Category: Utbildning

Morsan undrar varför hennes Tupperwareburkar står i duschen.

Jag skulle vilja kontra med en motfråga. Vad är meningen med de där fyra mini-Tupperwareburkarna?

Svaret på fråga ett är enkelt. De står i duschen för att den orangea kannan hällde vatten genom den röda tratten så att vattnet hamnade i Tupperwareburkarna.

På fråga två blir det betydligt svårare. Vad ska man ha i burkarna?

En sådan där liten burk rymmer 9 tsk vätska. Jag har mätt.

Eller så rymmer den 212 okokta makaroner. Jag har räknat.

Det känns som att burkarna är odugliga någon annanstans än i duschen.

Brorsan tittar på Braveheart och jag råkar titta upp.

Jag: Det här måste ju vara en ganska dålig film?

Brorsan: Den vann flera Oscars.

Jag: Mel Gibson har ju blå färg i ansiktet! Fanns det blå färg på den där tiden? När utspelar sig filmen?

Brorsan: 12-13hundratalet någon gång tror jag.

Jag orkar inte just nu för jag ska just gå och lägga mig men imorgon ska jag minsann googla och kolla om det fanns blå ansiktsfärg på 1300-talet.

Det är allmänt känt att jag inte är så intresserad av städning. Jag tycker att det är lite överskattat.

Maken påstår att det finns två tillfällen när jag får totalt städfnatt. När han är sjuk och när vi ska åka bort. Han säger det på ett sånt sätt att man får intrycket av att han tycker att det är onormalt.

Han har ju fel. Om man öppnar en garderob för att ta fram en necessär för att packa inför resan och upptäcker att garderoben är helt oorganiserad är det självklart att man måste städa hela garderoben. Inklusive torka hyllorna. Det är helt normalt. Jag förutsätter att alla vettiga människor gör så.

Innan vi fick barn sa jag att jag skulle potträna ungen när hon/han var ett år gammal.

Nu har vi en drygt tre-åring som är torr på dagarna, men fortfarande behöver blöja på nätterna, och jag är GULD-medlem i Liberoklubben. Å ingenting har de som jag vill ha eller behöver i den där klubbens poängshop heller. Så det blir alltid en legogubbe.

Jag har flera gånger tänkt att jag lika gärna skulle kunna sluta klistra in de där koderna. Sen när jag ska kasta paketet tänker jag ändå “jamen jag klistrar in koden den här gången också, utifall att vi kommer på att vi behöver en till legogubbe”.

1. På eftermiddagen. När man sover men typ hör allt omkring sig och njuter av att man sover. Helst på en soffa. Extra bonus om ingen hoppar på en när man sover.

2. På morgonen. När man ska stiga upp.

3. På förmiddagen. Se plats ett. Obs – en förmiddagsovning som sitter ihop med en morgonsovning räknas inte. Man ska ha stigit upp först.

4. På kvällen. Innan man har gått och lagt sig. När man inte får sova för då kan man inte somna när det är dags att gå och lägga sig.

5. I bilen/på bussen/på flyget. När någon annan kör alltså. Med öppen mun och huvudet som vickar fram och tillbaka så att man halvväcks och blir påmind om hur skönt det är att sova.

6. På natten. Sista plats för då är det ju tillåtet att sova. Folk till och med kräver att man ska sova på natten. Det är inte alls lika kul då.

Igår var vi på föräldramöte. Det var mycket mer sansat än föräldrarådet jag var på innan sommaren. Det var förstås några föräldrar som jagat upp sig över att kommunen har bestämt att det inte skall tas några dagisfoton som föräldrar kan tänkas känna sig tvingade att köpa. Däremot får personalen ta en gruppbild som distribueras gratis, om alla föräldrar ger sitt godkännande.

