Stockholmsflytt – Prinsessan på Ärten

Etta på Gotlandsgatan till salu

Brorsan ska sälja sin lägenhet på Gotlandsgatan på Söder. Jag förstår vad ni tänker när ni ser bilderna.

Ni tänker “Så ljust och fint”. Det är hans tjej som har pyntat förstår ni. Där hon har ställt en fruktskål hade han alltid en massa tidningar, mynt och annat skräp.

Också tänker ni “Herregud så dyrt för 34 kvm”. Det har ni helt rätt i, lägenheter är helt sjukt dyra i den här stan.

Det enda jag tänker när jag ser bilderna är “Är det där MIN Fjällräven-jacka som hänger i hallen?!”. Om det är det så vill jag bara påpeka att den inte ingår i köpet.

Gotlandsgatan — Foto lånat av Fastighetsmäklarna.

Jag cyklade i tre timmar

Ibland håller jag på med projekt som involverar cyklar. Ni som har hängt med här på bloggen sedan början kommer kanske ihåg att jag höll på med ett cykelprojekt för några år sedan.

Nu har jag hittat på ett nytt cykelprojekt som går ut på att jag ska cykla till jobbet. Enligt google maps är det 1,1 mil till jobbet och tar 42 minuter att cykla. Problemet är bara att jag inte hittar till jobbet. På cykel alltså, med t-banan hittar jag.

Så idag skulle jag reka cykelvägen så att jag hittar till jobbet. Jag tänkte att det inte var så smart att försöka hitta till jobbet en måndagmorgon när man verkligen ska till jobbet utifall att man aldrig hittar dit. Så jag packade min lånade Frost-ryggsäck och cyklade iväg.

Efter en halvtimme (alltså 12 minuter innan jag borde vara framme på jobbet enligt google maps) stannade jag och ringde till maken för att berätta hur det gick och informera honom om att jag var vid Bromma Blocks. Enligt google maps tar det 38 minuter till mitt jobb från Bromma Blocks.

Maken bara “Hur lyckades du hamna där?!”.

Å jag bara “Hördududu, nu ska du inte vara sådär. Det finns faktisk MASSOR cykelvägar som leder till Bromma Blocks.”.

Jag cyklade tillbaka halva vägen och cyklade om en annan väg. Cyklade rätt ett tag och helt plötsligt var det någon som hade byggt en pool mitt i cykelbanan så då försökte jag cykla runt poolområdet och cyklade fel igen. Så jag cyklade tillbaka och cyklade rätt och sedan cyklade jag bara fel två gånger till.

Två timmar efter starten var jag framme vid jobbet. Jag köpte en vattenflaska och sedan cyklade jag hem igen och det tog det en hel timme trots att jag cyklade rätt hela tiden för att jag var så trött av allt cyklande. Tre cykeltimmar på raken är jobbigt ska ni veta.

Så nu hittar jag till jobbet med cykel. Nu behöver jag en cykelväska. Maken tycker att jag kan trycka ner handduken och jobbkläderna i korgen som hänger på pakethållaren.

Han fattar ju ingenting. Vad är det för mening med att cykla till jobbet om man inte använder det som argument för att köpa en ny väska? Dessutom ligger det en icke fungerade cykelpump och en vattenflaska i cykelkorgen så jag tycker att det är fullt där.

Saker som jag önskar den vinnande budgivaren

– Sättningar i huset när de bygger Förbifart Stockholm. Å mycket buller.

– Att de planerar en utbyggnad och inte har märkt att huset är K-märkt.

– Mögel i största allmänhet. Å radon.

– Skilsmässa när äktenskapet inte klarar av en husrenovering.

I övrigt har jag kommit över det där med att vi förlorade huset. Jag är minsann inte den som är bitter och långsint.

Vi förlorade

Vi ledde. I flera dagar ledde vi. Lånelöftet blev klart. Då dök det upp en idiot och bjöd över oss. Vi höjde och idioten höjde. Till slut var vi uppe i vad vi hade bestämt oss redan från början skulle vara vårt tak med tanke på renoveringsbehovet. Då bjöd idioten över igen. Så vi hoppade av.

Jag är inte redo att prata mer om det här just nu.

Vi har hittat ett nytt ruckel

Ett riktigt bra ruckel.

Maken till mäklaren: Ja, man måste ju byta ut golven. Och måla väggarna.

Mäklaren: Och taken.

Jag: Vad ni svamlar. Man måste göra om ALLT.

Maken: Ja köket måste man förstås göra om inom något år.

Jag: Inom två månader…

Maken till mäklaren: Är det här en bärande vägg?

