Category: Utbildning

Den stod jag för.

Alla vet att partypåsen ska ha godis och gärna någon liten leksak. Men man kan ju inte hålla på och köpa olika leksaker. Då kan det bli slagsmål på kalaset om någon tycker att leksaken i en annan påse är finare än den leksaken de har fått. Så alla påsar måste vara identiska i innehåll. Bara färgerna kan variera. Då ska man även komma ihåg att slagsmål även kan utbryta över färger. Någon som vill ha rosa får grön eller tvärtom.

Multipack med likadana leksaker är alltså bra för partypåsen. Gärna ska det vara dubbelt så många prylar i paketet som gäster på kalaset så att det finns en i reserv i varje färg om något barn får frispel över att de fått fel färg.

När jag hittade en förpackning med ‘Funny Faces’ tyckte jag att det var perfekt. Jag läste på förpackningen att när man tryckte på leksaken skulle den ändra ansiktsuttryck. Sånt tycker barn är roligt tänkte jag och slog till. Det var dessutom några extra i förpackningen om någon skulle vara missnöjd med sin färg.

När jag packade partypåsarna funderade jag för mig själv varför det i finstilt stod något i stil med ‘Mjölgubbar’…

Det har jag lärt mig idag. Världens sämsta leksak. Vicka problem de där små gummipropparna orsakade. Morsan satt dåligt till, så alla ungar gick till henne när de inte fick upp sina godisförpackningar. Jag vet inte hur många gånger jag hörde henne försöka förklara att man inte skulle äta gubben utan att man skulle trycka på den så att den gjorde en grimas.

Å ungarna tryckte. Å det enda som hände var att gubbens leende flyttade sig en halv millimeter upp eller ner. Ingen gubbe blev sur. Så ungarna tryckte och tryckte. Å till slut lossnade den tunna hinnan som ansiktet var ritat på. Då hade ungarna bara en orange, blå, grön, rosa eller gul liten boll med garn på toppen.

Till slut var kalaset slut och några barn gick hem, men vi hade lovat att passa grannarnas barn lite längre eftersom föräldrarna var ute vid sin båt. Så gullefjunet och grannbarnen fortsatte trycka på mjölgubbarna tills jag fick en förklaring till varför de kallades för mjölgubbar.

Till slut gick en mjölgubbe sönder. I våran säng. Det var mjöl i mjölgubben. Mjölgubbar går tydligen sönder till slut om man lägger dem på en sänggavel och trampar på dem tillräckligt länge.

Jag skickade två ungar som hade mjöl över hela händerna till badrummet för att tvätta sig. Jag sa till den enda rena ungen att stå stilla och inte röra sig medan jag hämtade dammsugaren. När jag kom tillbaka med dammsugaren hade han mjöl på båda händerna och hälften av kläderna. För han hade gnuggat in allt mjölet i våra täcken.

Om ni ser mjölgubbar i affären och tycker att det verkar vara en bra sak att stoppa i partypåsen så berättar jag här och nu att det är en jättedålig leksak. Typ sämsta leksaken ever. Tack gode gud att det inte var rallycross på Solvalla idag för då skulle jag ha brutit ihop totalt.

Jag sitter och kollar på skrivbordsstolar på nätet. Min pall är lite hård och nu när vi har flyttat på skrivbordet vill jag ha en stol som man kan rulla in under skrivbordet.

Jag har grymt dålig hållning. Dessutom så var jag jättefull i San Sebastian en gång när jag var i tjugoårsåldern. Där kom jag och gick i godan ro och helt plötsligt var torget bara borta och hade förvandlats till tre löjliga trappsteg. Så när torget försvann satte jag mig på arslet på det översta trappsteget. Det var början till mina ryggproblem. Den här historien har jag berättat förut, man i en annan version. Alla goda historier förtjänar att berättas flera gånger.

När jag berättade det här för sjukgymnasten sa han att han trodde att jag hade brutit ett ben i bäckenet (eller någonstans i den regionen, jag har inte så bra koll på vad han pratade om) vid det fallet.