Det mest orimliga som togs upp under mötet var i alla fall att de föräldrar vars barn har egen kudde på dagis för sovstunden har ansvaret för att tvätta örngotten regelbundet. Vi har inte någon egen kudde på dagis, lånekudde duger bra åt oss, så det här gäller inte oss. Men jag höll ändå på att trilla av stolen när det sas att föräldrarna var tvungna att tvätta örngotten en gång i veckan.

Det är ju helt orimliga tvättkrav. Ungarna kanske sover en timme om dagen. Om man skulle tvätta örngotten hemma efter så lite sovtid på kudden skulle man ju få byta sängkläder varje dag. En av de andra i personalen styrde i alla fall upp situationen och sa att det räckte med en gång i månaden.

Det kändes mer acceptabelt. Säg ett snitt på fem sovtimmar per vecka gånger fyra veckor blir tjugo timmar. Det är ju ungefär jämförbart med att man hemma byter sängkläder varannan dag (och man räknar att en unge snittar tio timmars sömn per natt). Eller om man tänker att det är lite lortigare på dagis så skulle man kunna säga var tredje, eller tom var fjärde, dag hemma.

Sover i sängkläderna i mer än tre-fyra dagar gör väl ingen vettig människa? För jag läste någonstans att ALLA småbarnsföräldrar tvättar sängkläder två gånger i veckan. På nätet var det kanske jag läste det. Eller så läste jag det i någon sagobok.

Om man på en Trisslott skrapar tre fält och sedan frågetecknet och det visar sig vara en stjärna. Ja då kan man lika gärna kasta bort lotten, för då vet man att det garanterat är en nitlott. För det vet man ju att tur det är sådant som drabbar andra.

Jag skrapade i alla fall klart. Man vet ju aldrig.

Det var en nitlott.

Sen tänkte jag att det skulle ha varit mycket coolare om jag bara hade kastat bort lotten efter stjärnan. Då skulle jag ha varit pengar-köper-inte-lycka-så-jag-bryr-mig-inte-om-att-skrapa-klart-cool liksom. Nu är jag varken lottvinnare eller cool.

Jag gillar att lära mig nya saker. Jag hittade en sminkskola som lärde mig oerhört mycket nya saker. Lösningarna på mina 8 värsta skönhetsproblem. Hurra, tänkte jag när jag såg rubriken, äntligen får jag veta hur man rätar ut mitt krokiga långfinger.

Först fick jag lära mig om ett problem som jag inte visste fanns – flottiga ögonlock. Mhm tänkte jag. Från att inte ha haft en aning om att man överhuvudtaget kan ha ögonlocksproblem bestämde jag mig för att om man funderar på det hela skulle man nog kunna kategorisera mina ögonlock som flottiga. Jamenar, ingen vill väl ha torra ögonlock.

I nästa steg fick jag lära mig orsaken till mina flottiga ögonlock. Klimakteriet tilltalade inte mig, så det bestämde jag mig för att inte välja. För fet och för mycket ögonkräm föreslogs. Jag vet inte ens vad en ögonkräm är eller vad man gör med den så det uteslöt jag också. Då fanns det bara fet hy kvar, så då valde jag att det är det jag har.

Till min glädje avslutades det hela med lösningen på problemet. Första alternativet var att gå till doktorn om man ser suddigt. Så flottiga ögonlock att det rinner ner i ögonen har jag inte. Jag vill inte gå till doktorn med flottiga ögonlock heller. Det känns som att läkaren inte skulle ta en på allvar när man kommer dit med cancer i stigbygeln om man varit där med flottiga ögonlock innan.

Nästa alternativ var att prova en lättare ögonkräm och att inte smörja in ögonlocken på dagtid. Finns det verkligen folk som springer omkring och smörjer in ögonlocken på dagtid? Eller på kvällstid för den delen? Get a life liksom! Det här var ju uppenbarligen inte lösningen för mina flottiga ögonlock.

Enda lösningen som återstod för att lösa mitt problem, som jag för en stund sedan inte visste fanns, är alltså att börja med en ögonlocksprimer.