Jag: Det spelar ingen roll, den väggen ska vara kvar. Jag ska inte ha open-plan på hela nedervåningen, då måste man ju städa allt på en gång.

Vi har lagt ett bud. Just nu leder vi. Men det var fyra andra idioter som bjudit före oss så det återstår ju att se om de är större tokar än oss och fortfarande tänker vara med.

Berättade de goda nyheterna om husets skick för morsan och farsan och potentialen att det här kan tänkas säljas för en “billig” peng.

Farsan: Ni kan ju skicka för och efter bilder… Om ni köper det måste ni ju ställa in semestern i sommar och jobba på huset.

Jag: Haha jättekul, vi kommer upp i juli ändå. Du behöver ju hjälp att lasta upp golvbrädorna på släpet när du har huggit träd och sågat brädorna åt oss. Sen kan du ta med din egen kamera och skicka mig bilder till jobbet så att jag kan kolla att du har lagt brädorna rakt.

Bonusbrister

Huset vi tittade på var helt perfekt på många sätt och vis. Helt i orginalskick som fastighetsmäklare kallar det. Spis med sådana där runda plattor som fanns förr i tiden ni vet. Asfula textiltapeter i bruna nyanser. Också hade ägaren haft katt. Ni kan ju tänka er hur det såg ut. Det luktade gammal tant. Eller gammal farbror, men av inredningen att döma tror jag att det var tant det luktade.

Precis så fult att det borde skrämma bort en massa spekulanter så att de inte driver upp priset i onödan.

Men dessutom fanns det en del bonusbrister som jag inte var ute efter. Förhöjda radonvärden och krypgrund känns väldigt jobbigt så vi känner oss väldigt tveksamma till om just det här fula huset är rätt för oss. Det måste ju finnas andra fula hus utan radon.

Här vare ju billigt att bo

Vi har ju kikat runt lite på att kanske köpa. Tidigare i veckan hittade jag en annons i ett angränsande område till där vi bor. “Men det här var ju billigt” tänkte jag. “Trist höghuskomplex men schysta lägenheter på insidan. Hoppa på och vara med när bostadspriserna fortsätter gå upp. Bo där ett år eller två och sedan flytta någonstans nicer”.

Så tänkte jag i måndags eller tisdags. Å igår blev någon skjuten på gården till det där billiga höghuset där jag hade tänkt bo och spara pengar. Så nu är den planen nedlagd.

Inte så att jag har en massa fördomar om att folk blir skjutna dagligdags i områden där folk blir skjutna på gården. Men jag känner ändå att bostäderna just där kan få fortsätta att vara billiga utan att jag är med på tåget. Det var trots allt någon som blev skjuten i huvudet vid den närmaste tunnelbanan för mindre än ett år sedan.

Om jag ska råka hamna i vägen för en kula avsedd för någon småbrottsling vill jag i alla fall att det ska vara en högoddsare.

Plundra spargrisen

Vi tittade på en lägenhet förra helgen. Tillsammans med 60 andra och några timmar efteråt hade budgivningen rusat iväg med sexhundratusen över vad vi tyckte att den var värd så vi brydde oss inte om att vara med. Priser som man kan få ett okej hus för en halvmil bort vill vi inte betala för en lägenhet som bara är halv-okej. Det är fanimig värt en halv mille att slippa dela tvättstuga med folk.

Vi hade dock förklarat för gullefjunet innan att vi skulle åka och kolla på ett ställe som vi kanske ville bo på. När vi kom dit var hon helt förbluffad över antalet människor och frågade “Mamma ska ALLA dom här människorna bo här med OSS?”. Jag bara “Nej gumman, vi ska inte bo med de här människorna, då skulle jag bli tvungen att skjuta av några av dem eller be dem skjuta mig. Har du sett hur de lämnar skorna? Värre än dig…”. Sa jag förstås inte, men jag tänkte det, jag sa bara det sista.

Hon förstår ju inte det här med bostadssituationen i Stockholm och jag vet inte riktigt hur man ska förklara. Jag tittar i alla fall på annat och idag när jag satt vid datorn och kollade frågade hon vad jag gjorde. Så jag förklarade att jag kollade på andra lägenheter och hus för att vi inte ska köpa lägenheten vi tittade på för att vi inte “har råd”. Jag brukar använda den förklaringen när jag inte vill köpa en serietidning för sjuttio spänn bara för att det sitter en plastleksak fasttejpad på den så jag tyckte att analogin passade även på en överprisad lägenhet.