Han grundade inte sitt utlåtande enbart på min fyllehistoria förresten, han undersökte mig också och konstaterade att när jag låg på rygg och lyfte på höger ben (eller vänster, jag kommer inte ihåg så noga) så föll mitt bäcken ner mot britsen på ett sätt som det inte gjorde när jag lyfte på vänster (eller höger) ben. Han tyckte inte att det var någon idé att skicka mig på röntgen för att bekräfta teorin. Han tyckte att det räckte med att bygga upp muskelstyrkan  kring ryggraden istället. Jag höll med, för det går ju ändå inte att lappa ihop en skada i bäckenet som dessutom är nästan tjugo år gammal.

Jag vill påpeka att min sjukgymnast inte alls var fördömande när jag berättade om mitt fylle-fall. Tro fan det! Innan han undersökte mig hade vi pratat om när han slog ut min tand och om när han sprängde en lastbil i tonåren. Så han kunde liksom inte komma och peka finger över ungdomssynder.

I alla fall, för att komma till saken hade jag tänkt att jag skulle köpa en ergonomisk stol som tvingar mig att sitta rätt. Maken säger att det inte är konstigt att jag har ont i ryggen när jag drar upp fötterna på stolen och sitter med ryggraden i ett S.

Nu har jag hittat en stol på en sida för arbetsstolar för tatuerare. Det känns som att tatuerare och jag behöver samma arbetsställning. Men så läste jag produktbeskrivningen och där stod det så här;

“Säte material: svart stark PVC klädsel med skum stoppning. Lätt att hålla ren.”

Nu känner jag mig lite osäker på om jag ska slå till eller ej. På vilket sätt är stoppningen skum? Den där tatuerar-branschen verkar ju lite skum i sig. Törs man köpa en skum stol från en tatuerar-materials-leverantör?

Jag kanske väntar till på måndag och ringer och frågar om den skumma stoppningen är en skumstoppning.

 

Sandra kommenterade på inspirationsinlägget och nämnde rabattkuponger. Dessa jävla rabattkupongssparare som sänker hela världsekonomin alltså. Fattar de hur mycket det kostar samhället när de står och gräver i handväskan eller börsen och letar efter en kupong för att spara fem kronor? Folk skulle ju kunna vara på jobbet och bidra till landets BNP istället för att stå i en matbutikskö och vänta på någon som inte kan hålla reda på sina rabattkuponger.

För det är ju alltid så med rabattkupongs-människorna att de har ingen som helst ordning på sina rabattkuponger. Antingen är de helt o-organiserade eller så har de gömt sina “värdehandlingar” så ordentligt att de inte ens hittar dem själva. Aldrig har de skrivit under dem hemma heller, de ska alltid låna en penna och stå och klottra sin namnteckning i butiken.

Eftersom den här bloggen emellanåt har ett utbildande syfte ska jag förklara för er hur rabattkupongsekonomi går till.

Jag är en av Coops bästa kunder. Det här är inget skryt som jag har hittat på själv. De skrev ett brev till mig och kallade mig en av de bästa. Jag är så bra att de inte ens kallar mig kund utan de refererar till mig och min excellens som ‘medlem’.

En av rabattkupongerna i häftet var ett gratis pizzakit. Med ett pizzakit behöver man inte göra en egen deg, som är godare än köpesdeg, så jag hämtade ut mitt gratis pizzakit. Jag visste EXAKT var kupongen låg när jag kom till kassan och var snabb som en vessla när jag gav den till kassörskan. Kunden bakom mig hann säkert inte ens märka att jag hade en kupong. Jag sparade 24 kronor och 50 öre.