Google is my friend. Nu ska jag ta reda på vad en ögonlocksprimer är och sedan ska jag åka och köpa en sådan så att jag slipper flottiga ögonlock i framtiden. Det gäller att ta itu med problemet innan man kommer in i klimakteriet annars vet man ju aldrig hur det slutar.

Mitt långfinger är dock fortfarande krokigt och artikeln hade ingen lösning på det problemet. Ett krokigt långfinger låter kanske som ett banalt skönhetsproblem. Men tänk er själva när man kör bil och måste ge finger åt någon värdelös bilist och de pekar tillbaka och sen ser man hur de säger “haha du har ett krokigt långfinger”. Det undergräver långfingrets auktoritet.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i pekskärmarna. Sitta där och peta runt smuts på skärmen liksom. Har man dessutom barn som också tar varje tillfälle i akt att tafsa på skärmen blir det ännu geggigare.

Jag har i alla fall kommit fram till varför pekskärmarna överhuvudtaget existerar. Det är en konspiration mellan mobiltillverkarna och marknadsföringsbranschen.

När de märkte att ingen klickar på reklam började med pekskärmarna. Så att folk av misstag ska komma åt länken till reklamen istället för den länk man egentligen ville peka på.

Maken säger att jag sparar en massa gammalt skräp som man aldrig kommer att ha någon användning för igen. Det vet man aldrig vad man kan komma att ha användning för i framtiden.

Igår var jag i uthusen och rotade i kartonger. Då hittade jag en gammal glasslåda full av Fickjournalen och idol-klistermärken från Okej och Frida.

Det kan väl hända ett en eller annan av er är för unga för att veta vad Fickjournalen är. Det var en sida som brukade finnas i någon av tant-tidningarna, Hemmets Journal gissar jag av namnet, där man kunde klippa ut idolbilder. På framsidan var det en bild av någon idol av bättre eller sämre rang.

På baksidan fanns det fakta om idolen i fråga eller texten till någon av deras låtar.

De där klippte jag ut och samlade på i yngre tonåren, eller troligtvis innan tonåren, jag minns inte så noga. Vi brukade cykla runt byn och hälsa på gamla tanter som vi misstänkte kunde tänkas prenumerera på Hemmets Journal. När vi hade hälsat på en stund brukade vi samla mod till oss och fråga om tanten hade några veckotidningar och om vi kunde få riva ut Fickjournalen.

Sen när man började läsa Starlet, Frida och Okej klippte jag ut och sparade klistermärken. La dem i en glasslåda.

De flesta av mina kompisar kastade säkert bort alla sina Fickjournalen och idol-klistermärken i femton-årsåldern, eller hur gammal man nu var när man växte ifrån dem. Men inte jag. Jag sparar saker. De kan vara bra att ha någon gång i framtiden.

Igår var den där dagen när mina klistermärken blev bra att ha. Vi hällde ut alla klistermärken på golvet, också satt gullefjunet och klistrade dem på ett stort papper som hon fick av morfar.

Fast jag får väl lov att erkänna att klistret på nästan 30 år gamla klistermärken inte klistrar så bra längre. Och vissa klistermärken måste jag säga hade lägre samlarvärde än andra. Bon Jovi turnerar ju fortfarande. Men vem sjutton var Michael Cretu? Tyckte man att han var snygg när man var 12 år gammal? Är det någon som minns honom? Det är knappt att Google minns honom.

Vi lägger detta i kategorin för Utbildning. Ämne – Forntida historia.

Decdia frågade för jättelänge sedan något om engelska hus i en kommentar här på bloggen och tyckte att jag skulle skriva ett inlägg om det. Det verkar som att jag lovade att jag skulle göra det för nu har hon påmint mig.

Problemet är att jag inte minns vad hon frågade. Jag har för mig att hon frågade någonting om engelska hallar. Så jag visar en bild på en hall.