Gullefjunet: Jag ville ändå inte bo där vi tittade för mitt rum där var nästan lika litet som mitt rum nu. Jag vill ha ett större rum, kan du leta reda på nått större rum åt mig?”

Jag (för mig själv): Okej då, låt mig bara gå på toaletten och skita fram lite pengar först.

Jag (till gullefjunet): Jag tycker också att du borde ha ett större rum så jag ska leta efter det, men det beror på vad det kostar hur stort rum man kan få. Om du verkligen vill ha ett större rum måste vi kanske byta dagis. [Det har vi pratat om förut och det vill hon absolut inte för hon “trivs så bra på dagis och vill aldrig flytta”]. Då får du nya kompisar och vi kan fortfarande träffa dina gamla – är det okej?”.

Gullefjunet: Ja mamma, om jag får ett större rum. Bara jag inte måste åka flygplan för att träffa mina gamla kompisar för jag får så ont i öronen då. Här – du kan öppna min spargris och ta lite av mina pengar så att vi kan köpa ett större rum till mig här där vi bor nu”.

Rätt tänkt.

Problemet är bara att både spargrisen hon erbjöd mig och pengarna i den är mina. Hälften av mynten jag inte vill bära omkring på åker i min spargris och hälften i hennes.

Andra problemet med spargrisen ifråga är att det är den typen av spargris som man inte kan öppna hemma. Man måste ta den till banken och be dem öppna den med en speciell nyckel när man vill sätta in pengarna på sitt konto. Det här har jag förklarat för henne tusen gånger. Så jag måste alltid vara väldigt försiktig när jag öppnar spargrisen för att fylla på parkeringsmynt till bilen.

Påskris halvfabrikat

Köpt på Hötorget.

Jag har inte odlat busken/trädet själv med ekologiska metoder. Inte heller har jag plockat riset själv. Jag var osäker på om det betraktas som okej att gå in i grannars trädgård och skära ner ris. Å fjädrarna satt i riset när jag köpte det.

Men resten av pyntet har vi hängt dit själva. Så jag tänker att man borde kunna klassa riset som ett halvfabrikat.

Jag var inte inblandad i den där kvisten som har nio pynt på samma kvist.

Besviken på snöskottningen

Jag har hunnit vara ut på en promenad på morgonen. Det har nämligen snöat jättemycket, säkert en hel decimeter. Alltid när det snöade i London brukade jag gå ut på promenad för att kolla på engelsmännen när de skottade. Det var alltid lika underhållande att kolla vilka köksredskap de använde för att skotta med. Naturligtvis fanns det några enstaka som hade någon sorts trädgårdsspade att skotta med men man brukade alltid lyckas hitta någon som var ute och skottade med en stekspade eller liknande.

Så när jag upptäckte att det var snöskottar-väder tog jag tillfället i akt att gå ut för att kolla vad Stockholmarna skottar med. Vilken besvikelse att upptäcka att Stockholmarna har snöskyfflar. Inte alla förstås. De flesta i vårt grannskap kör på icke-skottar-metoden och verkar räkna med att det ska tina bort av sig självt. Jag promenerade helt i onödan, jag hittade ju ingen underhållning alls.

Det här är väl ingen pulkbacke!!!!!!!!!!!!!

En kollega berättade att det fanns en pulkbacke nära där hon bor. Kollegan råkar också vara från Piteå, även om vi inte kände varandra i Piteå, så hon förtydligade att de har en snökanon. Hon fattade ju att jag undrade hur det kan finnas en pulkbacke i Stockholm med det väder vi haft.

Det där tyckte jag lät toppen. Så efter jobbet idag hämtade maken och gullefjunet mig också handlade maken mat och vi gick och köpte två stjärtlappar för 20 kr styck. Egentligen skulle vi bara ha en, men ungen valde en snorgrön stjärtlapp fastän jag visade den röda. Då blev jag så sur att jag köpte en röd till mig själv. Egentligen ville hon ha en sådan där snö-surfbräda men jag förklarade för henne att den kostade 10 gånger mer än stjärtlappen och att vi inte hade råd med det eftersom vi bor i en stad utan snö så kostnaden var omotiverad.

När vi gick från den butiken till Coop för att möta maken så säger barnet “mamma, vi måste köpa en hjälm för man måste ha hjälm när man åker stjärtlapp”. Det är minsann inte jag som har predikat om vikten av hjälmanvändande. I Norrland har vi inte hjälm på oss när vi sitter på röven i en snöhög, så hon måste ha hört det där på dagis. Sen sa hon “vi köper en som inte kostar så mycket”. Ni hör ju hur jag, trots mina egna tvivel, faktiskt når fram till henne med mina viktiga budskap.