Men man kan ju inte bara äta deg med tomatsås på. Så jag köpte skinka för 17,95 kr, svamp för 5,03 kr och paprika för 8,81 kr. Jag köpte garanterat för mycket svamp och paprika för det är ju svårt att bedöma när man står i affären exakt hur mycket som ryms på pizzan så man tar ju lite extra. Mozzarella måste man ha och man vill ju inte riskera ostbrist på pizzan så jag tog en stor bit för 43,95 kr. Den där såsen som följer med i pizzakitet tycker jag inte att det är mycket bevänt med så jag köpte tomatpure istället. Om man köpte två fick man dem för 15 kr och jag ville ju inte missa ett tillfälle att spara 2,40 kr så jag tog två.

Sen såg jag en basilikaplanta. Det är tjusigt med några basilikablad som dekoration på pizzan och plantan ser ju så trevlig ut på bänken (om man vattnar den alltså) och gott luktar det ju också. 16 kr och 90 öre. Den var klimatcertifierad och hade en lyxigare förpackning än genomsnittsbasilikor.

Till slut råkade det följa med vitkål och morötter för 11,35 kr också för jag tänkte att jag kunde göra egen pizzasallad.

Bar det sig att spara 24,50 kr på ett pizzakit nu då om man summerar allt det här?

Ja, för Coop gick det ju ihop i alla fall. Allt annat jag köpte för att göra en pizza kostade 118,99 kr. Om jag inte hade fått ett gratis pizzakit skulle jag kanske ha gjort min egen deg och spenderat 119 kr på ICA eller Hemköp istället. Och vem vet – på ICA eller Hemköp kanske tillbehören bara skulle ha kostat mig 113 kr.

Sensmoralen av allt det här är att ingen sparar några pengar på att hålla på och uppehålla sina medmänniskor och världsekonomin genom att proppa väskan/börsen full av rabattkuponger som de sen inte hittar. Datumet hinner oftast gå ut på pappersskräpet ändå och då får man dessutom betala fullt pris för den vara som lurade en att köpa en massa andra varor. Enda syftet med rabattkuponger är att butikerna ska tjäna pengar.

Kursen slut för idag. Återkom en annan dag för mer utbildande material.

Jag är as-upptagen för tillfället vetni. Det är därför jag varit så dålig på att berätta viktiga saker för er.

Jag har tittat på Orange is the new black. En och en halv serie har jag hunnit igenom.

Jag har sytt saker och målat saker. Om jag ids kanske jag visar bilder på hur duktig jag har varit imorgon.

Jag har hållit på med de där sakerna i flera dagar. Varje avsnitt av OITNB är en hel timme långt utan reklampauser så jag har ju inte sett 21 avsnitt idag. Två-tre per dag brukar jag se.

Också har jag gjort grundlig google-research. Inte i flera dagar, bara ikväll.

Det är en hel vetenskap det här med Furby, Furby Boom, Furblings, Furby Rockers osv. Det är minsann inte samma saker. Om jag nu har fattat det hela rätt kan Furblings prata med Furby Boom men inte med Furby. Passa er om ni hittar en jättebillig Furby för en hundring för då är det ett Furby mjukdjur och de pratar inte med någon alls.

Den här Furby-utbildningen har naturligtvis varit väldigt givande men jag känner mig fortfarande lite tveksam. Främst för att om man letar på nätet i flera timmar bör man belönas med att hitta ett exemplar någonstans som är avsevärt mycket billigare än normalpriset. Furby-världen är värsta oligopolet. Nej fel, det råder ingen brist på säljare av Furby, så det är helt enkelt en Furby-kartell för priserna skiljer sig bara med någon tia.

Så jag researchade Lego istället och konstaterade att det även finns en Lego-kartell. Legot tog också väldigt mycket tid för det finns hela Lego-communities där ute på Internet. Jag har en förmåga att bli helt fascinerad när jag hittar nördar på internet.

Jag dras in i deras värld och sitter och kollar deras forum och kan inte sluta läsa när jag hittar en tråd som startats av en trettonåring som frågar “Vad fick du för Lego när du fyllde år?”. Det första svaret kom från någon som berättar vilket Lego han fick när han fyllde tjugo, svar nr tre är någon som berättar vad han fick för Lego av sin fru och då är det några andra gubbar som börjar klaga över att deras fruar aldrig köper lego åt dem. Compulsive reading som det heter på engelska.

