna. Alla föräldrar satt där och såg helt coola ut när de tittade, men egentligen satt säkert alla och kämpade för att inte gasta och peka “kolla där är mitt fantastiska barn!” när deras eget barn dök upp på bild. Vem är intresserad av att se bilder på andras barn liksom?!

Det var inte med på filmen, men vi fick veta att när barnen är i skogen brukar de (jag tror att de menar de större barnen) leka älgjakt och leka att de styckar älg på en stubbe. Hade det här uppdagats på ett dagis i en storstad som tex Stockholm kan jag slå vad om att det hade varit med åtminstone EN förälder som tyckt att det var olämpligt att leka lekar som involverar jakt och djurplågeri, och dragit igång någon sorts diskussion om den pedagogiska inriktningen. På vårt föräldramöte skrattade alla bara. Jag kan känna att det skulle ha varit mer underhållande med någon animal rights förälder på plats.

Sen bjöds det på smörgåstårta. Då frågade maken mig “hur vi skulle göra?”. Vi hade nämligen inte ätit middag ännu och det låg kotletter i kylen hemma. Vad maken antydde var alltså att vi skulle hoppa över smörgåstårtan så att vi inte skulle förstöra aptiten. Helt sjukt förslag, eller hur? Smörgåstårtan var grymt god kan jag meddela.

Maken sa att jag inte fick ta med systemkameran till mötet så jag har inga bildbevis. Ni får kolla på en bild av vårt fantastiska barn istället.

Ikea visar samhällsansvar

Här ser vi då ett exempel på hur Ikea tar samhällsansvar i Saudiarabien. De har suddat bort alla kvinnor från Ikea-katalogen där.

I Saudiarabien har ju kvinnor inte så mycket frihet. Jag tror att det är så att Ikea vill utbilda de Saudiarbiska männen litegrann. De har nog plockat bort alla kvinnor från katalogen för att visa gubbarna att de minsann får lov att börja ta lite ansvar i hemmet. Att de får lov att torka sina ungar efter badet och bädda sina egna sängar. De kan faktiskt inte förvänta sig att kvinnorna ska sköta allt sånt.

Det är fint gjort av Ikea tycker jag. Att ta sig an att utmana kvinnosynen i ett land som Saudiarabien.

Jag ångrar att jag tackade nej till guds ord

Det ringde på dörren för en stund sen och det stod en gubbe där och undrade om jag ville höra några guds ord. Jag sa att jag inte hade tid. Då undrade han om jag ville ha något att läsa. Jag frågade om han var från Jehovas Vittnen och när han bekräftade tackade jag nej till detta också.

Nu ångrar jag mig. Tidningen var kanske intressant. Jag skulle ha kunnat blogga om den. Undra hur långt han kommit? Jag kanske hinner ikapp honom.

Systembolagstips

På Systembolaget ska man helst inte ha med sig barnvagn. Folk kan börja peka och viska till varandra “Ska HON dricka vin? Hon har ju BARN!”.

Speciellt ska man inte ta med en vagn vars hjul inte alltid rullar så att man får fösa fram vagnen. För det är inte lätt att fösa en barnvagn med ena handen och bära vin med den andra.

Då har jag ett litet tips hur man löser problemet.

Barnet bör vara tyngre än fyra vinflaskor innan man provar det här, så att vagnen inte tippar baklänges.

Då kanske folk pekar ännu mer, men det kan inte hjälpas. Vin ska man ju ha, och man kan ju inte lämna ungen och barnvagnen ståendes utanför bolaget. Då kanske någon alkis snor henne. Då kan man hamna i en gisslansituation där alkisen säger att man inte får tillbaka henne om man inte köper ut åt dem, eftersom de blivit nekade att handla själva pga för hög berusningsgrad. Köpa ut ska man inte göra. Varken till ungdomar eller alkisar. Så man bör undvika att en alkis snor barnet, och då får man lov att ta med barnet in på Systemet.

Ta för fan på er reflexer annars kör jag över er!

Tillhör ni den där gruppen människor som ränner omkring längst vägarna utan reflexer när det är kolsvart ute och bristande belysning? Så här ser reflexer ut om ni inte visste det.

Vet ni hur bra ni syns för bilister? Jag visar. Så här tydligt syns ni.

När ni ligger där med två brutna ben och en bruten arm och känner er allmänt mördbultade. Och jag håller upp den här svarta bilden för att illustrera min poäng att det är ert eget jävla fel. När jag säger “vad var det jag sa?”. Då vill jag inte höra nått gnäll om att jag är osympatisk. Bara så att ni vet.

Kan man få åka och köpa lördagsgodis tio i nio på en onsdagskväll utan att riskera att få någons liv på sitt samvete? Är det en orimlig begäran?

Politiskt inkorrekt litteratur

Jag hittade fler böcker igår. Bland annat en sådan där bok som bara riktar sig till det ena könet. Många människor tycker att det här är fasansfullt. Jag bryr mig inte så där jättemycket, man behöver ju inte köpa den om man inte gillar den. Lättlöst problem alltså. Till skillnad mot många andra saker man skulle kunna ägna sin tid åt.