Jag tyckte ändå att det var ett positivt tecken att hon ville ha en hjälm. Om några år kommer hon inte vilja ha mössa, så det vore ju dumt av mig att inte passa på och sätta på henne en hjälm när hon ber om det.

Vi gick på Coop. Meganöjda jag hittade en hockeyhjälm på halva priset, 99 kr är ju som fått för något som skyddar en Nobelpris-vinnar-hjärna, och vi slog även till och köpte en pulka för hela 49 kronor. Sen åkte vi hem.

När vi kom hem googlade jag den här pulkbacken som vi ska åka till imorgon för att använda våran nya pulka, två stjärtlappar och en hjälm. Då får jag se detta antiklimax.

Öh. Alltså. Ja. Hur ska jag förklara mina tankar kring den här “pulkbacken”?

Tänk er när jag sätter mig på min helt egna röda stjärtlapp på toppen av den här “backen”. Då får jag ju sitta på den där lappen hela dagen. För det finns ju ingen lutning som kommer att förflytta mig någonstans! Inte heller går det ju att springa igång stjärtlappen, för “backen” är ju kortare än startsträckan som behövs för att springa igång en stjärtlapp.

För att inte tala om hjälmen vi köpt! Hjälmen gör ju mer nytta i vardagsrumssoffan än i den där “backen” för hon gör ju illa sig mer om hon trillar av soffan än om hon tippar av stjärtlappen i den där “backen”.

Deras snökanon då. Den ser ut så här.

Nu är jag ingen snökanons-expert. Det ska jag inte påstå. Men det där tycker jag mer ser ut som en snöslunga. Inte för att jag någonsin har sett en snöslunga i verkligheten förstås. Där jag kommer ifrån skottar folk med skyffel, fyrhjuling eller traktor, men jag har ju sett bilder på snöslungor. Jag kan inte tänka mig att det där lilla röret på två hjul är vad de använder för att konst-snöa Valsberget eller Kåbdalis med.

Jag har dock en positiv livssyn. Åtminstone när jag är i en win-win situation. Morgondagens pulk-åkande blir roligt. Antingen blir det roligt att åka pulka eller så blir det roligt att blogga om det. Jag ser fram emot pulkbacke-besöket.

Stay tuned – jag återkommer med en rapport. Om jag får hjärnskakning imorgon för att jag inte köpte någon hjälm till mig själv så lovar jag att återkomma när jag har återhämtat mig.

Min Stockholmsjacka

Jag har en ny jacka. En svart dunjacka. Inte en sån där Michelingubbe-dunjacka utan en dunjacka som ser tunn ut. När jag provade den i affären var jag osäker på om storleken var lite för liten. Inte för att det såg för tight ut men det kändes som att det inte fanns så mycket plats för kläder under. Då sa tanten i affären att jackan var perfekt, för det som var så fint med den här jackan är att den var gjord för att klara 30 minusgrader så man behövde inte en massa kläder under.

“Vad dom kan grejer här i Stockholm” tänkte jag då “göra tunna jackor som klarar 30 minusgrader”. Så det fick bli den jackan, men jag gick i alla fall upp en storlek. Alla som bott på riktigt kalla breddgrader känner instinktivt att tighta täckjackor utan reservutrymme inte är någon bra idé.

Första dagarna jag hade jackan var den riktigt varm och gosig. Då var det kring fem plusgrader. Sen helt plötsligt en dag blev det nollgradigt, eller kanske tom någon minusgrad.

Då förstod jag vad som hänt. Jag har en jacka som är gjord för att klara 30 minusgrader för folk som aldrig vistas i närheten av 30 minusgrader. En Stockholmsjacka helt enkelt. En jacka som klarar 30 minusgrader om man lägger den i en minus-30-gradig snödriva. Men som inte utgör något köldskydd för den som bär jackan. Den iskalla vinden blåser rakt genom dunet och man håller på att frysa arslet av sig.

Tur att jag tog en lite större jacka så att jag får in lite Norrlands-underkläder under jackan när det börjar krypa ner mot tö-temperaturer på -10.

Piteå vs Stockholm

Det är mycket som är bra med att bo i Stockholm jämfört med Piteå. Det finns jobb i Stockholm. Om man inte är miljardär är jobb en bra sak att ha. Piteå har inte så många jobb att skryta med.