Nu har jag inte tid att sitta här och berätta för er om korruptionen i leksaksbranschen. Jag måste se ett till avsnitt av OITNB. Pornostache kom tillbaka in i fängelset i slutet av förra avsnittet och Piper ska hem på permis för sin farmors begravning och jag ska bara se ett avsnitt till idag.

Räck upp handen alla som har ett barn som har lekt med sin kulram tills den nästan ramlade sönder.

Någon? Ingen? Jag ser ju inte om ni sitter framför datorn/telefonen/paddan och viftar med handen men jag kan nästan slå vad om att det inte är någon som vinkar.

Begagnade kulramar brukar nästan alltid vara i perfekt skick. Till och med hos tandläkaren och i lekrutan på McDonalds är kulramarna i tiptop skick. För det är aldrig några ungar som leker med kulramar. De flyttar några kulor när de får den och sedan kanske de flyttar några kulor igen sex månader senare. Jag har aldrig hört talas om några kulor som blivit utnötta och ramlat av ramen.

Nej, barn tycker inte att kulramar är fantastiska leksaker. De lär sig inte räkna med kulramen. Lär sig räkna gör de på dagis eller på någon app eller när man räknar hur många tuggor mat de ska äta.

Det är bara vuxna som vill ha kulramar. “En kulram måste man ha så att barnet lär sig räkna”. Det är vuxna som tror att det är kul med kulramar. Vuxna som tror att ungar blir Einstein av att leka med en kulram. Ungar bara “Vad är det här för något? Finns det någon knapp så att den börjar blinka eller låta?”. När ungarna fattar att man måste sitta och flytta kulorna från en sida till den andra helt själv och att det inte blir mer action än så är de inte intresserade längre.

Alla vuxna kommer ihåg att de hade en kulram när de själva var små och därför måste de köpa en kulram till sina barn. En nostalgitripp typ. Alla vuxna har glömt bort att när de var små tyckte de att kulramen var skittråkig och lekte aldrig med den.

 

Den där sagan Den fula ankungen lurar en massa barn, och vuxna för den delen, att svanar är snälla fåglar. Alla bara “Å vad vackra svanar är”. Och jag bara “Vackra?? Vet ni vilka skador en svan kan orsaka?”. Folk har helt fel. Svanar är fågelvärldens vargar i fårakläder. Fågelvärldens kamphundar.

De är onda varelser. Aggressiva fågelskrän. Man ska passa sig för svanar. De är farligare än kanadagäss.

Det är viktigt att veta den här informationen om svanar om ni var vid en sjö i en norrförort till Stockholm tidigare idag. Den där kvinnan som stod och gastade “Gå inte så nära. Inte närmare än sådär. Ni får lov att kasta brödet några meter. INTE närmare än sådär, den kan bitas.” var faktiskt inte alls hysterisk. Hon visste vad hon pratade om.

Svanar gör sig bäst på bild. Som Naomi Campbell ungefär. Vacker, men inte så trevlig när hon kastar telefoner på folk.

 

Jag är minsann inte rädd för socker. När folk börjar mala på om farorna med socker brukar jag ta lite extra socker i kaffet. Om man ska baka och är rädd för socker tycker jag lika gärna att man kan lägga ner hela projektet. Finns det något som är mer irriterande än folk som är självgoda över att de bakar utan socker? Låt bli liksom. Snacka om slöseri med tid och energi att baka hälsosamt. Det är ju ingen som går på deras tjat om att “det blir PREEECIIIIS lika gott”.

Det hänger ju inte på mängden socker i receptet utan hur mycket man trycker i sig. Det är nog där de hälsosamma bakandets hemlighet ligger. Ingen tvingar i sig för många bitar av osmakande hälsosamt fika.