Vad är bra med engelska hallar då undrar ni säkert. Ja, de är långa och smala. Om det då hänger ett element i hallen kan man hänga på ett litet torkställ som man kan hänga tvätt på. Det är praktiskt på vintern, för engelska hus är så kalla och dragiga att det tar tre dagar för tvätten att torka. Om man hänger den vid elementet är den torr på två dar.

Sen när man kommer hem och går förbi så fastnar jackan eller väskan i de små skrangliga torkställen också drar man ner allting på golvet. På så sätt får man lite hjälp på traven att komma sig för att plocka bort tvätten. Om den är torr alltså, annars får man hänga upp den igen.

Det finns andra saker som är bra med engelska hallar också. Om man inte orkar plocka upp posten slipper man ha den liggandes på golvet alldeles innanför dörren. Eftersom hallen är så lång kan man sparka in posten en meter eller två utan att den hamnar på köksgolvet.

Bilden ovan föreställer hallen i vår första gemensamma lägenhet. Sen när vi köpte hus hade vi en lika lång men något bredare hall. Fast då hade de klämt in en trapp i hallen så det blev ännu smalare. Trappen var dock praktisk när man ville upp på övervåningen. Trappen hade en heltäckningsmatta. Vi slet ut alla andra heltäckningsmattor i huset när vi flyttade in. Men den i trappen var helt ny så den fick ligga kvar. Den var inte praktisk, det var ett helvete att dammsuga den.

Så här såg den trappen och mattan ut.

Det är inte maken som ligger där förresten om ni undrar. Det var en av gästerna på vårt housewarming party som la sig där och sov en stund. Som ni förstår hade vi en väldigt bekväm trapp. Och ett väldigt bra housewarming party.

Var detta det du undrade över Diana? Annars får du påminna vad den egentliga frågan var.

Folk kanske tror att det är lätt att sköta en blom/inredningsbutik. Det är det dock inte. Tistel alltså, jag är här idag också. Det finns jättemånga svåra moment. Förra veckan var det liljor som var det kritiska momentet.

Idag har jag fått ett nytt tungt ansvar på mina axlar. En praktikant. Just det, en sådan här ung människa som är ivrig och entusiastisk och vill lära sig saker. Hon har inte kommit än så jag har inte träffat henne ännu, men jag antar att hon är sådan. Praktikanter brukar vara det har jag hört.

Det var ju dötråkigt när man gick skolan och skulle praktisera om man inte hade någonting att göra. Man stod där upp och ner och kände sig i vägen, och dagarna tog aldrig slut eftersom någon hade saktat ner klockan så att den gick i slow motion. Det enda som drabbade mig när jag praktiserade som var värre än att inte ha något att göra var när jag råkade mata ihjäl en gubbe när jag praktiserade på lasarettet.

Så nu ska jag alltså hålla en praktikant sysselsatt idag. Det är jättesvårt när man själv knappt vet vad som ska göras. Jag går mest bara omkring här och pratar med kunder och tar betalt när de handlar. Det är det enda jag har lärt mig, att sköta kassan. Jag håller liksom bara ställningarna. Om det kommer varor så har jag ingen aning vad jag ska göra med dem så jag travar bara upp kartongerna på lagret.

Det enda som jag själv har räknat ut att man ska göra i en butik som har blommor är att vattna dem. Jag vill inte att några blommor ska dö on my watch så ibland vattnar jag blommor. Nu är det ju så att jag nyligen lärde mig att man tydligen kan vattna ihjäl blommor också, så nu känner jag extra stort ansvar när jag vattnar blommorna.

Alltså kan jag tilldela praktikanten uppgiften att vattna blommor. Det kommer hon säkert att avklara på nolltid. De är ju så raska under fötterna de där ungdomarna. Sen måste jag hitta på något nytt hon kan göra.