Det finns kollektivtrafik som går mer än två gånger om dagen i Stockholm. Vilket är bra, för då kan man åka buss och tåg hela dagarna om man vill. Om man inte har ett jobb förstås, då får man nöja sig med att åka kollektivt till och från jobbet. Det är inte fy skam det heller, för bästa gemenskapen med sina medresenärer får man under rusningstrafiken.

I Stockholm finns mycket butiker, restauranger, pubar och saker att göra om man inte är så intresserad av att vara i skogen. Om man nödvändigtvis måste ha träd finns det dessutom skogar även i Stockholm. Det finns fler träd i Stockholm än vad det finns butiker och restauranger i Piteå.

Själva boendet i Stockholm däremot….. det är inte mycket att hänga i julgranen. Vill man hyra behövs det 4-10 års kötid för att ens få komma på visning. Om man vill ha ett boende som rymmer ens ytterkläder, några basplagg, en gryta, en stekpanna, en 14 tums tv, en stol och en enkelsäng får man hosta upp samma hyra som för en trea i Piteå. Eller minst dryga miljonen om man ska köpa.

Om man inte har alla de där åren i kötid får man lov att köpa eller hyra i andra hand. Om man förutom ovanstående basprylar har en lyx-accessoar som en unge med obligatorisk sparkcykel och 20 mjukdjur och en badbalja måste man hosta upp 12-20 papp i andrahandshyra för att få plats med sig själv och sina pinaler. Alternativt kan man få betala 3-6 miljoner för ca 70 kvm. Jag hatar att ha det trångt så då får man ju lov att kasta ut både stekpannan, sju mjukdjur och badbaljan för att få plats.

Därför blir man sjukt avundsjuk när man ser att man kan köpa ett sådant här fint hus på 180+88 kvm mitt i centrala stan i Piteå för två miljoner. Synd bara på den där lilla petitessen med att man ska måsta ha ett jobb för att köpa det och att jobb är hårdvaluta i Piteå.

Om ni äger ett företag i Piteå får ni gärna höra av er och erbjuda mig ett välbetalt jobb så kommer jag tillbaka som ett skott. Jag är duktig på det mesta och inte det minsta kräsen. Jag kan vara chef över anything.

Skillnader mellan Stockholm och Piteå

Det finns några skillnader mellan att bo i Stockholm och i Piteå. Några små. En upplever jag som en mycket negativ skillnad. En sak som jag saknar väldigt mycket med att bo i Stockholm. Efter ett tag vänjer man av sig och tänker inte så mycket på det. Men när man tänker på det så påminns man om en sak som saknas väldigt mycket här.

Jag pratar naturligtvis om Piteå-Tidningen. Det finns ingen sådan kvalitetstidning här i Stockholm. Jag har i alla fall inte hittat någon. Självklart finns det lokaltidningar även här. Men ingen där man kan läsa insändare om bråk om snöskottning eller färdriktningen på Grisberget. Nä, här i Stockholm skriver folk insändare om pretentiösa saker.

Jag läste tex en insändare i Metro (tror jag att det var) av någon som var så himla upprörd över att folk gick på höger sida i Sergelgången. Folk är så himla märkvärdig här i Stockholm. Hålla på och skriva insändare om vilken sida folk går på i Sergelgången. Som att någon bryr sig. Ingen gör det. Bråk om färdriktningen på Grisberget däremot, det är grejer det.

Bloggen blir ju också lidande när jag inte kan läsa Piteå-Tidningen. Jag kan förstås läsa den på nätet, men inte insändarsidan. Det är PTs bästa sida och den kan man inte läsa på nätet.

Därför är det ju glädjande för er bloggläsare att jag åker till Piteå till helgen. Mamma och pappa har Piteå-Tidningen så jag kan läsa den och rapportera för er från platsen. Väss pennorna nu Pitebor och skriv insändare om era allra fånigaste problem för nästa vecka finns jag på plats!

I Stockholm gör det inget om man tappar körkortet

När man bor i Norrland är man ju väldigt rädd att åka för fortkörning och tappa körkortet. Att bo två mil utanför stan och inte ha körkort vore ju katastrof. Tänk er själva om man bara ska in till stan och göra något ärende som tar tio minuter. Om man då bor i Jävre och inte har körkort skulle man få ta åtta-bussen in till stan, göra sitt tiominuters-ärende och sen driva runt i stan tills bussen går hem vid fyrasnåret.

Här i Stockholm gör det ju inte alls lika mycket om man skulle åka för fortkörning. För det första så finns det ju en väl fungerande kollektivtrafik. Man skulle faktiskt kunna klara sig utan bil.