Idag är vår kulturelle vän Ulf här på middag så jag skulle göra en kladdkaka till efterrätt. Jag är inte besserwissertypen som brukar ifrågasätta recept. Jag gör som jag blir tillsagd. Men när jag hade hällt upp sockret i bunken så kollade jag ner och tänkte “har jag läst fel?”. Jag kollade och det stod 5 dl socker och det var exakt vad jag hade hällt ner. Kolla här så mycket socker 5 dl är.

Det är ju chockerande mycket socker. Jag är ju bra på matte så jag räknade ut hur mycket 5 dl socker är i kilo och det är ett nästan ett halvkilo. Mängden socker ser ju större ut än vad jag trodde att kakan skulle bli. Jag hade i alla fall läst rätt, så jag körde på. Ett halvkilo socker måste ju vara en garanti för att kladdkakan blir god.

Halvkilot socker är ju inget stort problem i sig. Jag ska ju inte äta hela kakan själv.

En annan viktig anledning till att jag håller fast vid vikten av att använda mycket socker är att alltid retar det någon. Det finns ju gott om medlemmar i sekten LCHF.

Idag har vi varit på födelsedagskalas hos makens systerdotter. Deras dotter G hade en legotågbana. När svärmor såg den sa hon “Nämen kolla där vilken konstig grej, det där är väl ingen flickleksak?!”.

Jag kollade noga och gullefjunet och G lekte med den. Så då var det ju en flickleksak.

 

Att göra TVÅ deklarationshelveten.

När jag äntligen var klar med min så fick jag lov att börja med makens. Jag stod inte ut med hans suckande och pustande längre. Upptäckte att bokföringen inte var i acceptabelt skick så nu får jag sitta med den också. När bokföringen är klar kan jag deklarera. Två dagar innan deklarationen ska vara inne och vi ska på barnkalas imorgon.

Maken skulle ta gullefjunet till lekparken under tiden och han lyckades vänta så länge att det började regna och då började hon gråta.

Jag är väldigt ond just nu.

Jo svaret är enkelt. Den är vit. En engångsklänning. Jag fattar inte varför det ens finns vita barnkläder.

Det är då ingen som helst ordning på dagens ungdomar. Inget affärssinne alls har de.

Om man ska sälja majblommor så ska man ha växel! Har man inte växel blir man fan inte rik. Det är ju knappt att någon har kontanter på sig längre så tror barn verkligen att folk springer omkring med jämna pengar?!

Två majblommor skulle jag ha och det kostade 120 kr. Så jag gick och tog ut pengar från automaten. Sen frågade jag ungen om hon hade växel på 200. Det hade hon inte. Då får hon ju stå sitt kast tänkte jag och sa till henne att jag bara skulle ta en majblomma istället. Då hade hon inte växel på en hundring heller.

Helt plötsligt kläcker hon ur sig “Om du går in på kiosken och frågar kanske de har växel”. Hallå liksom!! Det var bara för att hon var barn hon got away with it alltså! Hade någon vuxen affärsidkare föreslagit att JAG skulle gå och fixa växel så skulle det inte ha blivit någon affär alls.

Jag svalde dock mitt förtret över bristen på växel. Gullefjunet stod ju och höll i sin majblomma och jag ville inte göra två barn besvikna genom att ställa in hela dealet.

När mitt barn ska sälja majblommor i framtiden kommer jag att se till att hon har lärt sig vikten av växel. När man säljer majblommor är växel nyckeln till framgång.

Om ni ser en gör-egen-tvål-förpackning och tänker att det ser kul ut så kan jag berätta att skenet bedrar.

Först står man där och väntar på att tvålen ska smälta.

Sen väntar man på att tvålen ska stelna.

Ingen action alls. 

Jag har alltid betraktat mig själv som hyfsat tekniskt kompetent. Ge mig en dator, tv, telefon, fax, skrivare, modem, surfplatta eller liknande så klarar jag av att få sattyget att fungera. Jag säger inte att jag är en glad och trevlig person under själva arbetet, men jag får igång dem och får dem att fungera nära nog som det är meningen att de ska göra.

Så här på ålderns höst så orkar jag dock inte längre hålla på och lära mig alla finlirar-finesser. Nu för tiden så räcker det bra för mig att det funkar.