Jag tror att jag ska ägna dagen åt att lära henne hur man hanterar situationen när man måste göra saker man egentligen inte kan. Som att binda buketter till exempel. Jag kan lära henne hur man då rekommenderar en färdigknuten bukett som min kusin gjorde igår istället för den ospecifierade “kan du knyta ihop en snygg bukett för 200 kr åt mig” som kunden egentligen hade tänkt sig.

Hela livet är ju fullt av tillfällen när man måste hantera saker som man egentligen inte är kompetent till. Så det är ju bra om man får praktisera det litegrann redan under skolgången.

Jag är på Tistel idag igen. Ibland får jag liksom en känsla av att någon har läst min blogg.

Tack Katarina! Nu ska jag koka kaffe.

Hos mina föräldrar kan man sitta vid köksbordet och titta ut genom fönstret på fåglarna som äter i busken. Det är kul, för fåglar är fina och roliga.

Häromdagen när jag var där fick jag höra att det har varit nästan tomt på fåglar i flera dagar. Någon hade en teori om att det berodde på att det är lite varmare ute nu. Att fåglarna inte behövde äta lika mycket som när det är kallt.

Imorse när jag var förbi för att hämta en sak räknade jag dock ut hur det egentligen ligger till. Någon har ställt en fågelskrämma mitt i fåglarnas middagsbord.

Idag läste jag en artikel där en mamma med en ny bebis sa att man “lär sig fort att skilja på olika sorters gråt”.

Det här hör man ju stup i kvarten. Folk som påstår att så fort man får barn själv lär man sig att höra på gråten varför bebisen gråter. Att de skulle finnas en hungrig-gråt, en trött-gråt, en blöj-gråt, en ont-gråt. Innan man själv får barn går man ju på det där.

Jag kan avslöja att folk ljuger. Alla tror att alla andra mammor är supermorsor som kan skilja på varje not i sitt barns gråt och direkt veta varför barnet gråter. Ingen vill berätta att det där med att man utvecklar en övernaturlig förmåga att tolka bebisgråt inte är sant. För ingen vill erkänna att de inte har någon som helst aning om varför ungen gråter och att de förtvivlat försöker lista ut vilken avstängningsknapp som gäller den här gången. Utifall att det skulle vara sant att alla andra supermammor har talangen att tolka gråt vill man ju inte framstå som en usel mamma genom att erkänna att man själv bara gissar sig fram.

Vad som är sant är att man med tiden lär sig att lista ut vad den mest troliga orsaken till gråten är. Man lär sig hur ofta ens bebis vill ha mat, hur ofta de vill sova, vad de har för kiss & bajs rytm och hur deras personlighet är när de är friska och krya. Utifrån den här kunskapen kan man gissa sig fram till vad som kan tänkas orsaka gråten just den här gången. Om man skulle råka gissa rätt kan man låtsas att man visste vad som var fel genom att höra det på gråten.

Om man vet att ungen är frisk, nyvaknad och nyss har ätit då kan man ju lista ut att det är en smart idé att börja med att kolla blöjan. Och så vidare. Det behövs ingen super-gråt-tolkar-förmåga för att klara av att dra den logiska slutsatsen. Om blöjan inte är orsaken får man leta vidare med den näst mest troliga orsaken. Trial and error. Ibland gråter ungen bara på pin kiv. Om man inte hittar någon anledning till gråten får man bara bita ihop och trösta på. Någon gång måste de sova så det kan inte hålla på hur länge som helst, även om det kan kännas så just i stunden.

Bebisgråt delas enklast in i kategorier som hög/låg volym och kort/långvarig.

Eller så är det väl bara jag som var en usel morsa som inte omedelbart kunde identifiera orsaken utifrån själva ljudet av bebisgråten, medan alla andra mammor besitter den här övernaturliga talangen.

På bilden är gullefjunet några dagar gammal. Hon grät när vi skulle åka hem från BB. Jag visste inte varför. Det enda jag med säkerhet visste var att hon minsann inte grät för att min klyfta var för liten. För det var den fan inte.