Men om polisen tar ens körkort för att man kör 90 på en 30-väg, som Stockholmarna gör, och man jättegärna vill ha ett körkort kan man ju bara beställa ett nytt på det där stället där alla Stockholmare skickar efter sina körkort ifrån.

Jag vet inte riktigt var de beställer sina körkort, men jag har ju inte bott här så länge än. När jag har acklimatiserat mig lite mer och lärt känna lite locals är jag övertygad om att någon vänlig Stockholmsk trafikgalning kan tänka sig att berätta vart man skickar ansökan för att få ett postorder-körkort.

De verkar inte så nogräknade på det där stället, de verkar ge körkort till vem som helst, så de bryr sig säkert inte om att anledningen till att man beställer ett nytt körkort är att man har åkt för fortkörning.

Man skulle kunna tro att man är på landet

Först stod det ett rådjur i en av grannarnas trädgårdar och kliade hornen på ett mini-träd. Sen kom det en fyrhjuling (en sådan där liten stads-fyrhjuling men ändå) och skrämde rådjuret så det sprang iväg.

Efter en stund kom det tillbaka med en kompis. Som också var ett rådjur. Det rådjuret kom in i vår trädgård. Då körde det förbi en bil och då hoppade rådjuret över staketet och drog iväg nedför gatan.

Den där polishelikoptern som snurrar omkring här ovanför just nu känns inte så mycket som på landet dock. Undra om de letar efter rådjur eller tjuvar?

Allt det där var faktiskt nästan lika spännande som Kolmården. Tyvärr sov gullefjunet så hon missade all action.

Vissa har abstinens

Jag kan bara ta en veckas semester i sommar. Dagis har “sammanslagning” med två andra avdelningar i fyra veckor (det är deras sätt att säga att man inte ska hålla på och lämna sina ungar på dagis de fyra veckorna). Så planen är att vi skickar upp gullefjunet i ett paket på posten till mormor och morfar första veckan dagis är “stängt”. Eller om posten trilskas och inte vill försäkra paketet så flyger morfar ner och vänder på Arlanda och tar med sig gullefjunet tillbaka.

Sen kör jag och maken bil upp helgen därefter när jag är ledig och stannar en vecka. När jag diskuterade den här planen med mamma tidigare i vecka sa hon “men då får ju gullefjunet BARA VARA HÄR I TVÅ VECKOR!”.

Sen var det lite oklart med datumen tidigare. Men idag spikade jag datumet när jag ska lägga paketet på posten (ja eller när morfar ska komma och hämta henne) och när jag informerade pappa om det sa han “men det är ju ÖVER EN MÅNAD TILLS DESS!”.

När jag frågade om de led mycket av abstinens svarade han “nä, nä, det är inte det, men det är ju synd om gullefjunet som måste vara i Stockholm när det är sommar och hon skulle kunna springa ute på gräsmattan och gå i skogen och åka till stranden här istället”.

Med tanke på att morsan och farsan själva bodde i Stockholm i ett par år fram tills jag var i gullefjunets ålder så är det himla konstigt att de tror att det inte finns något gräs, skog eller vatten här i Stockholm.

Föräldraråd på dagis

Ikväll har jag varit på föräldraråd på dagis. Jag visste inte riktigt vad ett föräldraråd var. Nu vet jag.

Vi pratade om vitt formbröd i en halvtimme. Nä, nu överdrev jag. Så länge var det inte, men minst 20 minuter pratade vi om vitt formbröd. Det känns även viktigt att poängtera att jag inte pratade särskilt mycket om formbröd, om jag minns rätt sa jag noll ord i ämnet, jag lyssnade bara med stort intresse. Vi fick veta att helt nyligen så hade det mörka brödet bytts ut mot vitt formbröd. Av ekonomiska skäl. Detta orsakade upprörda känslor i föräldrarådet.

Någon frågade om mat-tanten inte kunde baka eget bröd. För det är ju både billigare och hälsosammare. En enda mattant som servar 3 avdelningar med 55 ungar frukost och lunch på en kommunal budget borde ju rimligtvis kunna hitta tid att baka bröd också. Det kan man faktiskt tycka om man själv aldrig varit i närheten av en bakmaskin eller ett storhushållskök.

Teater pratade vi om också. En förälder berättade att de tyckte att det var bra när barnen fick gå på teaterföreställningar. Personalen förklarade att de bara kunde gå på gratisföreställningar eftersom de enligt reglerna inte får göra aktiviteter som föräldrarna måste betala för, eftersom inte alla har samma ekonomiska förutsättningar. Då föreslog en förälder att någon av föräldrarna skulle be de andra föräldrarna om pengar om personalen inte fick göra det. Smart idé va? Om personalen inte får klämma fattiglapparna på pengar så kan ju någon av föräldrarna göra det.