Men ibland håller jag dock på att störa ihjäl mig när saker som inte fungerar som de ska, eller som jag vill att de ska fungera men jag orkar inte ta reda på hur man fixar problemet så länge apparaten utför sina grunduppgifter. Som min telefon tex. När jag ringer vårdcentralen eller försäkringskassan eller något sånt där ställe där en telefonsvarare ber en att knappa in sitt personnummer. Då har jag och min nuvarande telefon inte alls kommit överens.

Varje gång jag ska knappa in mitt personnummer så har skärmen slocknat VARENDA gång mitt pekfinger varit en halv cm från skärmen. Det är som att skärmen tänkt “här kommer ett hot, jag slår av mig själv så att pekfingret inte kan trycka på siffran”. Vi har ingen fast lina med knapptelefon längre så jag har ju inte kunnat kommunicera med myndigheter via telefon på snart ett år eftersom min telefon har blockerat menyval eller personnummers-inknappningar. Jag har varit tvungen att hålla på och skicka email eller logga in på Mina Vårdkontakter och en massa andra ställen där man alltid glömmer vad man har för lösenord.

Just nu har vi en ung vikarie i receptionen på jobbet. Hon är ingen barnarbetare alltså, men hon är tillräckligt ung för att kunna allt om mobiltelefoner och ingenting om frankeringsmaskiner. Jag frågade henne idag om hon visste hur man fixar så att telefonen inte släcker ner sig själv när jag närmar mig skärmen med fingret och hon löste problemet åt mig.

Då blev jag så impad att jag frågade henne hur man gör små smileys på Facebook. För varje gång jag ska skicka en smiley till någon på Fejjan för att visa att jag skämtar så blir det en 10 ggr förstorad smiley. Då ser det ut som att man inte alls skämtar utan som att man är ironisk.

Då tog hon entusiastiskt min telefon och sa “du har ju inga smileys, vi måste installera en app” och helt plötsligt var hon i någon sorts Facebook-klistermärkes-app och skulle visa mig hur man laddade ner gratis “klistermärken” till Facebook. Då fick jag lov att sätta stopp på henne. Nån måtta får det lov att vara.

Jag är faktiskt 40. Jag ville bara lära mig hur man gör små smileys som alla andra gör. Jag trodde att det fanns något sorts kommando som större-än-tre som blir ett hjärta (eller som blir <3). Typ så. Det var det jag tänkte att ungdomen skulle lära mig. Om man ska måsta ha en klistermärkes-app som någon annan sorts fjortis för att kunna göra smileys på Facebook får det faktiskt vara. Då fortsätter jag hellre att skicka gigantiska smileys.

För då blir det så jobbigt att deklarera.

Lyssna noga nu om ni har tänkt flytta till England och skaffa er en ISA. Det är som ett ISK-konto fast skattefritt på riktigt. Här i Sverige ska det ju hålla på och schablonskattas hit och dit. En ISA i England har en maxgräns hur mycket man får spara i den men behöver man inte deklarera, inte betala någon schablonskatt på och ingen vinstskatt när man säljer. Skattefri på riktigt alltså, till skillnad från ett ISK.

En förutsättning för att den ska vara skattefri är dock att man inte går och flyttar hem till Sverige utan att sälja ISAn först. Bara en idiot flyttar hem till Sverige utan att sälja sin ISA först. Eller någon som ammar. När man ammar och bestämmer sig för att flytta till ett annat land så har man inte tid eller ork att tänka efter när det ideala försäljningstillfället för en skattefri fond är.

Om man är så dum att man flyttar först och säljer sen då kommer Skatteverket med sin jävla bilaga K4 och då kan man få hjärnblödning för mindre. Kan då vara att de ska ha skatt på min skattefria fond, men är det verkligen nödvändigt med så satans många blanketter och bilagor och rutor?

Tänk er själva att räkna fram omkostnadsbeloppet på ett månadssparande i en annan valuta. För schablonmetoden kan de glömma. Här ska vi inte schablonberäkna någon skatt på min skattefria fond.

Vad var det jag skulle säga nu då? Jo låt bli att spara, det blir bara jobbigt sen när man ska deklarera. Framför allt om man inte är miljonär, så mycket onödigt jobb för lite småpengar. Om ni nu nödvändigtvis måste spara och gör det i en ISA i England ska ni sälja den innan ni flyttar hem till Sverige. Eller om ni envisas med att spara och flytta hem till Sverige låt i alla fall bli att göra det när ni ammar. Man tänker inte klart när man ammar. Icke ammande människor fattar att skattefria fonder är beskattningsbara i Sverige men ammande människor tänker “Undra vilka regler som gäller? Skit i det, det får vänta, jag betalar gärna några papp i skatt bara jag får sova istället för att läsa skatteregler”. 

Då sitter man där några år senare och sliter sig i håret och googlar efter svårförståelig information om bilaga K4.

Har ni tänkt på att när hotell ska lista sina bekvämligheter och fördelar så brukar Tennis finnas med. Finns det folk som när de ska söka hotell kryssar för pool, luftkonditionering, restaurang, internet på rummet och tennis?

Vad ska man med tennis till när man är på semester? Spela tennis på semestern var väl senast inne på 80-talet när folk tittat för mycket på Falcon Crest och Dynastin som totalt förskönade bilden av tennisspelande. Man fick se tex Lance slå en serve och sedan dök det upp någon som ville sno vingården vid sidan av planen och hade något viktigt att säga om att de skulle sno vingården och då var det slut på tennisspelandet eftersom Lance blev tvungen att åka iväg och rädda vingården.

Tennis är inte så på riktigt. Om man börjar så måste man spela klart, det är ingen som kommer och räddar avbryter en innan man hunnit börja svettas. Så varför hotell listar tennis som någon sorts bekvämlighet fattar jag inte alls.

Om man spelar Papa Pear Saga på telefonen när man sitter på bussen blir man helt yr i huvudet så när man kliver av bussen vinglar man omkring som om man vore full.

När man spelar på telefonen och får slut liv så föreslår de att man ska ‘connecta till Facebook’ för att få hjälp av sina vänner. Jag är väl inte dum heller?! Om jag connectar spelet på telefonen till Facebook så måste jag ju dela på fem liv mellan telefonen och FB. Om jag inte connectar kan jag först spela fem liv på telefonen och sedan fem på datorn.

När man har spelat samma nivå hur många gånger som helst och konstaterat att det är helt omöjligt att spränga 60 morötter så vet man inte riktigt om man ska bli glad eller rasande när man inser att det inte är morötter man ska döda på den här nivån utan kastanjer.

Må den person som skapade Papa Pear Saga brinna i helvetet med alla andra små speldjävular för sedan jag började spela det där spelet så blir inga av de där viktiga sakerna som jag borde göra gjorda.

Varenda gång vi går in i en butik hittar gullefjunet något mjukdjur hon vill ha. Vi har massor mjukdjur så de senaste femtioelva gångerna har jag sagt nej.

Idag hade jag dock lovat henne en mjukkatt eftersom jultomten inte kom med några mjukdjur i år.

På affären hade hon den goda smaken att ändra sig och välja bort alla dyra katter och plocka en råtta istället och när jag kom till kassan var den på rea och kostade bara 29 kr.

I affären kallade jag mjukisråttan för ett marsvin men sedan när vi gick därifrån råkade jag kalla det för en hamster. Då blev jag tillrättavisad av gullefjunet som bestämt sa att det var ett marsvin. För det var ju vad jag först hade kallat det.

Men inte fan ser jag skillnad på ett marsvin och en hamster. Jag drog ju bara till med något också blev det marsvin. Det kanske är en hamster.

Någon som vet vad det här ska föreställa för sorts råtta?

Här hos oss är det ju liksom försent, nu är det ju ett marsvin. Marsvinet Jätten heter den.