Sen på slutet fick vi veta att personalen misstänkte att det kanske finns mögel i byggnaden och att de har bett att någon ska komma dit och mäta flera gånger, men fastighetsägaren har fortfarande inte agerat. Då verkade det bara vara jag som brydde mig. De andra föräldrarna visade mycket limiterat intresse för att barnen möjligtvis vistas i mögliga hälsofarliga lokaler.

Jag vill hellre att mitt barn äter vitt formbröd i icke-mögliga lokaler än att hon äter fullkornsbröd i mögliga lokaler. Fast det är ju jag det. Jag har kanske konstiga prioriteringar.

Det finns fåglar i Stockholm

Norrlänningar tror gärna att det är fruktansvärt hemskt för barn att bo i Stockholm. Att det bara finns asfalt i Stockholm.

Så är inte fallet. Idag har vi varit på picknick med faster P och farbror O. Fem minuter från där vi bor finns det en sjö och vid den finns det jättemycket skog och gräsmattor. Norrlänningar vill gärna tro att man behöver 100 hektar natur omkring sig för att vara lycklig. En sak de har missat där är att om man står i mittpunkten av 100 hektar skog, äng eller gräsmatta i Norrland är det väldigt långt till närmsta glasskiosk.

Barn har en tendens att gilla träd, blommor, djur och glass. Jag har en teori att om man ger ett barn ETT träd, EN blomma, ETT djur och EN glass blir de gladare än om man ger dem 100 träd, 1000 myror, en ekorre, några blommor och ingen glass.

Dessutom finns det fåglar i Stockholm. Kan ni tro va? Man kan stå på gräs, vid en sjö och kasta brödbitar i vattnet också kommer det fåglar och äter brödbitarna.

Jag har alltså kommit fram till att det kan bli folk av barn som växer upp i Stockholm också.

En sak som gullefjunet måste lära sig är dock att om det kommer en stor gås-liknande fågel och travar mot en i full fart för att man håller i en brödbit så ska man akta sig, inte springa MOT fågeljäveln. De där fåglarna med stora näbbar kan vara elaka. Svanar är värst, dem ogillar jag nästan lika mycket som ~~de flygande råttorna~~ duvorna.

50 kr styck

Jag behöver en plastback. Jag har många sådana, men det ligger barnkläder i dem. Därför tänkte jag att mina fina bloggläsare ska få ett specialerbjudande.

Så vi gör ett specialerbjudande enbart till er för att ni är så fina (och för att jag behöver en plastback) – följande plagg 50 kr styck. Skicka mig ett e-mail till victoria@kidkit.se med vilket/vilka plagg du vill köpa så e-mailar jag en personlig kampanjkod som tar ner butikspriset till 50 kr/plagg. Storlekar, beskrivning etc hittar ni i butiken. Sedan använder ni koden för att beställa i butiken som ju för övrigt har fri frakt och ingen faktura-avgift.

Erbjudandet gäller så länge lagret räcker eller till söndag 26 maj.

Om ni tror er göra en observation att erbjudandet gäller de kläder som tar mest plats i plastbackarna så har ni helt rätt. Misströsta inte, om det inte är era favoritplagg kanske det kommer något fint erbjudande på andra plagg framöver också om jag är på det humöret eller om jag behöver en plastback till.

Till sist kan ni väl vara så där schysta och gilla och dela inlägget och spamma alla era Facebook-kompisar så att de också får möjlighet att få en kampanjkod. För det vet jag ju hur ni regelbundna läsare är – ska jag vänta på att ni ska handla något blir ingen plastback ledig förrän i juli och jag behöver den igår.

EDIT: Jag skickar ut kampanjkoderna i den turordning emailen kommer in. Därefter måste ni lägga en beställning i butiken och dessa hanteras också i den turordning de inkommer. Lagret är begränsat. När en storlek tar slut inaktiveras den så att den inte går att beställa längre.

Vernissage

Nu har vi varit på vernissage på dagis. Makens Västerbottensost-paj fick beröm. Jag är väldigt nöjd med hans prestation. Förutom hans paj var det mest pastasallader på bordet.

Maken skötte sig även exemplariskt på det sociala planet och pratade med flera andra föräldrar. Själv tappar jag alla mina sociala förmågor på sådana där tillställningar. Vädret var precis mittemellan. Varken soligt eller regnigt, varken varmt eller kallt. Vad sjutton pratar man om då liksom?

Jag utbytte i alla fall åldrar på våra barn med en annan mamma. Hennes unge var tre och min två och ett halvt.

Teckningarna var väldigt fina förresten.

Det perfekta steamer-skåpet

Vi har en sådan där steamer som man ångkokar grönsaker i. Eller vi och vi, det var maken som förde in den i boet. Jag är inte så intresserad av den sorts grönsaker som man kan ångkoka. Ärtor, broccoli och blomkål är inte så goda. Steamern är av den kinesiska sorten har jag blivit informerad om.

Om maken någon gång skulle få för sig att han vill skiljas så kommer jag bara att gå med på det om han tar med sig steamern när han flyttar, också behåller jag gullefjunet.

Ja, jag fattar liksom inte varför det finns kvinnor som går omkring och är oroliga att deras män ska lämna dem. Det är ju bara att berätta vilka villkor som gäller om de skulle få för sig att gräset är grönare på andra sidan. Om fler män skulle få klart för sig att de får lov att ta med sig steamern vid en skilsmässa skulle de nog tänka sig för noggrannare.

I alla fall, till saken… I den här lägenheten finns det en skåp som är perfekt för kinesiska steamers. Så här ser den ut.

Ni kan inte se steamern? Nä, just det! Det är det som är det fina med den här skåpen. Om man vill se steamern måste man lägga sig på alla fyra och sticka in huvudet i skåpen.

Perfekt va?! Out of sight, out of mind!

Om man sen trycker in en massa andra saker framför steamern blir risken att man måste äta ångkokade grönsaker ännu mindre. Vi har en fiskgryta som jag också hade tänkt trycka in i den här skåpen. Sen ställer jag två flaskor gammal fritösolja framför.

Förändringar

Nya saker som vi har:

En tv-kanal.

En ringklocka till dörren som ligger på bänken.

En skolbänk.

Hosta * 3.

Saker som vi fortfarande har:

En intryckt baklucka på bilen.

Balkongen full av tomma flyttlådor.

Tavlor som hänger på fel ställen.

Saker som vi fortfarande inte har:

Varmvatten.

Bredband.

Resten av tv-kanalerna i det utlovade utbudet.

Sladdar och ljus

Jag har en dator och jag har en datorskärm. Det skulle ha suttit finfint med en skärmsladd också. Då skulle det kunna bli mindre trångt på skrivbordet.

Jag hittade i och för sig en skärmsladd, men den hade en engelsk kontakt.

Jag tror att jag får ringa till pappa. Han har också många sladdlådor och han kommer hit på lördag. Han kanske kan ta hit en skärmsladd.

Vi har inte bara mycket reservsladdar. Vi har också mycket reservljus.

Alltid när vi var på Ikea i London och gick förbi stearinljusen sa maken “Så billigt! Vi tar en sådan här” också kastade han ner ett 100-pack ljus för £1 i korgen. Till slut hade vi jättemycket ljus. Sen tog vi hem jättemånga ljus från London till Sverige. Vi var lite oroliga att det inte skulle finnas ljus på Ikea i Sverige.

I somras hade ICA-kortet ett erbjudande att man fick en påse med 75 värmeljus gratis. Så då tog jag en sådan. Den var ju gratis. Gratis är gott.

Häromdagen när vi höll på och städade iordning här i lägenheten dök den där ICA-påsen med ljus upp. London-ljus-samlingen var fortfarande längst ner i någon låda så det var inte den han såg. Då frågade maken “Varför har vi så jävla mycket ljus?”.

Så här ser min “jävla” ljussamling från ICA ut som vi har transporterat från Jävre till Stockholm.

Så här ser makens “kan-vara-bra-att-ha” ljussamling från Ikea ut som vi har transporterat från London till Jävre till Stockholm.

Märkligt att mina ljus är “jävla ljus” va?!

Någon inredningsdesigner blir han då aldrig

Idag hade maken möten i stan. Därför trodde jag inte att det skulle hinna hända några oönskade saker hemma.

När jag kom hem hade han ändå hittat tid att hänga upp ett foto i sovrummet. På en stor vägg som är lämplig för en stor tavla i centrerat läge hade han hängt upp ett foto i A4-storlek. I brösthöjd. Det ska inte hänga där.

I gullefjunets rum hade han hängt upp två kattavlor. De hänger i rätt rum. Men de ska inte hänga sådär, och inte på den väggen där han har satt dem.

I vardagsrummet hade han hängt upp gardiner framför balkongdörren. De ska inte hänga där.

Jag har plockat ner gardinerna. Resten orkar jag inte ta itu med just nu. Jag har tvätt att sköta.